Behålla barnet mot pappans vilja?
Hej TS,
Du har fått massor av åsikter, men du efterfrågade även om någon hade varit i samma situation, och det har jag.
Jag var 22 år, arbetslös, ingen utbildning, inget körkort och bodde i en andrahandslägenhet. Pappan var en tillfällig relation och så klart helt emot att jag behöll. Väldigt lik din situation med andra ord. Dessutom hade jag en dålig relation med mina föräldrar, så allt jag hade var min vilja att ta emot mitt barn.
Jag fattade att det inte var världens bästa läge för mig att skaffa barn, men nu hade jag trots skydd ändå blivit gravid. För mig så var det otänkbart med abort då jag kände att jag inte skulle kunna leva med det. Så då var det bara att sätta igång och lösa situationen.
Det första jag gjorde var att sätta mig med telefonkatalogen (det här är 16 år sedan nu och jag hade ingen egen dator) och ringa runt till olika företag i närheten och frågade om de behövde folk. Ett hotell nappade och jag började där som receptionist.
Sen sökte jag som en galning efter en bostad och efter ett tag fick jag napp. Ett ensamt par hyrde ut en del av sin villa som de hade gjort om till en minilägenhet. Ett sovrum och ett litet kök. Tänkte att det räcker så länge tills jag har hittat något större. (Var även inne på rivningskontrakt)
Jag meddelade pappan att jag tänkte behålla barnet, men att jag inte förväntade mig något av honom eftersom att det här var ett beslut som togs över hans huvud. Vi hade ingen kontakt under hela graviditeten.
Vid varje lön så köpte jag saker till bebisen. Det mesta second hand. Till slut så hade jag det som behövdes för den första tiden.
När barnet sedan kom så skickade jag ett mail till pappan och meddelade det. Jag frågade samtidigt hur han ville göra i framtiden. Ville han ha bilder, få veta något, bli meddelad om det skulle hända barnet något? Var tydlig med att han gör precis som han vill, jag ville ha information så jag visste helt enkelt.
Pappan svarade väldigt snabbt. Han hade hunnit tänka igenom det hela under graviditeten och kommit fram till att han ville ha kontakt med sitt barn. Han vill även träffa barnet.
Jag blev något paff men sa givetvis att han var välkommen och träffa barnet när han ville. Pappan jobbade i veckorna men kom och träffade barnet varje helg. När barnet var runt 8 mån och jag inte ammade längre så hade de egna stunder med varandra utan mig. Ju äldre barnet blev desto längre blev dessa stunder som övergick till ett par dagar.
Idag bor barnet hos oss varannan vecka. Pappan och jag har en bra relation som kretsar kring barnet som nu har funnit fylla 15 år. Under dessa år har jag hunnit vidareutbilda mig, skaffat ett bra jobb som jag trivs med, tagit körkort och skaffat en större bostad med förstahandskontrakt.
Det var min historia så kortfattat det går. 
Fråga gärna om det är något du undrar över.