Ett par på 20 och 21 år. Båda har fast jobb, den ena med högre lön än en andra, men vi har fortfarande cirka 30.000 in efter skatt varje månad. Låga omkostnader (billig stor lägenhet osv). Båda vill så gärna ha barn, känner oss sååå redo ju! Hur accepterat anser ni att det är? Är vi unga enligt er? För unga för att längta efter barn? Har ni några invändningar? ??
Samma här.. 23 år och redo men killen vill vänta några år.. Fast vissa stunder är han sugen men sedan ändrar han sig igen. Blir lika besviken jämt och önskar bara att han skulle få samma längtan som jag för allt annat är redan på plats så att säga..
Vad tycker du då? Vill du gå i skolan?
Det låter ju ok med 30 000 efter skatt, men hur mycket blir det vid föräldraledighet? Har ni råd att vara lediga lika mycket bägge två? Kan du försörja honom när han är hemma med barnet? Har ni några pengar sparade?
Det är en jätte jobbig situation för man vill inte tvinga killen samtidigt som ens längtan är så stor och det gör så ont :( vet faktiskt inte hur man ska lösa "problemet" bara att vänta antar jag men hur länge är frågan
Barn kostar. 7000-9000 kr som TS har är extremt lite. Hur klarar man sig på det under föräldraledighet? Alla utgifter osv, bara en hyra i en 3a ligger liksom på 6000-7000 kr.
Att vara 20- år och skaffa barn är väldigt tidigt.Vänta 8-10 år till.
Fast alla bor inte på landet.
Man KAN bli lika bra förälder. Men inte om man har så låg inkomst så man inte skulle klara sig om något händer ens partner, inte heller om pappan inte vill ha barn.
Dessutom så är din hjärna inte fullt utvecklad förrän du är 25 år. En fullt utvecklad hjärna hjälper. Sömnbehovet är väldigt stort innan 25 just pga denna utveckling.
Utöver det så säger all forskning att barn till föräldrar som var över 25 när barnet föddes mår bättre psykiskt och fysiskt. Barn till yngre föräldrar utsätts i mkt större grad för barnfattigdom, separationer, dåliga betyg, missbruk osv.
Föräldrar kan visst göra ett bra jobb när dom är 20. Men det kräver god relation med bra kommunikation (vilket ni saknar ) mognad och en god ekonomi (vilket ni också saknar ). Och det mest grundläggande är ju att båda vill ha barn nu och redan där brister det för er.
Har ni något undansparat till bebisen än? 9 månader går fort om du skulle bli gravid.
Med tanke på att han lurar dig till sex trots att du först säger nej är en stark indikator på att ni inte har ett moget och stabilt förhållande. Att ni är så oense om vilken framtid ni vill ha (studier,jobb,levnadsstandard, när barnet ska komma) är en annan sak som vittnar om bristande kommunikation. Han vill väl visst inte ha barn nu. Tror du att en man som vill ha barn drar på sig kondom mot sin barnsugna flickväns vilja?
Räcker er ekonomi om ni måste leva på bara din fp? Nej.
Och nej. Jag måste inte ha det dyraste men jag vill slippa kasta in ett litet barn på dagis tidigt och jag och min make vill ha gemensam och delad fl.
Vi ville ha en buffert om något händer och veta att vi klarar oss och barnen slipper lida om en blir allvarligt sjuk osv.
Och ja, somliga klarar sig på enbart studiemedel om dom måste. Somliga klarar sig hemlösa på gatan också och andra klarar sig på mindre än så. Frågan är om man bara vill att barnet ska klara sig eller om man vill ge sitt barn det lilla extra i tid och trygghet...
För dig är barnet inte värt väntan. Du kan inte offra 5 år så att ditt barn får en villig pappa, längre tid hemma och tryggare ekonomi? Det är viktigare att du får barn nu nu nu..
Hon skriver ju att båda är redo :) men inkomsten borde de se över om det skulle hända något dock!
Nej men på de vanligaste avvikelserna. Sen tycker jag bara det är ett dumt argument att skaffa barn tidigt för att barnet har större chans för att vara friskt (barnet kan ju vara sjukt ändå), men alla gör ju som de själva vill.