Vilket svin jag lever med!
Bli förälskad i någon annan och var otrogen? Bästa tipset jag kan komma på :)
Inlägg från: Anonym (asdf)
|
-
-
Alltså. Mitt råd är seriöst. Du behöver bryta dig loss på något sätt. En förälskelse i någon annan kan fungera som en katalysator eftersom man upptäcker en annan värld utanför den egna.
Om du inte vill vara en helt fitta så kan du ju vara ärlug med din karl om att du nu börjar leta efter ett annat liv eftersom du inte tycker ert liv funkar för dig längre. -
Du behöver inte hans tillstånd för att lämna. Och du behöver inte hans tillstånd för att vara med andra män. Så länge du är ärlig gör du inget fel.Anonym (Såjävlatrött) skrev 2016-09-27 23:59:50 följande:
Jag förstår hur du tänker och det skulle kanske fungera om jag inte hade en extrem moralisk spärr när det kommer till otrohet.
-
Det är inte otrohet om hon på förhand informerar mannen om läget.Anonym (kom igen) skrev 2016-09-28 10:04:32 följande:
att förespråka otrohet är ganska sjukt. det gör ingenting bättre. för oavsett så finns det ett liv efter att man gått skilda vägar. speciellt när man har barn tillsammans. de som förespråkar sådant är sådana som själva är den otrogna typen. vilket ts själv gjort klart att hon inte är. och det ska hon vara stolt över tycker jag. kram.
-
Men sånt kan man inte bestämma själv. Man kan liksom inte kräva någonting i en relation.Anonym (kom igen) skrev 2016-09-28 12:14:31 följande:
inte långt ifrån. specieltl om mannen säger, nej tack, då flyttar vi isär först. eller kasnke helt enkelt bara tror att det är ett hot, vilket hade varit rätt normal reaktion. så nja, försök inte. som sagt, det krävs en speciell sorts människa till sånt och liknande.
Ja mannen är ju fri att flytta om han inte är nöjd med de nya villkoren. Men varför skulle han det? Han har en husfru som sköter allting åt honom. Han behövet inte lyfta ett finger för sin egen bekvämlighet. Dessutom har en slagpåse som han kan ta ut alla sina frustrationer på. Han låter för bekväm för att lämna. -
Om du vill lämna har du två sätt att göra det på. Antingen gör bara det oavsett om du är säker eller vågar. Du bara gör det och lägger din tillit att det blir bra på något sätt oavsett hur det än blir. Eller så stannar du kvar rent fysiskt men börjar söka dig utåt. Skaffar dig nya hobbys, intressen, vänner, åker på kurser och resor på egen hand. Du börjar helt enkelt bygga dig ett eget liv utan din man. Och förhoppningsvis upptäcker du en dag att du har ett såpass bra liv på egen hand att du inte alls behöver eller vill ha din man längre. Där kommer nya män. Ett sätt är att bli öppen för nya karlar. Så att du upptäcker att det finns ett liv efter din man. Och att det finns en massa bra karlar där ute som skulle behandla dig med respekt.
Man lever bara en gång. Mycket roligare om livet är kul. -
Du är rädd för att vara utan honom och utan hans kärlek.Anonym (Såjävlatrött) skrev 2016-09-29 09:19:37 följande:
Jag lider med dig. Det är ett helvete man inte vet hur man ska ta sig ur. Jag är inte rädd för att vara ensam, däremot är jag rädd för att vara utan honom och kärleken som finns där nånstans. Kärleken är svårast att kasta bort, den betyder mest av allt och man vill ju tro att den vinner över allt annat. Men hur länge ska man kämpa för det? Man vill ju inte vakna upp om 20 år och inse att man slängt bort majoriteten av sitt liv på en illusion.
Hur definierar du kärlek? På vilket sätt älskar han dig?