Ligger barnet i tvärlagt är det omöjligt att komma ut och du kommer självklart få snitt när du kommer in till förlossningen. Kan tom tänka mig att när du ringer och säger att förlossningen har startat så blir du prio ett till snitt
Du bör ringa till verksamhetschefen och ta upp bemötandet du fick samt tala om att du inte hört någon tidigare i världen som fött på tvären så att den läkaren trodde att du skulle bli den första är en gåta. Min senaste låg i tvärläge till v 37 sedan vände hon sig från säte till huvud några gånger. Jag hade fött fem barn tidigare så det fanns plats att snurra runt på antagligen. Jag fick ul innan förlossningen för att försäkra sig om att det var huvudet som låg neråt för rumpan var visst väldigt rund. I v 36 pratade läkaren om KS om barnet inte vänt sig rätt och med rätt menade han med huvudet neråt
Jag fick inget planerat snitt...Men han låg ganska rätt när jag kom till igångsättning den 15/8... Däremot blev det världens mardröms förlossning!
Fick först något band uppstoppat för att mjuka upp livmodertappen vid 10.30 , fick värkar men kunde va uppe och gå för dom var ändå hanterbara, va ite på stan en runda också och kom in på förlossningen på kontroll på em som jag skulle...Hade då haft värkar var 5 min enda sedan kl.11.00.. Bm undersökte mig och tappen hade blivit mjuk,och hon sa att jag skulle få åka hem på permission och vara tillbaka kl. 21.00.
Men först en ctg... Vilket visade att bebisen inte mådde bra, hans hjärtljud sjönk hela tiden till 60-80 så jag fick ligga kvar och man tog bort bandet...värkarna fortsatte men hjärtljuden blev ganska ok 110-140... Och bm ville hålla mig kvar för att ta ctg 2 gånger under natten. Var en läkare inne också och hon hade pratat med bakjouren om att ge mig snitt dagen efter. Men det enda som hände var att nattpersonalen kom in och gav mig en sovdos.. Dock tog jag inte tabletterna för jag vågade inte. Jag låg även vaken hela natten för jag hade värkar och inget kändes bra, ringde 2 gånger och frågade när ctg skulle göras eftersom han rörde sig knappt alls. Men det behövs inte fick jag till svar.
Kl 9.00 kom läkaren in som hade bakjouren och frågade om jag var taggad...Nja jag blev ju lovad snitt igår kväll...Men nä det hade hon inga planer på! Vi skulle prova värkstimulerande... Men först ville hon att jag skulle åka hem och sova en stund..ctg gjordes och hjärtljuden låg på 100-140 (100 vid värk)
Vi åkte hem och jag var helt förstörd.. Hade redan gråtit hela natten och saknade mina andra barn också som var oroliga! Jag somnade en stund mellan 13-14 sen åkte vi in till 16.00, läkaren kom on och kände och jag hade öppnat mig 1cm så hon plågade mig riktigt ordentligt i 10 min, jag skrek verkligen av smärtan men hon fick hål på vattnet iallafall! Äntligen tänkte jag....Nu händer det något! Fick värkstimulerand och skulle ut i korridorerna och gå...gjorde som dom sa, och kom tillbaka var 20 min så bm kunde höja styrkan...Fick kraftig värkar och vill stanna kvar på rummet vid 19...kl 20 gjordes ctg och det visade att hjärtljuden sjönk till 50-60 vid varje värk och droppet togs bort... Då blev det bättre igen, 100 vid värk och 140 annars.... Hade inte öppnat mig mer...kom in en manlig ung läkare eftersom jag och mina sambo var oroliga, han sa att det var ingen fara...och att jag skulle få värkstimulerande igen kl.21.00 men i lägsta dos...Jag sa att jag inte vill det pga hans hjärtljud som sjönk! Men han sa att vi måste... Jag hade då haft värkar i 33 h och inte sovit något. Hade fortfarande värkar och kände på mig att något va galet!
Min sambo blev förbannad och bad om en annan läkare, bm skyndade sig iväg o kallade dit bakjouren som kom 21.15 hon blev jätte stressad över hjärtljuden och sa att nu blir det akut snitt...
Och det blev det! 21.45 låg jag på op, allt slutade bra och ut kom en frisk kille på 48cm o 3kg
Men navelsträngen runt halsen! Det var därför hjärtljuden sjönk vi en varje värk och läkaren som hade bakjouren sa att det hade aldrig gått att få ut honom vaginalt pga det
Åh grattis till sonen, bra kämpat av dig!