Relationsproblem? Fråga mig

Okej, då kör jag igång med mitt.

Jag och min pojkvän väntar vårt första barn och jag upplever inte att han är speciellt engagerad i graviditeten. Jag har fått köpa alla bebisprylar helt själv utan hans inblandning vilket jag tycker är jättetrist. Det närmar sig nu förlossningen med stormsteg och jag känner mig orolig inför den och hade önskat att han kunde läsa på så att han vet vad han ska göra när vi väl är på plats eftersom jag vet att jag blir väldigt inåtvänd när jag har ont och inte klarar av att kommunicera då. Så min fråga är, hur ska jag göra honom mer engagerad och nå fram till honom?

Graviditeten är planerad och faktiskt väldigt mycket på hans initiativ.

Var har du inhämtat denna kunskap som gör att du enligt egen utsago är någon sorts relationsexpert?

Varning för Wall of text!

Jag kommer från en större stad men flyttade till den något mindre staden A direkt efter universitetsexamen eftersom jag fick ett tillfälligt, men väldigt meriterande, jobb där. I stad A träffade jag min sambo, som är uppväxt och numera även bor i den lilla bruksorten B (som ligger ca 30 min bilfärd från stad A). Innan vi blev ihop sa min sambo att han VILL flytta till stad A, men absolut inte till storstaden C. När mitt jobb närmade sig sitt slutdatum bestämde vi att jag skulle flytta in hos min sambo eftersom jag ändå inte visste i vilken stad jag skulle få jobb sen. Jag känner ingen i stad B, alla hans vänner är gifta och har barn och jag upplever att de inte har "tid" för nya bekantskaper. Det finns i princip inga butiker i stad B, och sista tåget mellan stad A och B går ca kl 20 på vardagar och ca kl 22 på fre och lör. Jag bara jobbar och umgås med min sambo, hans familj och vårt husdjur och träffar mina vänner högst en gång i månaden pga avstånden och tågtiderna.

Jag har nu jobbat ett tag i storstad C, och haft väldigt lång resväg med byte. Jag har hela tiden vetat att min sambo inte vill flytta dit och respekterar det.

Men nu har jag äntligen fått ett jobb i stad A, och därför lyft frågan om att vi ska köpa hus eller lägenhet där. Min sambo verkar nu, tillskillnad från när vi pratat om det både innan vi blev ihop och innan jag flyttade in hos honom, inte längre vilja flytta till stad A. Han pekar bara på allt det negativa: att det är så himla mycket dyrare, att husen står så tätt och grannen har full insyn, att han pga sina arbetstider och arbetsplatsens plats måste köra bil medan jag å andra sidan kommer ha mitt nya jobb mitt i stan och smidigt kan tågpendla (vilket enligt honom är mycket billigare också).

Både min sambo och jag har bra utbildningar. Vi kan båda garanterat få bra jobb i stad C. Jag kommer aldrig kunna få ett jobb inom mitt specialområde i stad B. Jag bad honom innan sommaren att kolla om han kan få ett jobb inom sitt specialområde i stad A, men det har han ännu inte gjort.

Han har följt med på alla visningar jag velat gå på i stad A, men han hittar bara fel på allt och är väldigt negativ. Han letar efter "det perfekta huset" och inget annat duger. Han kan inte tänka sig att flytta till en lägenhet eller radhus i väntan på att det perfekta huset dyker upp, för det är så jobbigt att flytta.

Jag älskar honom och vill spendera resten av mitt liv med honom, men känner mig lurad. Jag hade troligtvis inte inlett en relation med honom om han sagt att han inte vill flytta från bruksorten B. Jag börjar känna mig bitter och vi bråkar numera nästan varje helg för jag är så uttråkad i stad B där det inte finns något att göra. Är JAG egoistisk om jag ställer ett ultimatum till min sambo, flytta med mig till första bästa i stad A eller så flyttar jag till första bästa i stad A själv (och vårt förhållande rinner då förmodligen ut i sanden?).

Hur får jag min sambo att gifta sig? Vi har barn och bolån ihop så det är liksom anything but... i dagsläget. Jag vill absolut inte ha stort bröllop och vit klänning, utan helst bara gå till stadshuset en lördag, kanske bjuda våra föräldrar och syskon, och kanske gå ut och äta på kvällen. Han vill heller ha stort kalas om det ska bli nåt. Jag vill bara bli fru, och få ordning på det juridiska, ifall något skulle hända.

Jag har ett problem till dig.

Jag är gravid och det är väldigt planerat. Han är väldigt engagerad och vi myser och pratar om magen och den kommande bebisen varje dag. Fysisk beröring finns i överflöd MEN vi har inte sex .

Vi har pratat om det och han menar att jag och magen har blivit så förknippat med barnet och graviditeten att sex inte hamnar i fokus direkt.

Jag håller med honom. Jag har en jättemage och jag ligger hellre och kramas och myser med magen än att ha vilt sex just nu.

Frågan är dock, borde vi "tvinga " in sexet ändå för att inte tappa det helt? Det blir väl ändå inte bättre när bebisen är ute?

Ju längre man är utan desto svårare är det ju att komma igång igen.

Jag är livrädd för att bli avsexualiserad av min kille . Samtidigt går vi ju båda i samma babymoln just nu..

Du säger dig i dina andra trådstarter även kunna tyda drömmar(!) samt att du gärna svarar på allsköns frågor eftersom du anser dig vara vis. Fantastiskt!

Är 29 årig man som aldrig haft ett förhållande.

Är forskare inom naturvetenskapligt ämne, och allt går bra med jobb och sådant men på relationsplanet är jag ren idiot. Har inga vänner, träffar några i samband med hobbyutövande och har aldrig haft någon att prata sex och relationer med. Gjort tafatta försök att bjuda ut tjejer utan att lyckas. Ärligt talat vet jag näst intill inget om hur tjejer tänker, vad som attraherar dem och annat.

Hur går jag tillväga för att träffa en tjej?