Vi med BIM i slutet av 20-30 oktober ????

Negativt test igen. Tempen dyker och känslan i kroppen är att mensen kommer precis som vanligt. Hopplösheten och besvikelsen känns sjukt tung idag. Aldrig varit gravid tidigare och att jag haft känslan av att inte kunna bli gravid alls, ända sen jag var tonåring, gör att det känns extra tungt. Sorry för ett så pessimistiskt inlägg, men behövde skriva av mig. Nu kommer det tårar också, trodde aldrig jag skulle ta det så hårt efter bara fyra försök...

Jag förstår precis vad du menar, har också haft den känslan sedan tonåren. Och man får vara ledsen och gråta över detta, de är därför de är skönt att vi alla här inne går igenom samma längtan och samma smärta när de inte går som vi vill. Vissa månader har de varit lättare och vissa svårare. Förra månaden satt jag i duschen i 2 timmar och bara grät, kändes inte som om någon förstog mig då ingen av mina nära vänner är i de stadiet i livet. Men vi måste vara starka och hoppas för hoppet har vi ju kvar, ge inte upp och stay strong! <3

Tack för att du delar med dig. Skönt att gubben inte är hemma, han skulle inte förstå denna frustration. Men han har också två barn sen tidigare. Idag kom också dopinbjudan till min systersons dop. Då kom tårarna igen. Jag som normalt sett inte är så lätt till tårar. Men det är väl bara att invänta mens och nästa äl och hoppas att äl blir en helg som vi inte har gubbens dotter (bor i en etta, men letar större) eftersom han jobbar på annan ort i veckorna.

Skönt att prata om de tycker jag.

Fy jag förstår frustrationen när andra har de man vill ha. Speciellt ett litet mirakel. Välkommen i gänget (jag gråter för allt) tror att när man väl börjar bli lite känslig så är man körd!

Får hoppas att du kanske är en låghormande och får sent utslag, annars lär vi mötas i november tråden!

Innan vi började försöka så tog jag ett dagen-efter-piller då vi råkade klaffa med äl och vi hade massa resor inbokade, samma sekund som jag svalde pillret så fick jag ett mms från en vän på hennes nyfödda dotter, satte mig i fosterställning och fick panik (tänkte om jag skulle stoppa fingrarna i halsen). Känns som om allt kommer i så dålig tajming när man är nere.

Och när du säger att de är skönt att din kille inte är hemma så förstår jag dig till hundra procent! Min kille kom hem när jag satt och grät i duschen förra månaden och frågade vad jag höll på med och jag snyftar fram att jag fått min mens. Klart han också blev ledsen men han har ju en mycket mer positiv syn på de och sa bara att vi försöker igen vid nästa äl. (Lätt för honom och säga som inte letar tecken i kroppen och pissar på en sticka hela tiden tänkte jag) men nu är man här igen i väntan. Har så delade meningar med hur tiden går. Tycker den går långsamt när man väntar men på nått jäkla sätt har de ju redan gått 4 månader av ältest och gravtest och väntan så vem vet de kanske går snabbare nu tills man får ett plus. Man får försöka se ljuset i tunneln antar jag.

Förlåt nu blev de värsta boken här, kram på dig!

Hoppas det funkar denna gång! Vi har nog BIM samtidigt, 29 för mig tror jag. Andra försöket för oss, fast första hade jag precis slutat med p-piller efter 10 år så hade inte så stora förhoppningar. Gått o trott hela livet att det är en enkel match att bli gravid, så fel man kan ha:-P

Hoppas denna väntan går snabbt nu!!!!