Min svärmor sa rätt ut till mig att jag ser ut som en lantis ute i vischan . Känner mig både ledsen och nertryckt

Det låter ju lite som du har "fastnat" i livet. Ibland behöver man en spark i röven för att komma igång igen. Om än okänsligt framfört så låter det som svärmor menar väl.

Nej ts , så säger man inte . (Även om jag måste säga foppatofflor  är skitfult).Är dom trevliga annars och det var en engångsgrej eller är det mycket pikar ?

Hon ska inte lägga sig i hur du ser ut eller vad du gör sålänge ingen tar skada. För henne verkar det som att det har mer betydelse vad andra ska tycka mer än hur du mår. Hade hon varit orolig skulle hon istället snällt fråga hur det är och om DU kanske hade lust att shopa lite roliga nya kläder någon dag. Då hade det bara varit för dig att snällt tacka nej fast du uppskattade att hon frågade eller säger ja.

hon sa det inte på nåt bra sätt, men utifrån det du skrev så har hon nog egentligen rätt. Du behöver nya kläder och några andra skor. Foppa helt ok hemma men inte ute bland folk.

det går att hitta snygga kläder trots övervikt. Annars skulle ju aldrig överviktiga människor shoppa kläder och det gör de ju. Hon menade nog väl men det kom ut alldeles fel. Vad säger din parter/deras son?

Men snälla nån, foppatofflor är inte det chicaste men det är klart man får ha det "ute bland folk". Man behöver inte klä upp sej varenda gång man ska ner på stan och fixa ett ärende. Skillnad om man ska gå på finrestaurang eller jobbmöte. Men har man en svullen fot så får det väl gå det med, precis som andra har kryckor eller gips. Jag tycker inte man säjer som svärmor sa. Man kanske frågar om ts vill ha hjälp att leta andra skor hon kan ha på foten men hur det ser ut ska man inte kommentera. Kanske om man är jättenära vänner och är helt säker på att det tas emot på rätt sätt.

Är det något fel med att se ut som en bondmora ute på vischan, om man inte vantrivs med det själv?
Jag har en svägerska som låtit ungefär likadant när jag hälsat på henne i Stockholm. Hon har t ex sagt att hon skäms över att synas i mitt sällskap i mitt "naturliga" tillstånd, dvs osminkad och med kläder jag trivs i. Jag ser det som hennes problem och inte mitt. Hennes mamma uppfostrade henne till att tycka ytan är jätteviktig, och det kan inte jag göra något åt.

Det du kan göra är att stå på dig och säga Nej. Inte lätt när det är svärmor som envisas, men det är nog nödvändigt.

Saken är den att sambon har två barn sedan ett tidigare förhållande och svärmor har aldrig sagt något liknade till henne men till mig går det bra. 

Visst att jag har en övervikt på över 15kg men har haft ont i kroppen flera år och att min fot och ben är så svällt så är det som det är.

Jag har tex flera flera plagg i samma märke och modell flera svart aoch flera gråa så dom tror säkert att jag bara har två tröjor

Försök strunta i vad folk som utrycker sig så klumpigt/otrevligt tycker.
Dessutom, vad är det med föraktet för bönder? Tror hon maten hon äter varje dag kommer från kontor? Hon skulle inte överleva utan bönder.

Men tror du själv att du skulle må bättre med minskad vikt och kläder som sitter bra?