Svenska tjejer knullar hela tiden

I den klassiska könsnormen är mannen arbetssökaren och kvinnan arbetsgivaren. Såvida hon inte headhuntar någon eller jagar modeller (so to speak) så låter de de arbetssökande göra jobbet.

Jo, absolut. Vilket är varför jag är feminist och motarbetar sådana könsnormer där jag kan.

Du skrev lite fel?

Ehrm, jag tror inte PK riktigt platsar i den här diskussionen...

Eeeehm, du förstår att det är exakt likadant för båda könen va? Det du beskriver är inte skillnaden mellan män och kvinnor, utan skillnaden mellan kräsna män och kvinnor, och män och kvinnor som inte får en chans.

Det förstår däremot jag. Psykologi - man vill inte vara en del av en liten loser-elit, så det är bättre att skapa en berättelse att svepa om sig, en om kvinnors elakhet och orättvisa när de bara ligger med en liten bortskämd elit av karlar. Det är liksom psykologiskt enklare att vara en del av en stor grupp av felfördelade, än att vara del av en liten grupp förlorare. Därför SD hela tiden tjatade om att "alla tycket som vi" tidigare, när de var en liten patetisk grupp rassar. De ville TRO att de egentligen var en del av en nedtryckt majoritet, för det är bekvämare än att vara en liten minoritet önsketänkande losers..

Alltså... jag kan bara tala om hur jag var förr. När jag var ung var jag bitter och föga framgångsrik med kvinnor. Grejen var att ju mer bitter jag blev, desto mer ville jag lyckas "på mina vilkor", alltså utan att behöva förändras. Mycket av vår massmediala kultur handlar ju dessutom om just den memen - att man ska vara precis som man är, och ändå bli älskad oavsett. Få den fina tjejen/läckra killen på slutet. Men det är en saga, inget annat. Är man en arg, bitter, självömkande själ så lockar man liksom inte så många till sig.

Jag hade "turen" att bli utbränd, och med det tvingas möta mig själv och mina sämre sidor. Och också mina dolda bättre sidor. Jag fick chansen att omdefiniera mig själv, och bli en bättre version av mig själv (om än till ett högt pris som jag betalar än idag). Jag tror inte att det är en slump att jag blev långt mer framgångsrik efter att jag blev utbränd än jag var innan - jag lade ner mycket av bitterheten, av självömkandet och av gnället. Det gick inte över en natt förstås, men jag hade hamnat på ett bättre spår, en jag följde till den jag är idag.

Så det är min story, och jag tror att det kan vara en röd tråd för andra också kanske.

Tja, det är väl deras svar på "Hora!!!" som besvikna män tenderar föra sig med.

Det skulle jag inte påstå. Försiktigare kanske, men knappast mer kräsna.

...tror de. För i deras huvuden skulle det förstås bara babes som antastar dem, inte aspackade Ann-Britt, 58, med rökdoftante händer, vattniga ögon, stripigt hår och en kroppsodör som skulle göra en lagrad sill till en rosendoft i jämförelse. Det är jäkligt lätt att säga att man skulle ta det som en komplimang om man aldrig utsatts för det.