Min sambo kan aldrig glädjas med mig

Jag har efter ett starkt motstånd hos mig själv äntligen kommit mig ut och motionera. Jag har känt mig så glad och stolt över mig själv. Efter som att jag fått pikar över min övervikt så har jag som trott att min sambo skulle visa mer glädje när han ser att jag kommit igång. Istället har han inte sett så glad ut.
Den här veckan skulle sambon egentligen spela fotboll tre kvällar. Men han sa tidigt att han inte skulle spela alla kvällar för att vila sina knän. Han sa till en början att han inte skulle spela imorgon. När jag sa att jag hade promenaddag så var han snabb med att säga "då kan inte jag spela fotboll" När jag svarade att han ju inte tänkt spela. " Jamen, om coachen ringer då" . Jag påminde honom om att han sagt till coachen att han skulle vila sina knän. " Jamen han kanske vill att jag ska spela".
Jag blev fundersam över vad han höll på med. Varför säger han att han kanske ska spela när jag säger att jag ska promenera? (Vi har barn så en måste ju vara hemma)
Varför kan han inte ge mig bekräftelse och uppskattning när jag kommit igång och motionera. Men om andra kvinnor i hans närhet är duktiga på att motionera då kan han säga att de är jätteduktiga.
Det här blev rörigt. Förstår någon vad jag menar?