Kub test eller inte?

Med första barnet gjorde vi inget KUB, tänkte att det nog skulle vara enda barnet vi får och att det blir det barn det blir, friskt eller ej. Kändes också läskigt att tänka sig ett dåligt resultat, hur skulle man reagera? Vi blundade hellre.
Med andra barnet gjorde vi KUB, det kändes som vi ville vara så förberedda som möjligt, nu hade vi ju ett friskt syskon att ta hänsyn till också. Vi fick ett bra resultat, 1 på 6000 i risk för kromosomavvikelser.
Med tredje barnet gjorde vi KUB igen, rutinmässigt. Såg det mest som en chans att få se pyret där inne. Men: Hög risk blev resultatet , 1 på 27. Vi gick vidare med fostervattenprov. Svar i vecka 20 att barnet var friskt. Det var fruktansvärt att vänta i sex veckor på besked. Fvp medför ju en viss miaafallsrisk i sig också.
Jag har varit 34, 36 och 38 när barnen kommit. Som du säger: åldern ger sämre siffror direkt - och vad gör man med resultat kring, säg, 1 på 100?
Med facit i hand skulle jag aldrig göra kub igen, det är ju bara sannolikhet och risk som bedöms. Oron var hemsk efter beskedet om hög risk. Mkp och fvp ger riktiga resultat, men proverna medför ju en risk. Och så den eviga frågan: vad gör man med ett besked om tex downs? Nipt-test kanske är ett alternativ?
Vår aktuella familjesituation har styrt vårt val och resonemang varje gång är väl kontentan.