Inlägg från: Anonym (Ledsen..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen..)

    Ofrivillig abort..

    För ca 2 veckor sen fick jag reda på att jag är gravid. Jag har 3 barn sen innan, äldsta är 9, mellersta 7 och yngsta 5. Min nuvarande sambo är inte pappa till dem och han har ett barn sen tidigare. Vi har alla 4 barnen hemma varannan vecka. Jag blev överraskad av ett positivt gravtest, första tanken för mig var att det av någon anledning var menat att bli så, eftersom jag ändå tar p-piller. Jag blev glad, för att jag och sambon skulle få ett gemensamt barn.

    Men till det tråkiga... sambon vill absolut inte ha det. Han tycker att det räcker att ha 4 barn hemma varannan vecka. Han säger att han inte vill bli "frihetsberövad" som han så fint uttrycker det. Han vill kunna göra vad han vill när vi inte har de andra barnen hemma. Så han tycker att abort är enda valet.

    Jag var på abortmottagningen i onsdags, och fick se en början till en bebis med ett hjärta som slog.. tog kort på ultraljudet för att ha som minne. Visade sambon för att han skulle förstå att det faktiskt är början till ett liv. Men när jag idag visade storleken på hur stor den ska vara nu så skrattade han och sa att han inte ser det som ett liv. Han är så förbannat okänslig och jag känner mer och mer att abort ändå är det bästa. Även om jag egentligen inte vill..

    Imorgon ska jag in och få allt som behövs. Ska ta förberedande tabletter imorgon som ska mjuka upp livmodern bland annat. Och på onsdag ska jag göra aborten hemma. Blir mer och mer nervös.. sambon ska vara hemma men jag funderar på att be honom åka och jobba ändå. Han kan ändå inte förstå att jag mår dåligt över detta som ska göras. Han tycker mest synd om sig själv just nu för att jag mår för dåligt för att ens kunna tänka på sex. Han går runt och är skitsur för att han inte fått till det på hela 4 dagar.

    Vet inte hur vår relation kommer bli efter allt är över, han är en person som i stort sett saknar medkänsla och förmåga att känna empati.. han är okänslig och i stort sett skrattar åt att jag mår dåligt, för han förstår inte att jag kan må dåligt över ett litet embryo som han inte ser som ett liv.

    Fler som gjort abort i vecka 9 som kan dela med sig av upplevelsen? Jag är mest rädd för att det kommer göra skitont och att man kommer blöda som fan..

  • Svar på tråden Ofrivillig abort..
  • Anonym (Ledsen..)

    Tack för svar.

    jag väljer att göra abort, vill inte sätta ett liv till världen med en pappa som inte vill ha den.

    Väljer att göra det hemma just för att jag känner att jag är tryggare i hemmiljö, har dåliga erfarenheter av sjukhus och mår inte bra av att vara där.

    Tro mig jag har funderat på att göra slut ett par gånger.. och försökt prata med honom. Och varje gång brukar det bli bättre, för att efter ett tag bli sämre igen. Vi har det ganska bra trots allt, och jag vill faktiskt inte lämna honom trots att det kanske egentligen hade varit bäst för min skull. Och även för mina barn som han är ganska hård mot. Hans egna son är hans ögonsten som "aldrig" gör nåt fel.

    Och påpekar jag att han särbehandlar barnen (vilket många andra har märkt) så blir han arg, han kan inte själv se att han gör fel.

    Usch, gled in på annat men det kan vara skönt att skriva av sig lite..

  • Anonym (Ledsen..)

    Gjorde aborten hemma i onsdags.. gick inte riktigt som det skulle.

    Tog tabletterna ca 8 på morgonen. Vid 11:15 kom allt ut. Både moderkaka och en liten liten plutt på ca 2.5 cm. Kunde såklart se den väldigt tydligt, tittade ner i toalettstolen ett par sekunder. Kände hemskt att spola i toaletten.. :(

    Efter det satte helvetet igång. Fick bli sittandes på toaletten och blodet rann som forsar ur mig. Hade inte speciellt ont men jag blödde MYCKET!! Men det hade jag ju läst att man kunde göra..

    När det hade gått 2.5 timmar blev jag väldigt yr. Gick ut från toaletten för att säga till sambon att det nog inte var som det skulle, hann knappt utanför toalettdörren innan jag fick slänga mig ner på golvet. Hade svimmat annars.

    Ringde gyn som tyckte vi skulle till gyn akuten direkt.

    Åkte dit, blev undersökt. Lågt blodtryck och lågt blodvärde. Det satt tydligen kvar en bit moderkaka i livmodern, så jag blev inlagd och fick 2 extra tabletter så livmodern skulle få chans att stöta ut det sista. Fick 2 påsar dropp under tiden. Ett tag efter gjordes en ny undersökning och då hade det sista lossnat. Så då blev jag utskriven igen vilket kändes otroligt skönt. Blödningarna hade blivit normala. Kom dit vid 14:30 och fick åka hem vid 22. Då fick jag äntligen äta.. hade inte fått äta sen klockan 8 på morgonen.

    Är fortfarande väldigt trött både fysiskt och psykiskt. Med facit i hand skulle jag gjort kirurgisk abort.. eller ingen alls. men det är lätt att tänka om efteråt.

    Detta är det jobbigaste jag någonsin varit med om..

Svar på tråden Ofrivillig abort..