Känner avundsjuka. :/

Många utgår helt felaktigt från att alla andra har haft det så enkelt.

När jag möter nya människor så tror dom lätt att jag glidit genom livet på en räkmacka. Ingenting kan vara mer fel. Idag har jag ett fantastiskt liv men jag har också kämpat stenhårt.

Jag hade en uppväxt och ungdomstid full av mobbing, alkoholism, ätstörningar, ångest, sorg osv. Idag har jag en fin familj, god ekonomi, bra boende, fint jobb och ett exemplariskt äktenskap.

Jag tycker inte att du ska tro att andra har/har haft det enklare än dig. Det kanske bara ser ut som det. Någon som har ett väldigt bra liv idag kanske har kämpat genom saker som är 100 gånger värre än det du gått igenom. Du har inte en aning. Många, inklusive jag själv, pratar inte om sin uppväxt i negativ mening även om den varit hård. Istället fokuserar man på dom fina bitarna och låter dom definiera ens uppväxt.

Det är lätt hänt att skylla alla sina misstag på tidigare motgångar. Ex. "jag klarar inte av relationer, det är mammas fel för hon älskade mig aldrig." " Jag kan inte slutföra en utbildning. Det är pappas fel för han berömde mig aldrig" osv. Det är en väldig kick när man kommit vidare och inser att allt annat kvittar. Man har själv makten att göra egna, goda val och ta egna beslut. Att man inte kan skylla sina dåliga beslut på någon eller något annat. Man har makten över sitt egna liv.

Kanske så blir du mindre avundsjuk och mer inspirerad om du tittar på människorna i din omgivning och inser att några av dom haft det lika svårt, eller svårare, än dig. Dom har bara lyckats gå vidare och släppa bitterhet och offermentalitet.

Det är samt alltihopa. Om att det är orättvist alltså.

Samtidigt är vi alla bara människor och om man gör så gott man kan så gör man tillräckligt.

Får du någon hjälp utifrån? Hur gammal är du?

I korthet:

- Du kan varken ändra historien eller andra människor, utan bara dig själv och framtiden.

- Begränsningar och möjligheter finns nästan bara i ditt huvud. DU väljer vilka du plockar fram eller bort.

Jo det är sant! Just därför krävs det en massa hårt arbete, inte bara tur, för att gå vidare och känna att man lyckas.

Om man tittar på andra och bara utgår från att dom haft det lättare så kan man omedvetet förminska någons kamp. Dessutom är det väldigt nedvärderande mot sin omgivning att tänka så om andra och det förstärker lätt offertankar och tankar om hjälplöshet. Kanske tittar man på sin lyckade granne och fnyser att dennes räkmacka när personen i själva verket överlevt och övervunnit någit som är större än man själv ens kan föreställa sig? Då missar man ju en inspirerande bekantskap i förmån för sina fördommar och självcentrering.

Sök en ny psykolog. Sätt dig i akutens väntrum varje dag om det krävs. Du gar rätt till vård enligt vårdgarantin. Din tidigare psykolog har kanske fullt? Kanske problem privat?