Nervsmärtor- vidrigt! Låååångt.
Vill egentligen bara skriva av mig lite. Är så djävulskt ledsen och uppgiven. Slut i kroppen och knopp. Och arg på sjukvården.Mannen sover och kidsen sover men jag är vaken med en fot som inte har det så bra.
Jag opererade mig för hallux vallux för snart 4 veckor sen. Op och den första veckan gick finfint. Ont såklart men det var naturligtvis väntat. Allt gick på rätt håll. Smärtfri blev jag snabbt.
Bandaget togs av enligt hemgångsrådet efter den första veckan. Foten mådde bra och såg fin ut.
Men det roliga tog stopp där och då. Nu började ett rent helvete...
Foten var snedvriden. Den lutade snett nedåt och tårna gick inåt. Efter några dagar rätade den sig dock en del. Skönt!
Då kom nästa problem. Jag fick extremt onda kramper på fotens ovansida och svullnad, stickningar och domningar i undersidan. Dessa kom dagligen och värst kvällstid. Det kändes som foten var flådd. Inga sårsmärtor utan detta var, misstänkte jag, inuti foten. Den blev blålila. Försökte jag vara uppe mörknade den genast. Ringde mottagningen flera gånger men fick inga direkta svar, kändes som de tyckte jag överdrev. Stygnen togs på VC, såg bra ut.
Efter att ha bitit ihop i 2 veckor, ringde jag åter mottagningen och storgrät. Fick då äntligen höra att läkaren skulle kontaktas och skulle ringa tillbaka så fort han hade möjlighet. Hörde inget efter det. Jag ringde igen på torsdagen. Samma svar då. Hörde ingenting och helgen kom och gick. Läste allt jag kunde hitta på nätet om nerver, skador, nerver i kläm osv men blev inte klokare av det. Hittade ingen med samma upplevelser.
Försökte med vårdcentralen på fredagen men de hänvisade mig tillbaka till ortopeden då de inte har samma kunskap om halluxoperationer.
Ringde ortopedmottagningen igen på måndag och fick svaret att jag fått en läkartid. Om 2 veckor! Det kändes långt att vänta med de problem jag upplevde men blev ändå lättad och glad. Men det onda tog ner mig på jorden kvickt. Började känna mig väldigt nedstämd.
På onsdagen kontaktade jag sjukgymnasten för att höra om jag kunde göra nåt för cirkulationen i foten. Fick veta att de inte har nån erfarenhet av sådana operationer (???) Men de kunde "titta lite snabbt" på foten på fredag. Ringde sjukhusets sjukgymnast. De skickade mig vidare till annan instans där ingen svarade. Nu började allt kännas riktigt absurt. Jag ville ju prata med någon som kunde säga om alla dessa bekymmer var normalt eller inte och att vänta till läkartiden kändes omöjligt.
Ringde IGEN till mottagningen och nu tänkte jag inte ge mig! Jag sa att jag försökt alla andra vägar för att slippa att ringa dem, men inte fått några svar, jag sa att jag verkligen behövde veta mer om varför jag hade dessa vidriga smärtor och jag talade om att det på inget sätt var okej att ha behövt kämpa såhär för att få en läkarkontakt via telefon. För tusende gången fick jag berätta vad jag hade för besvär. Denna sköterskan sa att det inte lät normalt, och höll med om att bemötandet varit under all kritik. Och NU, nästan en och en halv vecka senare, fick jag ÄNTLIGEN lite svar från en ortoped som denna sköterska gick och pratade med. Förmodligen en inflammerad nerv. Ipren och vicka på tårna. Högläge. Fick även en telefontid med min ortoped inbokad till nästa vecka.
Alltså...alla dessa dagar, oro och smärta, och allt jag ville från början var att komma i kontakt med någon som kunde åtminstone ANA vad det var med foten..
Nu är jag här, foten har varit extra jobbig idag...Foten som var så fin efter op är nu blå. Tårna pekar rakt uppåt för trampdynan är svullen. Stortån gör ont för huden fått sprickor av svullnaden. Jag ligger mest. Kan inte gå med stödskon för foten gör för ont i skinnet.
Ipren och oxynorm i kroppen och bara så jävla less....