Inlägg från: Anonym (Delad FL?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Delad FL?)

    vill så förbannat gärna ha barn nu

    Anonym (S) skrev 2016-05-30 00:20:38 följande:

    Jag tycker att om jag ska gå i skolan och dessutom lyckas få ett jobb först, så innebär det minst 4 års väntan. Har räknat lite och med den lönen jag får ut nu så bör jag få cirka 10.000 i månaden i föräldrapenning om jag tar ut 100%. Vill dessutom inte gå i skolan just nu, då jag absolut inte känner att jag är redo för att sätta mig i skolbänken riktigt än pga olika orsaker, och att jag inte vet riktigt vad jag vill studera till än. Har inte hittat min grej liksom. Efter alla våra utgifter just nu har vi cirka 15.000 kvar, och det inkluderar ett mindre billån från hans sida dessutom. Så dessa 14-15.000 är alltså pengar vi kan göra lite vad vi vill med. Har sparat en del och mer blir det varje månad då vi kan lägga undan mycket ändå. Men han har verkligen åsikten att det inte är stabilt nog...Precis, man vill ju att det ska vara ett helt gemensamt beslut såklart, Och att båda ska vara lika taggade. Varje gång han ändrar sig så är det som en kniv i hjärtat, en enorm tyngd som än en gång lägger sig över mig efter att ha fått förhoppningarna krossade igen. Han säger att det lär hända inom/om cirka 5 år, men jag vill inte, och kan nog inte, vänta så länge och fortfarande hålla hoppet uppe.. :(


    Men har ni råd att dela lika på föräldraledigheten?

    Om inte så förstår jag honom.

    Enligt din beräkning så måste du ta ut 7dagar/vecka. Kräver det att han skriver över sina dagar på dig?

    Dessutom så innebär ju fp 7dagar i veckan en tidig dagisstart. Tänk om du inte orkar jobba hela graviditeten och måste vara sjukskriven? Eller om försäkringskassan inte godkänner sjukskrivningen och du blir utan pengar och kanske måste börja ta ut fp innan barnet är fött? Då blir det väldigt knapert och barnet får en ännu tidigare dagisstart. Tänk om barnet är lite långsammare i utvecklingen eller prematur? Då är barnet kanske bara på en 9 månaders utveckling när hen är 1 år. Då sitter ni utan fp-dagar och måste kasta in ett väldigt omoget barn på dagis. Skulle det kännas som bra föräldraskap?

    Det verkar lite som om din kille förlorar mycket i sitt framtida föräldraskap på att skaffa barn nu. Dessutom verkar det som om det inte finns så mycket marginaler att anpassa dagisstarten efter barnet.
  • Anonym (Delad FL?)
    Anonym (S) skrev 2016-05-30 22:59:29 följande:

    Haha 8-10 år? Vad är det som säger att man är för ung i 20-års åldern? Vad är det som säger att man som 20/21-åring inte kan vara minst lika bra föräldrar som en 28-30åring? :)


    Man KAN bli lika bra förälder. Men inte om man har så låg inkomst så man inte skulle klara sig om något händer ens partner, inte heller om pappan inte vill ha barn.

    Dessutom så är din hjärna inte fullt utvecklad förrän du är 25 år. En fullt utvecklad hjärna hjälper. Sömnbehovet är väldigt stort innan 25 just pga denna utveckling.

    Utöver det så säger all forskning att barn till föräldrar som var över 25 när barnet föddes mår bättre psykiskt och fysiskt. Barn till yngre föräldrar utsätts i mkt större grad för barnfattigdom, separationer, dåliga betyg, missbruk osv.

    Föräldrar kan visst göra ett bra jobb när dom är 20. Men det kräver god relation med bra kommunikation (vilket ni saknar ) mognad och en god ekonomi (vilket ni också saknar ). Och det mest grundläggande är ju att båda vill ha barn nu och redan där brister det för er.
  • Anonym (Delad FL?)
    Anonym (S) skrev 2016-05-31 16:04:51 följande:

    Ursäkta alltså men nu måste jag bara fråga dig vem fan som gav dig rätten att bedöma om vi är mogna i vårat förhållande, eller en god relation? Vem är du att säga att våran ekonomi inte skulle räcka? Eller är du en sån där som måste ha ALLT det nyaste och dyraste till dina barn? Jag känner folk som lyckats ENDAM ta hand om ett barn på endast studiepengar :)

    Så sluta gärna bedöma vårt förhållande som om du vore någon expert och känner oss. För det gör du inte, när vi har 15.000kr KVAR varje månad efter ALLA utgifter, hur är det alldeles för lite?

    Och båda vill ha barn nu, men sen om det funkar är en annan sak :)


    Med tanke på att han lurar dig till sex trots att du först säger nej är en stark indikator på att ni inte har ett moget och stabilt förhållande. Att ni är så oense om vilken framtid ni vill ha (studier,jobb,levnadsstandard, när barnet ska komma) är en annan sak som vittnar om bristande kommunikation. Han vill väl visst inte ha barn nu. Tror du att en man som vill ha barn drar på sig kondom mot sin barnsugna flickväns vilja?

    Räcker er ekonomi om ni måste leva på bara din fp? Nej.

    Och nej. Jag måste inte ha det dyraste men jag vill slippa kasta in ett litet barn på dagis tidigt och jag och min make vill ha gemensam och delad fl.

    Vi ville ha en buffert om något händer och veta att vi klarar oss och barnen slipper lida om en blir allvarligt sjuk osv.

    Och ja, somliga klarar sig på enbart studiemedel om dom måste. Somliga klarar sig hemlösa på gatan också och andra klarar sig på mindre än så. Frågan är om man bara vill att barnet ska klara sig eller om man vill ge sitt barn det lilla extra i tid och trygghet...

    För dig är barnet inte värt väntan. Du kan inte offra 5 år så att ditt barn får en villig pappa, längre tid hemma och tryggare ekonomi? Det är viktigare att du får barn nu nu nu..
  • Anonym (Delad FL?)
    jagärjagvemärdu skrev 2016-06-01 13:51:38 följande:

    Nej men på de vanligaste avvikelserna. Sen tycker jag bara det är ett dumt argument att skaffa barn tidigt för att barnet har större chans för att vara friskt (barnet kan ju vara sjukt ändå), men alla gör ju som de själva vill.


    Dessutom föds det fler barn med kromosomfel av mammor under 35 år idag :) . Anledningen är att man har bättre och fler kontroller under graviditeterna när mamman är över 33-35.

    Samtidigt så är adhd och liknande vanligare bland barn till unga och lågutbildade mammor...
  • Anonym (Delad FL?)
    Anonym (Fröken) skrev 2016-06-01 19:20:21 följande:

    Haha, så du menar att utbildningen hos mödrarna har med frekvensen av adhd att göra?


    Ja otroligt nog. Det handlar om att alla som föds inom adhd-spektrat inte diagnostiseras. För att få diagnosen så krävs det att din vardag påverkas av din adhd. Adhd kan förvärras eller förbättras genom rätt insatser och rätt uppväxtmiljö. En väldigt stabil familj med mogna och vuxna föräldrar kan göra att ett barns adhd aldrig blir mer än ett personlighetsdrag dvs inte behöver diagnostiseras då det inte blommar upp.

    En ung eller lågutbildad mamma är mycket mer benägen att hamna i fattigdom, genomgå separationer, bli ensamstående, flytta ofta och ha sämre psykisk hälsa. Detta är faktorer som kan förvärra en adhd eller få adhd att blossa upp och skapa problem som gör att barnet får en diagnos.
Svar på tråden vill så förbannat gärna ha barn nu