• Anonym (&)

    Är jag orimligt trött?

    Kanske en meningslös kommentar, men hur tänker o planerar man när man skaffar 4 barn på 5 år??! Visst, gjort är gjort o du kanske är nöjd med hemmafrulivet egentligen, men på mig låter det helt uppåt väggarna jobbigt o kaotiskt. 

  • Anonym (&)
    Anonym (22) skrev 2016-08-26 13:54:40 följande:
    så egentligen orkar du ju inte, för du skulle vara sjukskriven? Är du inte rädd att gå helt in i väggen? Vad händer då med er familj?

    Och vad med mitt förslag om barnflicka eller annan typ av hjälp åtminstone nån fm i veckan? Det borde ni kunna ha. Eller är du sån att du "ska" göra allt själv? 
    Intressant att TS två gånger får frågan om vad som skulle hända om hon gick in i väggen/blev sjuk på riktigt, men inte svarar på det. O egentligen är hon sjukskriven och får inte ha barnen hemma själv (?), men har det ändå.

    O han får inte vara hemma med barnen för då blir han av med jobbet. Hon får inte vara sjukskriven o han får inte vara barnledig, snacka om bräckligt system det hela är uppbyggt på. Skulle det hända nån av dom nåt, faller ju allt som ett korthus.
  • Anonym (&)
    Anonym (hjördis) skrev 2016-08-26 16:31:01 följande:
    Livet är så där bräckligt för många. Många balanserar på gränsen. Inget ovanligt.
    Nej det vet jag, men här verkar det ju inte finnas nåt säkerhetstänk. Med en massa barn måste man ju ha  nån slags nödutgång. O det är ju inte hållbart i längden, för som sagt vad händer om TS blir sjuk på riktigt? Då måste han vara hemma med barnen, men det gick ju inte för då förlorar han jobbet.

    Vad är det för en arbetsplats han har som inte tillåter VAB? Och varför får TS inte ha barnen hemma själv?  
  • Anonym (&)
    Anonym (slutkörd småbarnsmamma) skrev 2016-08-26 20:12:48 följande:

    Anomym (&), jag blev riktigt sjuk när jag väntade vårt andra barn. Maken tvingades då vara föräldraledig i ett par månader, vilket resulterade i att han faktiskt blev av med jobbet. Företaget som han jobbade för då hade en bräcklig ekonomi så de hade helt enkelt inte råd att ha honom kvar om han skulle gå hemma en period. När jag började må bättre började han jobba på ett annat företag.

    Sen dess har han hunnit byta arbetsplats ytterligare en gång och avancerat bra.

    Jag vill tro att företaget han jobbar för nu inte skulle låta honom gå om jag blev sjuk en längre period, men jag kan inte veta säkert och jag förstår hans ovilja att vara föräldraledig pga rädsla för det.

    Om jag blir sjuk igen så hoppas jag på förståelse från fk, att jag får ha bebis hemma och de stora på dagis heltid så pappan kan jobba. Går inte det så kan säkert mor- och farföräldrar hoppa in och hjälpa till lite extra. Annars så får pappan snällt vara hemma och hoppas att jobbet finns kvar sen.

    Det säger väl sig självt att om jag som föräldraledig blir sjukskriven så är det ju för att jag inte klarar av att ta hand om barnen. Då kan jag ju inte ta hand om barnen och samtidigt plocka ut sjukpenning från fk. Suck. Och vadå avsaknad av säkerhetstänk?? Brinner kåken ner så brinner kåken ner, punkt. Det enda man kan göra är att försöka förebygga det, installera brandlarm och teckna en bra försäkring. Vad saknas i vårt säkerhetstänk tycker du? Båda har tillsvidareanställning hos stabila företag, villa i lugnt område som köpts bostadspriserna sköt i höjden, alla nödvändiga försäkringar finns, mor- och farföräldrar finns nära till hands, några hundratusen på banken... Vad mer krävs?


    Ja, men då förstår jag lite bättre. Menade bara att det här med stabil ekonomi o allt runt omkring ju är viktigt i en sån här situation, o det hade ni ju, nu fanns det ju också far- morföräldrar nära - bra! Fick liksom intrycket att er tillvaro hängde på en skör tråd bara, men det var fel. 

    Hoppas det går bra allting, o att det långsamt går in i honom att ni faktiskt behöver hjälp utifrån! Det kanske är en process. 
Svar på tråden Är jag orimligt trött?