• Ess

    lämna om partner ej kan få barn?

    Mest troligt så hade jag lämnat.
    Hade han haft barn sen innan och inte kunnat få fler, så hade jag helt säkert lämnat.

  • Ess
    Anonym (TD) skrev 2016-07-31 09:29:58 följande:

    Ni som skulle ha lämnat en man som inte kunde få biologiska barn, jag antar att ni också skulle ha haft förståelse för om mannen hade lämnat er om motsatsen gällde? 


    Är inte det rätt självklart??
  • Ess
    Anonym (A) skrev 2016-07-30 20:55:11 följande:
    I mitt fall hoppas jag ju att min sambo tänker som du, men jag tror tyvärr inte det.
    Jag har två barn sen tidigare, han har inga.
    Jag har nu njursvikt (kommer att behöva transplanteras så småningom) vilket gör att en graviditet innebär livsfara för mig och min läkare avråder starkt från det. Min sambo vill inte riktigt förstå hur farlig en graviditet är för mig. Njursvikten hade jag när vi träffades, så det är inget som kommer som en överraskning. Han tycker trots riskerna att jag ska ge honom ett barn. Jag vill inte ta dessa, dels för att jag är rädd om mitt liv, men mest av allt för att jag vill att min son och dotter ska få behålla sin mamma.
    Tror inte att sambon är intresserad av adoption. Han vill ha ett biologiskt barn.
    Som du säger så känns det lite som om han inte älskar mig på riktigt. Vem vill att den man älskar ska offra livet för att ge en ett barn? Inte jag i alla fall.
    Förresten så är det inget som säger att han ens kan få barn. Han har ju aldrig provat...
    Jag hade inte heller försökt skaffa fler barn om jag varit i din sits, både för min egen skull och för mina tidigare barns skull. Men däremot kan du ju försöka förstå att han vill ha egna biologiska barn, och att det är viktigt för honom. 
    I hans sits så hade jag inte tjatat på dig att riskera livet för fler barn, men jag hade gjort slut och gått vidare och skaffat de barn jag så gärna ville ha. 
    Du i din tur kan träffa en man som redan är klar med barn biten.
  • Ess
    BandAnna skrev 2016-08-01 18:13:53 följande:

    Jag berättade för min sambo om den här tråden och hur somliga skulle lämna sina partners om de riskerar att inte få några barn genom att stanna. Han ifrågasatte hur mycket deras partner egentligen betyder och kom fram till "förmodligen alldeles för lite". 
    Han tillade: det är väl inte det icke befintliga barnet man blir förälskad i från början utan en levande människa med allt vad det innebär. Man lovar inte varandra i nöd och lust om man inte tänker stanna när det är nöd.


     


     


     


     


    Ts sambo lever med hennes barn, men får inga egna om han stannar med henne. Att leva med andras barn är ett rätt uselt substitut för egna och går bara inte att jämföra. 

    Jag skulle lämnat min man utan att tveka om han inte velat/kunnat få fler barn. Jag är inte speciellt förtjust i andras ungar och skulle i längden aldrig tolerera hans ungar i min bostad om han förvägrade mig egna. 
  • Ess
    blairw skrev 2016-08-01 19:39:45 följande:
    En del säger att de redan pratat med sin partner om detta innan och båda är överens innan barn ens är pågång, och okej - fine. Alla gör sina val och är båda överens är det väl lugnt, kan fortfarande inte förstå eller hålla med, men det spelar ju ingen roll. Däremot tror jag inte alla som svarat ja har pratat med detta om sina partners och kanske inte ens inser vad det är de egentligen säger, så känns ju faktiskt som ganska så lugnt att ifrågasätta. Är man så känslig att man inte kan ta det kanske man ska hålla sig borta från ett diskussionsforum på det ämnet? 
    När man träffar en person med barn sen innan så är det en fråga som kommer upp ganska tidigt eftersom man inte vill slösa tid på en person som inte vill samma saker som man själv vill.
    Ts sambo visste att hon inte kunde får fler barn redan från början, och accepterade det då. Men sedan började den biologiska klockan ticka och han ändrade sig och vill ha barn. Sånt händer ju alltid att man kommer till olika vägskäl i livet, då kan det hända att man väljer olika vägar. Så länge man inte har gemensamma barn så är det bara att gå den vägen man känner är rätt.
  • Ess
    blairw skrev 2016-08-01 23:14:09 följande:
    Men det är inte helt relevant iom att TS sagt att hon är villig att adoptera. Alltså är det biologiska barn som är viktigt ändå för TS sambo. Om du inte ser adopterade barn som faktiska barn till sina adoptivföräldrar, fine. Personligen tycker jag det är en taskig syn. 
    Det är väl inget konstigt att man i första hand vill skaffa biologiska barn. Jag hade resonerat likadant som ts sambo i den frågan.
    Annars kan man lika bra tycka att han kan leka familj med ts tidigare barn. Vissa ser sig som en familj med partnerns barn, andra inte. Den springande punkten är nog att hon har biologiska barn, men inte han. Hade båda haft biologiska barn sen innan, eller båda varit barnlösa, så hade utgångsläget varit ett annat.
  • Ess
    Anonym (A) skrev 2016-08-01 23:51:20 följande:
    Om du läser alla inlägg så har jag också skrivit att jag hade förstått om han lämnade. Men jag förstår inte att han ber mig riskera mitt liv och ständigt ska ge mig skuldkänslor för något jag inte kan rå för.
    Hade du läst alla inlägg hade du också sett att han visste om detta från start.
    Anonym (A) skrev 2016-08-01 23:58:22 följande:
    Okej, så om din sambo tycker du ska hoppa från en bro så är det inte konstigt? Konstig relation ni verkar ha i sånt fall...
    Han ber mig ju riskera mitt liv! Han är fri att gå. Jag har och kommer aldrig tvinga någon att vara tillsammans med mig
    Jag har inte skrivit någonstans att du ska riskera livet för ett till barn, tvärtom. Han är helt fel ute som tjatar på dig, det är som det är och han ska göra slut istället för att tjata om något som inte går.

  • Ess
    blairw skrev 2016-08-01 23:49:08 följande:
    Så pass att man är villig att offra sin partners liv för att få det? Jo, det är konstigt. 

    Som jag har skrivit tidigare, jag har full förståelse för att folk först försöker skaffa biologiska barn och det är vad de vill ha. Men jag hoppades också att folk prioriterade vem de skaffar barn med. Själv skulle jag aldrig fundera på barn ihop med en person som jag inte visste att denna människan är den bästa människan jag kan göra det här ihop med. Någon som kommer vara där, vara en fantastik förälder, vara den bästa partnern och vännen jag kan få. Alltså ingen person jag skulle kunna gå ifrån bara för att vi inte kan få biologiska barn, för det viktigaste är ju barn i sig, inte huruvida barnet är gjort av våra spermier och ägg ihop. Biologin är inte vad som avgör om du är en bra förälder eller inte, eller hur mycket du kommer älska ditt barn - det är det bara du som gör. 

    Så i slutändan så kan jag inte förstå hur ett biologiskt barn är viktigare än vem du skaffar barn med. För så är det ju, om din partner inte kan ge dig ett biologiskt barn och du dumpar denne så har du prioriterat den biologiska delen över själva föräldraskapet, framtida familjen och relationen med din partner. Det man säger är att man hellre går vidare och hittar någon som kanske inte alls är lika bra person och match som sin nuvarande partner endast för att man behöver ha ett biologiskt barn.  
    Jag har aldrig skrivit att han gör rätt i att tjata på ts, tvärtom.
    Självklart är det viktigt med biologiska barn. De flesta som adopterar har redan försökt under många år att bli gravida själva utan att lyckas. 

    Sedan är det en annan sak också om man är två vuxna helt utan barn, eller om den ena redan har barn. Att leva med partnerns barn och inte få egna hade jag aldrig gjort, i längden hade jag fått svårare och svårare att tolerera hans barn i mitt hem om han förvägrat mig egna oavsett anledningen till det. 
    Så personligen hade jag hellre levt ensam utan barn, än fejk lekt lyckliga familjen med någon annans barn. 

    För mig är ett biologiskt barn värt att göra slut med en partner. Men valet av den andra föräldern är ändå så viktigt att jag skulle börja dejta igen för att träffa en bra person. Annars hade man bara kunnat stanna hos den man är ihop med och gå ut på krogen för att bli gravid..........
  • Ess
    Anonym (nn) skrev 2016-08-02 10:29:22 följande:

    Helt ärligt så hade det varit jag själv som hade gjort slut med honom, så hade han fått börja om på ny kula med någon annan!
    Förstår han inte riskerna och det är så viktigt med biologiskt barn så hade han då fått chansen till det med någon annan. 
    Först då kanske han fattar hur allvarligt det är och man får då också veta om han verkligen vill vara med just mig eller om det biologiska är mycket starkare att han hellre väljer någon som kan ge honom det. 


    Sen kan man ju faktiskt vända på det också. Älskar ts honom tillräckligt mycket för att han ska kunna skaffa ett biologiskt barn med en annan. 
    Nu menar jag inte att va otrogen, men att söka efter en kvinna som också vill ha barn och vill ha en engagerad pappa som har barnet på halvtid. De kan inseminera med hans spermier. Men sen kommer den stora frågan OM ts älskar honom så pass mycket att hon står ut med att han är engagerad i graviditeten och sen är med på förlossningen och tillbringar mycket tid hos henne, och även att hon är hos dem med barnet. Allt för att pappa och barn ska få en nära anknytning, så att de kan börja med vv hyfsat tidigt.
Svar på tråden lämna om partner ej kan få barn?