Jag förstår dig och ditt/ert beslut att inte lösa situationen åt er vuxna son den här gången. För mig så låter det som om det är mått och steg ni borde vidtagit långt tidigare.
Vad gäller bilskatten så får han väl ställa av bilen om han inte har råd att ha den.
Jag förstår dig ts och tycker å ena sidan att du har helt rätt, å andra sidan att det kanske inte är det allra smidigaste tillfället att sätta stopp.
Mina föräldrar har alltid hjälpt min bror ekonomiskt och rett ut alla hans problem. Sedan barndomen. Ibland klagar de inför mig över att han inte kan sköta sin egen ekonomi men då påtalar jag alltid att det faktiskt är så att de skapat hans urusla ekonomiska sinne. De har aldrig lärt honom att livet är tufft och att man måste reda upp sina egna problem utan curlat honom genom livet.
Om det är samma situation i ert fall tycker jag nog att ni får ta det till er, att ni hjälpt till att skapa hans oreda. Då är det inte det minsta konstigt att han inte kan fixa sin ekonomi, om det inte ingått i hans uppfostran.
Men, oavsett vilket är det helt rätt att han till sist får lära sig ta konsekvenserna av sitt handlande. Men då tycker jag nog ni kan sätta en deadline, inte bara från en sekund till en annan strypa pengatillförseln. Inte just när han ska bli pappa.
Till exempel kan ni prata med honom och förklara att han nu får ta de ekonomiska konsekvenserna av sitt handlande och att ni inte kommer skjuta till pengar när barnet är fött. Att ni nu stöttar på samma vis som med de andra barnbarnen, hjälper till med barnvagn eller annat och på de sätt ni brukar göra. Men att det är bäst för de blivande föräldrarna att de ordnar upp sin ekonomi och skapar ett vettigt sparande för från och med december kommer ni inte längre "hjälpa till" mer än ni gör med era andra barn.
Det tycker jag vore en schysst lösning.
Än så länge har ingen bebis kommit, så jag tycker att det är bäst att jag håller mig undan så att jag inte riskerar att säga för mycket.
Tills hans försvar bör jag också tillägga att det inte så mycket har handlat om att han gjort dåliga ekonomiska val. Istället har han drabbats av dödsfall, sjukdom efter olycka, tvingats byta arbete ofta för att hans fysik efter olyckan gör det svårt att utföra tyngre arbetsuppgifter, en storm som förstörde stora delar av gården och som försäkringsbolaget vägrat ersätta då han just fått hem brev om att uppdatera försäkringen efter en omfattande renovering.
I det skick fastigheten är innebär en försäljning en enorm förlust för honom. Där har vi istället hjälpt till att återställa en del av det som blivit förstört genom att dels gå in med kapital men också att hjälpa till med art snickra, måla och vara barnvakt när det behövts. Det är dock mycket arbete som återstår.
All denna otur har inneburit att han fått fler utgifter än han periodvis haft råd med och i den mån vi har kunnat har vi hjälpt till. Tex genom att betala skatten på bilen så att han kan ta sig till jobb för några bussförbindelser finns inte och cykla den sträckan med hans skador går inte.
Han har under det här året varit på väg tillbaka ekonomiskt och har kunnat göra arbeten på huset som är nödvändiga för att det ens ska vara möjligt att bo där.
Och vi är såklart överlyckliga att han träffat en tjej som han håller av så mycket att de vill leva tillsammans. Men han har gjort det väldigt klart för oss att han absolut inte vill ha fler än ett barn och därför känns det väldigt olustigt att de annonserar ut att de väntar barn. Hon har gått halvvägs och de har bott ihop i en knapp månad. De har inget kapital, ett barn var med sig i bagaget, inga barnsaker sparade då det var flera år sedan hans föddes och han var ju som sagt klar med den biten.
Har de ens ställt sig frågan vad de har att erbjuda ett barn just nu? Troligtvis inte.
Såklart kommer vi inte att klippa banden och inte kommer vi tycka mindre om det här barnet. Just nu behöver jag bara få tycka att hela idén är korkad och väldigt ogenomtänkt.
Nog för att vi har ställt upp. Det gör man nog om man kan när ens barn riskerar att förlora allt. Dock har vi inte obegränsat med resurser. Särskilt inte som en av oss just gått i pension. Vi kan helt enkelt inte försörja barnbarn och rätta till hans hus om vi själva ska ha en skälig levnadsstandard. Vi är aktiva med ett innehållsrikt liv och är inte redo att ge upp allt för att passa barnbarn eller bygga på heltid.Tackar för att jag har fått skriva av min frustration och för att ni varit så förstående.
konstig människa du är...
blev nu plötsligt extraglad för att ha en mamma, som sa till mig "jag kommer att stödja dig oavsett vilket beslut du tar", när jag blivit oplanerat gravid med en man som jag hunnit att träffa i ett par månader och själv hade precis fått ett nytt jobb..