Min ekomiska situation med sambon!!

Vi HAR pratat jag gör ju inget annat!! Han säger följande" ingen människa bor gratis du ska betala" när jag säger till om allt jag gör så svarar han inte alls eller lätt svävande om att han skulle ta det det när han har tid o ork( INTE ALLS utan låta mig bo i smutset och börja klaga lite lätt på att jag kunde tvätta ta hand om disk osv medans jag ändå är hemma..!! ) vad JAG GÖR ÄR INTE värd speciellt mycket enligt honom. Inte pengar iallafall. Och han har t om sagt rakt ut att jag får stå ut med hans behandling av mig eftersom jag inte betalar något hemma..han använda der det som ursäkt till mycket. Jag ser det som att jag kan inte vinna med honom bara förlora. Finns ingen chans att jag låter det sista återstående som bara är MITT i mitt liv, mina pengar, gå till hans feta ficka. No way. Annars trivs vi ihop hur konstigt det än kan låta..

har säkert med mina trauman att göra pga min otrygga bakgrund. Därför litar jag inte heller på mig själv riktigt att jag har rätt..

Jag kanske någonstans ville bli omhändertagen och ser det som ett svek när han inte vill göra det.( vet faktiskt inte säkert) "Normala" tjejer skulle ju ha säkert lämnat pga detta mansgrisiga beteende länge sedan både det ekonomiska griseriet( han bryr sig inte alls att jag har så mycket mindre i pengar utan förväntar sig att jag ska ha lika mycket råd som han till allt och har jag inte det så borde jag skaffa mig ett jobb eller stå ut med bli behandlat som skit)och pga detta beteende hemma.

Det här låter vettigt!

Han har alltså 35.000kr i handen och 10.000kr i sammanlagda boendekostnad.

Jag har 10.000 i handen. Jag anser inte att jag ska betala något. Jag anser att det mest rättvisa vore att vi la samman pengarna vi skulle ju ha ca 17000kr VAR, EFTER ATT BOENDET betalats!! Men nej. Han ska ha sina Pengar och jag bör betala hyra av mina 10.000kr( och leva på hans villkor)

Ja jag känner detsamma. Tror inte heller detta är kärlek fast han påstår det.

Eller så skulle vi betala procentuellt på något sätt då kan förstå att den som jobbar kan känna sig orättvist behandlat om man lägger ihop pengarna. Hade tänkt art då kunde vi bestämma gemensamt hur vi skulle lägga pengarna, där han kanske skulle få unna sig extra prylar åndå eftersom han tjänar mest, något sånt.

Hur kan du få det till rättvisa att han betalar allt och ger dig 7000 av sin lön medan du fortsätter att behålla hela din inkomst själv? Jag förstår inte.

Varför inte skaffa ett eget boende och försörja dig själv?

För att vi är ihop?

Ja jag har nog fel uppfattning om detta då. Jag kommer inte i fortsättningen lita på någon man oavsett hur underbar han är i början. Vad hände med " i nöd och lust"? Även om vi inte är gifta. Varför leva med en man som uppenbarligen inte vill ställa upp för sin kvinna ekonomiskt vid behov? Tycker sådana män är ett skämt. Hur ska JAG känna lust för en man som ser mig som någon slags hyresgäst/rumskompis och inte sin kvinna som man respekterar och ställer upp för( precis som jag gör för honom) Gör någon kvinna det?? Upprepar: även om jag vore miljodär skulle jag inte betala något till en rik man jag är ihop med och gör precis allt åt och han får leka herre över mig och jag servar. Och sen ska jag betala? Lever hellre i celibat i kloster med enbart kvinnor hela mitt liv. Pä riktigt. Tack för alla svar. Kommer inte att kompromissa iaf. Jag känner att jag har rätt och kommer i fortsättningen nog vara singel frivilligt. Ni låginkomst kvinnor som pröjsa för er rika man Samtidigt som ni servar honom ( och kanske föder barn till en sån loser och tar hand om dem också mest själv ) fattar det inte. Jag kommer aldrig bli en sån kvinna.

Jag tycker du borde lämna honom. Inte pga ekonomin utan pga hans beteende (hjälper inte till, har all makt hemma). Er relation verkar inte fungera och ekonomin är det minsta problemet.

Om vi tänker endast på ekonomin så tycker jag du förstås borde vara med och betala en del av hyran (inte amortering) och andra boendekostnader. 10 000 kr till mat och personliga grejor är ju massor! Ungefär vad vi får över till mat för 4 personer efter räkningar och sparande tillsammans (2 arbetande föräldrar + 2 barn). T.ex. kunde ni ha ett gemensamt konto vart ni båda sätter t.ex. 30 % av era inkomster och från detta konto betalas endast gemensamma utgifter (hyra, räntor, inredning, gemensam mat). Sedan skulle ni få göra vad ni vill med era 70%. Låter det som något din sambo skulle gå med på? Han verkar inte vara en person som vill försörja någon annan.

Som det är nu kan du ju spara mycket genom att bo med din sambo, så det verkar nog lite som att du utnyttjar honom ekonomiskt. Och han utnyttjar dig som städhjälp.

Jo jag tycker det låter väldigt vettigt!! Problemet är bara att då servar jag honom GRATIS och han kommer INTE vara med o betala för inredning i framtiden han sover liksom hellre på en trasig säng. Vi har liksom totalt separata behov/synsätt där. Han är ju van att föräldrarna pröjsar möbler osv förut, själv betalar han enbart sina räkningar, mat och leksaker till sig själv. Sen verkar resten kvitta. Han kommer från ett välbärgad hem där hans mamma inte behövt jobba, där gick det minsann bra att pappan pröjsade för henne. Men jag anses väl inte vara lika "fin" som hans mamma vet inte, eller så har han blivit hjärntvättat av hans familj att behandla mig som skit.( de lägger sig jämt i, och behandlar mig som skit) allt var fint och välorganiserat. Själv kommer jag från kaotiska förhållanden, därför är det viktigt för mig att ha ett riktigt hem, städat och välinrett, medan han är tvärtom, som sagt riktig lortgris och bryr sig inte om att man sitter halvtrasiga stolar, säng och tar hand om disken varannan månad. Och passar det inte mig sä får jag väl fixa det själv var hans melodi. Nu tycker han säkert det är bekvämt att jag tar hand om allt det där. Men jag får ingen credd för det.

Och när det gäller sexet.. ja ett exempel: om en man på stenåldern har jagat något vilt och kommer hem med det, och inte ger något till sin kvinna där utan säger till henne att hon minsann får gå o jaga sitt eget köttt, tja, skulle nog tro den mannen var sexlösare än påven.

Och kom inte med att "vi lever inte på stenåldern" våra kroppar gör ju det. "

Jo jag skulle AbSOLUT vara med på denna upplägg med 30% skulle ju jag bara vinna på. Vilket han säkert räknat ut och därför vill inte ha någonslags gemensam ekonomi konto eller liknande utan bara att jag ska ge honom pengar i handen utan rättigheter. Han är dessutom emot att skriva kontrakt om jag skulle betala hyra. Skulle liksom få betala svart. Och sen skulle han sitta där och vara totalt sexlös kan jag lova. Vilket han iförsig redan är nu. Nä jag ser ingen framtid med honom.

Liten uppdatering. Satte ner foten och han slutat kräva hyra men bara tillfälligt, han kommer ju plocka fram det kortet så fort jag kräver något. Han vill nog bara ha lite husfrid en stund inget har egentligen förändras känner jag. Själv tar jag hand om hushållet i mån av ork och han tonat ner med att kräva att " tar du hand om disken" eller behöver den o den tröjan imorgon leta fram den o tvätta" men som sagt väldigt tillfälligt. Självklart fortsätter han att husera o dominera på andra sätt som han inte ens märker längre, t ex så tar han sig rätt att kolla på internet med högsta volym medan jag aldrig får ha ljud på vad jag ser inte ens låg volym. Osv.

Sen har jag börjat undra om det har något med att göra att jag är svensk, blond och blåögd, och hans familj kommer från ett annat land, hemskt att tänka så men undrar om de på något sätt tycker jag är mindre värd därför på något sätt.. att jag aldrig kommer bli lika bra som en tjej från deras efter hemland eller något. Min sambo har aldrig någonsin sagt något sånt till mig men man undrar ju. I och med att jag i hans familjs ögon är något mindre värd.

Summa summarum: han förtrycker mig

På alla sätt som man gjorde med kvinnor förr i tiden, surar om jag inte är hemma när han kommer från jobbet, jag måste typ be om lov om jag ska träffa en väninna på helger eller göra något annat än att vara med honom, och vara hans husfru. Samtidigt som han tycker att jag ska vara en modern kvinna ekomiskt helt självständig. Det går inte ihop i mitt huvud. Men han verkar tycka det är helt normalt.

ETT EXEMPEL:( ja för att gnälla av mig ni som undrar)

Hans kompis kommer och besöker oss med två småungar i släptåg. Gissa vem som får underhålla dem medan min sambo umgås med kompisen. Gjorde det mest för att jag tyckte synd om ungarna som satt där stelt och var uttråkade. Nästa gång samma sak, kompisen kommer med ungarna i släptåg. Då stack jag ut. Och då var min sambo sur.." det såg illa ut" var hans förklaring. Osv osv.

Ni som mot all förmoda skulle romantisera detta kan jag tillägga att han aldrig köper mig presenter heller frivilligt, varken jul eller födelsedag( tjatade till mig förr i tiden något men har tröttnat länge sedan) inga blommor eller någon uppvaktning och inte heller bjuder han ut mig mer. Ja precis " för att jag inte betalar hyra". Inte heller bär han något åt mig isåfall jag har en tung kasse eller bagage. Han förväntar väl oss att vara jämlika fysiskt också. Han blir mest irriterad om jag ber honom om hjälp att lyfta något eller öppna en burk.

Det kanske låter som han vill bli av med mig men nej han säger sig inte stå ut med att vara utan mig och älska mig.

Det är helknäppt,

Jag förstår inte hur såna här mäns hjärna funkar?!

Hur står de ut med dig själva vad fan förklarar de till sig själva? Att jag inte betalar hyra uppenbarligen.,pengar är mer värd än en människa de påstår älska.