Utredning på gång, stötta varandra?

Hej, hoppas det är okej att jag hoppar in här.

Läser ofta på familjeliv men har aldrig vågat skriva något själv tidigare.

Jag har ett barn från ett tidigare förhållande, som blev till utan problem. Har nu försökt i 3,5 år o fått 3 + som alla resulterat i tidiga missfall. Har blivit väldigt uppgiven efter varje missfall så det har blivit en paus i försökandet efter varje gång. Senaste missfallet var under våren 2016, och sen oktober har vi försökt igen.

Missfallsutredning påbörjad i början av december, och ska tillbaka 25e januari för att få alla provsvar samt prata om ev behandling. Men jag har redan fått de flesta provsvaren som alla ska ha sett jättebra ut, så ja tror inte det kommer hända så mkt efter den här utredningen :(

Jag känner mig inte alls nöjd med utredningen, eller tjejen som gjort den. Har vart där 2 ggr, båda besöken var klara på 30 min. Ja är ganska blyg så jag vågar inte riktigt ställa frågor, och hon verkar heller inte vilja ha några. Sambon var sjuk första besöket men det tyckte hon inte var något problem för han behövde inte vara med. Några prover på honom tyckte hon heller inte var nödvändigt, eftersom vi inte har problem att bli gravida. Men som jag förstått det så brukar man ta blodprov för att kontrollera mannens kromosomer, som kan va en orsak till missfall? Vill göra en ny utredning på hos nån annan, men de kändes krångligt nog att få komma o göra den här. Vet inte ens vart jag ska vända mig för att få göra en nån annanstans, utan att behöva betala flera tusen för en privat utredning..

Jag hade ägglossning igår, och vi hade sex i tors, fred och lördags men söndagen kändes det alldeles för pressat så vi valde att nöja oss för den här gången o hoppas de funkar ändå. Så nu återstår den ca 2 veckors långa väntan.. Jag förväntar mig dock ingenting, o skulle vi nu ändå ha tur att få ett pluss så kommer det ju ändå bara sluta i ett missfall :( Börjar ge upp hoppet totalt, vilket gör sambon småsur. Men samtidigt så växer mitt första barn o börjar nu bli ganska stor. Vill inte försöka flera år till o sen börja om småbarnsåren igen när sonen är stor nog att börja sköta sig själv.

Förlåt för långt inlägg, ni får säga till om ni inte tycker de passar in här.

Jag är vegetarian så ja äter redan mycket grönt. Vet att jag inte har några problem med vitaminbrist eller liknande heller för de kollade dom när ja lämna prov för utredningen. Allt så jättebra ut, och D-vitaminen låg till och med ovanligt högt enligt läkaren. De är tydligen en vitaminbrist som annars inte är så bra när man vill bli gravid. O folsyra tar jag så mkt man ska när man försöker få barn redan :/

Ja nästa besök ska vi ju diskutera hur vi ska gå vidare, och då ska sambon följa med så jag kanske är lite modigare och vågar fråga mer. Eller tala om för honom va han ska fråga ;D

Tror de är lika frustrerande för både de som kämpar o kämpar men aldrig ser ett pluss, som för de som aldrig lyckas behålla graviditeten :(

Ja senast jag blev gravid så blev jag överlycklig första 10 minuterna, sen mindes ja att mina graviditeter slutar i missfall o gav upp hoppet direkt. Visste flera dagar innan missfallet kom att de skulle sluta så :/

Vet inte exakt vilka prover de tagit på mig. Men nått som kollar om man har risk för blodproppar i livmodern. Nått som kollar så man inte har några antikroppar mot sköldkörteln eller liknande o så sköldkörteln fungerar som den ska, samt nån annan antikropp ja inte minns. Och sen har dom kollat mina vanliga värden, och hormoner. Hon sa "du har jättefina äggblåsor så där är det inga problem" hur hon nu kunde se hur dom såg ut på ett blodprov. Hur pålitligt svar hon kan få om progesteronet vette sjutton, eftersom provet skulle lämnas mellan dag 1-4 i cykeln, och då ska ju kroppen redan slutat producera de för att istället producera ägglossningshormon. Så ja vet inte om hon tagit prov för de ens.

Jag har sen oktober, förutom december när ja skulle lämna proverna, smörjt med den där krämen progesterall om du hört talas om den? Men än så länge har jag ju inte lyckats bli gravid igen så ja vet inte om den skulle hjälpa. Hoppas hon vill skriva ut nått sånt åt mig även om de inte visar nån direkt brist. Varje missfall har kommit tidigare och tidigare så nu när vi försökt i flera månader utan resultat börjar ja oroa mig för att ja skapat antikroppar som blir fler och fler varje gång ja blir gravid, o som nu gör att ja inte kan bli gravid alls längre :S

Har du lämnat prov nån mer gång i cykeln eller fick du lämna alla dina prover då? Jag skulle lämna alla mina prover mellan den 1-4 dagen. Men har läst om flera som fått order om att lämna helt andra dagar i cykeln. Förstår inte hur de kan va så olika. Det är väl samma prover som ingår i alla utredningar liksom, men de verkar ju som de är olika prover om man ska lämna så olika datum :S

Jaha, jag var inne på deras hemsida idag och försökte hitta info om vart man vände sig för att göra utredning där istället för där jag går nu. Men då förstår jag varför jag inte hittade någon information där då. Jobbigt att behöva byta mitt i utredningen, har ni varit nöjda med läkaren? För mig har det inte känts som läkaren gjort utredningen så seriöst. Dels tog hon inte ett enda prov på min sambo, han har inte ens vart där. Och som ja misstänkte så verkar hon då ha struntat i progesteronprov, eftersom ja bara fått lämna i början av cykeln. Mitt största problem är ju missfall, o då är progesteronet en ganska stor möjlig orsak ju :S

Men då förstår jag iaf lite mer varför olika personer får lämna olika dagar i cykeln.

Hmm borde progesteronvärdet inte vara olika dag 23 beroende på hur lång cykel man har? Eller jag vet inte när progesteronet börjar sjunka igen?

Har din partner fått lämna något blodprov också? Vet ni vart ni blir remiterade sen? Vi går hos victoriagruppen i söderhallarna.

Hoppas ni blir mer nöjda än vad vi vart me victoriagruppen då. Men ni är väl näst intill klara med själva utredningen? Så ni kanske inte får samma upplevelse som mig eftersom ni redan är förbi den biten. Tror bara dom har en person som har hand om utredningar, så då går vi till samma läkare isf. Anette heter hon. Hon är trevlig och lugn så hon är inte dålig så. Jag har bara känt de som att hon inte gjort min utredning så seriöst eller tyckt den vart så viktig eller va man ska säga. Lite som att hon va ganska ointresserad av om hon kunde hjälpa eller inte, bara kör lite snabba rutinprov så har hon gjort sitt. Hoppas iaf på bättre känsla när ja kommer dit på återgivningssamtalet om 2 veckor :P

Vad bra, då håller vi tummarna på att de hjälper o du får lite positiva äl-tester framöver då :)

Har bara läst första och sista sidorna av tråden så ja vet inte om ni pratat om det tidigare. Men får man fråga hur länge alla försökt nu?

Här är bim om ca 7-8 dagar tror ja. Min cykel kan variera mellan 28-31 dagar så svårt att veta exakt. Men 30-31 dagar är vanligast så jag utgår från den räkningen.

Är smått fundersam just nu för jag har från igår börjat få en starkt ömmande känsla i vänster sida, o alla mina 3 missfall har börjat med att läkarna varit förbryllade över vätska i buken o förstorad äggstock på vänster sida där ja då vart öm. Dessutom visa vul i december en nyligen skedd ägglossning på höger sida, så de borde va vänster som släppt den här gången. Vet att de egentligen är alldeles för tidigt att börja känna saker, 5-6 dagar efter äl när ägget oftast inte ens fäst än. Men kan inte hjälpa att börja undra när de är just långt ner på den sidan ja fått alla andra ggr. Lite osäkert oxå om man ens ska hoppas på att de är de ja känner, med tanke på hur de slutat senaste ggrna ja haft så :P

Usch vad jag hatar den här tiden på månden, när man bara går o letar symptom hela tiden hur mkt man än försöker låta bli ????

Åh vad tråkigt att höra att mensen kommit ännu en gång för er :(

Själv väntar jag bim om 4-5 dagar, och är rätt så säker på att de inte blir något pluss den här gången för mig heller. Känner inte ens några inbillningssymptom den här månaden som ja annars alltid går runt o känner. Förutom ömmande mage för några dagar sen, men de är borta.

Är det någon av er som börjat diskutera ivf? Hur ser reglerna ut där egentligen, hur länge ska man ha försökt för att få rätt till ivf via landstinget?

Kramar!

Hoppas ju såklart ni får ett pluss snart ändå när ni kommer igång med äggstimulering. Men annars är det ju jättebra att ni har möjlighet till ivf inom en snar framtid. Är det själva befruktningen som strular borde ni ju ha alla möjligheter att lyckas med ivf. Hur känner ni inför tanken på de?

Har ni fått tid till victoriagruppen än?

Ja jag hoppas såklart på pluss, men har inte den känslan i kroppen så är ganska säker på att de inte är något. Har inte heller fått utslag på ägglossningstester senaste 2 månaderna så ja vet inte om jag verkligen har haft det ens. Brukar annars alltid få utslag så ja vet inte va som hänt nu..