Ofrivillig abort..

Gör inte abort om du inte vill det. Behåll isåfall! Men se då till att du kan ta hand om barnet själv på heltid för han är ingenting att ha. Kan du göra det själv med 3 barn vv? Är svaret ja? Isåfall: behåll :)

Tack för svar.

jag väljer att göra abort, vill inte sätta ett liv till världen med en pappa som inte vill ha den.

Väljer att göra det hemma just för att jag känner att jag är tryggare i hemmiljö, har dåliga erfarenheter av sjukhus och mår inte bra av att vara där.

Tro mig jag har funderat på att göra slut ett par gånger.. och försökt prata med honom. Och varje gång brukar det bli bättre, för att efter ett tag bli sämre igen. Vi har det ganska bra trots allt, och jag vill faktiskt inte lämna honom trots att det kanske egentligen hade varit bäst för min skull. Och även för mina barn som han är ganska hård mot. Hans egna son är hans ögonsten som "aldrig" gör nåt fel.

Och påpekar jag att han särbehandlar barnen (vilket många andra har märkt) så blir han arg, han kan inte själv se att han gör fel.

Usch, gled in på annat men det kan vara skönt att skriva av sig lite..

Två ord: Gör slut. Denna relation är ingenting att dra ut på. Den kommer ta slut ändå. Bättre att göra det nu än att fortsätta leva i en relation som ändå är dödsdömd.

Beklagar verkligen din situation. Jag hade nog också valt detsamma. Inte roligt för varken dig eller barnet att ha en pappa som inte vill ha det.

Och angående aborten. Om du skickar iväg sambon att jobba måste du ha någon annan hos dig. Du får absolut inte göra abort i hemmet själv. Men det vet du säkert redan. Kram och lycka till!

Hur kan du rättfärdiga att dina barn behandlas illa i sitt eget hem?

Vad gör den elaka snubben så speciell att han är viktigare än dina barns välmående?

Kan barnen bo mer tid hos den andra föräldern om han inte har en sambo som behandlar de illa?

Gör slut. Du kommer aldrig klara av att leva med honom. Jag är lyckligt barnfri men till och med jag fattar att ett barn mer eller mindre när man redan har fyra är skit samma.

Hoppas du ångrar dig och behåller, fast å andra sidan är det lättare att vara ensam med tre barn än fyra.

Om du inte bryr dig om att han misshandlar dig psykiskt så bry dig åtminstone om att han gör det mot dina barn!!

Abort hemma själv är inte att rekommendera, jag höll på att svimma (jag har så hög smärtgräns att det står i min journal så läkarna ska tänka på det när jag är inne för undersökning) och jag fick det tidigare än tänkt, jag hann inte ta tablett nr två så jag var ensam, mitt i natten då pappan och jag inte bodde ihop. Jag skulle åka till honom dagen därpå och ta sista tabletten så där fanns värktabletterna...

Men, som sagt, jag fick klara mig själv, hasa in på toa när smärtan började och sen kom allt, samt ganska mycket blod. Som en störtflod.

Jag säger inte detta för att skrämma dig, jag säger detta för att jag blev tillsagd att om jag inte hade någon att ha hos mig så fick jag inte göra hemabort. Och för att det för mig blev ganska dramatiskt. Inte kuk heller att må dåligt (och jag VILLE göra abort, beslutet var helt mitt) och vara rädd för att något av mina barn skulle vakna och se. Fick städa upp allt själv och kasta moderkaka och allt. Samtidigt som jag alltså kände våg efter våg av svimningskänslor välla över mig och kallsvetten pga smärtan rann.

Jag fick smärtstillande att ta tillsammans med abortmedicinen, två Voltaren och tre Alvedon. Hade inte ont alls även om jag kände sammandragningarna när blödningen kom igång. Däremot mådde jag illa av den första tabletten så att jag fick ligga till sängs och kräkas i en hink... Det är bra att ha någon som tar hand om en så var inte ensam.

Sedan blöder man i 1-3 veckor och får inte bada, använda tampong eller ha sex. Skitdrygt för min sexlust kom tillbaka redan efter 2 dagar.

Huruvida du gör abort eller inte, ditt val. Men gör dej av med karljäkeln! Men om han behandlar dina barn på det sätt du beskriver och du ändå fortsätter att leva med honom, då är du en riktigt dålig förälder! Det straffar sej ska du veta!
Jag och min äldste sons pappa separerade i bästa samförstånd, när sonen var liten. Sonen bodde varannan vecka tills han gått ut högstadiet och tyvärr höll han tyst om mycket som hände i pappans hem, med pappans nya partner och dennas barn. Det handlande alltså om mycket särbehandling, precis som du beskriver. Både vad det gällde partnerns barn och ett nytt gemensamt barn.
Hade jag bara fått veta ( och jag önskar att jag själv fattat) vad som hände där, hade jag gjort vad som helst, för att få hela boendet.
Men sonen teg och led, för han tyckte synd om pappa...
Hur ser det ut idag då? Jo, nu när sonen passerat tjugostrecket, har han nästan ingen kontakt med sin far och vill inte ha det heller. Han har gått i samtalsterapi för att försöka få ordning på varför han mått så dåligt. Nu kan han sätta ord på det: han har alltid känt sej bortprioriterad (hos pappa). Han säger själv "jag kommer sist på pappas lista". Han skyller inte längre på styvmodern, nej, nu har han insett att det är pappa som skulle ha skyddat honom. Det är pappa som svikit, som låtit partnerns vilja gå före barnets välmående.
Detta är alltså precis vad du gör mot dina barn, inser du det?? Är denna karl verkligen värd, att du sätter din relation med barnen på spel? Tycker du det, hoppas jag att de dumpar dej, när de blir stora nog att fatta.

Hur kan man vara ihop med en person som: 1) man inte har det bra med

2) är hård och orättvis mot ens barn

3) saknar empati och medkänsla

4) sörjer brist på sex i högre grad än att avsluta ett liv

Det låter inte hållbart TS. Han låter som ett riktigt arsle.

Sn medicinsk abort i vecka 9??? Vid vecka 8 gör man oftast en kirurgisk och det var det jag gjorde i vecka 9.

Fast nej, en abort är inte alltid en smärtsam upplevelse både fysiskt och psykiskt. En abort behöver inte vara jobbig bara för att samhällets normer säger det.

Vissa sjukhus ger medicinsk abort upp till v 12, men om aborten sker efter v 9 skall man vara på sjukhus pga hög blödningsrisk.

Oj :/ Jag tycker hon borde välja en kirurgisk istället... Måste ju vara lättare både psykiskt och fysiskt.

Folk väljer lite olika. Vissa tycker att det blir en större grej med operation, sövning, uppvak osv. 

Gjorde aborten hemma i onsdags.. gick inte riktigt som det skulle.

Tog tabletterna ca 8 på morgonen. Vid 11:15 kom allt ut. Både moderkaka och en liten liten plutt på ca 2.5 cm. Kunde såklart se den väldigt tydligt, tittade ner i toalettstolen ett par sekunder. Kände hemskt att spola i toaletten.. :(

Efter det satte helvetet igång. Fick bli sittandes på toaletten och blodet rann som forsar ur mig. Hade inte speciellt ont men jag blödde MYCKET!! Men det hade jag ju läst att man kunde göra..

När det hade gått 2.5 timmar blev jag väldigt yr. Gick ut från toaletten för att säga till sambon att det nog inte var som det skulle, hann knappt utanför toalettdörren innan jag fick slänga mig ner på golvet. Hade svimmat annars.

Ringde gyn som tyckte vi skulle till gyn akuten direkt.

Åkte dit, blev undersökt. Lågt blodtryck och lågt blodvärde. Det satt tydligen kvar en bit moderkaka i livmodern, så jag blev inlagd och fick 2 extra tabletter så livmodern skulle få chans att stöta ut det sista. Fick 2 påsar dropp under tiden. Ett tag efter gjordes en ny undersökning och då hade det sista lossnat. Så då blev jag utskriven igen vilket kändes otroligt skönt. Blödningarna hade blivit normala. Kom dit vid 14:30 och fick åka hem vid 22. Då fick jag äntligen äta.. hade inte fått äta sen klockan 8 på morgonen.

Är fortfarande väldigt trött både fysiskt och psykiskt. Med facit i hand skulle jag gjort kirurgisk abort.. eller ingen alls. men det är lätt att tänka om efteråt.

Detta är det jobbigaste jag någonsin varit med om..

Vilken tur att du kunde ta dig till sjukhus. Sen tidig abort är ju förenat med hög blödningsrisk. 

Vad ska du göra åt din relation? Det är ju knappast hållbar efter det du berättat. Hur har han varit?