• anina

    IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?

    Hej.

    Det finns ju några såna här trådar, men de verkar ligga lite före mig.
    Idag ska jag börja nedregleringen som ska vara i 3 månader. Sedan blir det IVF. Någon som är i ungefär samma läge och vill följas åt? 
    Eller före eller efter och vill diskutera ändå förstås. Glad Alla är välkomna. Glad
    Någon som har gjort nedreglering med sprutor som kan berätta hur det är?

    Lite bakgrund om mig:
    Jag och min sambo har försökt få barn i lite mer än ett år. Då jag har endometrios visste jag att det kunde bli svårt. I somras lämnade vi alla prover som då visade att jag inte har nån ägglossning pga endometriosen. För två veckor sedan gjorde jag spolningen av äggledarna. Idag är tanken att jag ska börja nedreglering. Har dock en liten fundering angående det, väntar på att gynläkaren ska ringa upp. Om jag nu mot all förmodan fick en ägglossning efter spolningen och blev gravid, vad händer då när jag startar nedregleringen?

    Kram på er

  • Svar på tråden IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?
  • anina
    tokfia84 skrev 2016-10-26 20:51:55 följande:

    Jag har inte börjat ta det ännu, fick resultaten med posten idag. Det står att jag ska ta 50 ug (hittar inte rätt tecken) 1 tablett om dagen.

    Hur mycket äter du?

    Jag tycker det är extra jobbigt när vänner skaffar barn och andra hela tiden frågar om och när man ska ha barn. De skulle bara veta. Och vad ska man svara till slut utan att avslöja för mycket?

    Usch! Låter inte kul, hoppas vinet hjälper!


    Tack. :) jag tog 125, nu är jag nere på 75.

    Ja det är ju det. Jag var på baby shower häromdagen. En kompis som väntar barn. De försökte ett tag och lyckades till slut naturligt. Jag är jätteglad för hennes skull men man blir ju helt sjuk av längtan när man hör henne prata om hur härligt det.

    Släktträffen i somras frågade säkert 5-10 personer när vi ska ha barn. Ja vad säger man? Hur länge var det ni hade försökt tokfia84?
  • tokfia84
    anina skrev 2016-10-26 21:29:09 följande:
    Tack. :) jag tog 125, nu är jag nere på 75.

    Ja det är ju det. Jag var på baby shower häromdagen. En kompis som väntar barn. De försökte ett tag och lyckades till slut naturligt. Jag är jätteglad för hennes skull men man blir ju helt sjuk av längtan när man hör henne prata om hur härligt det.

    Släktträffen i somras frågade säkert 5-10 personer när vi ska ha barn. Ja vad säger man? Hur länge var det ni hade försökt tokfia84?
    Numera fasar jag för frågan. Ett fåtal vet vad vi går igenom; chefen, föräldrar och bästa vännerna. Och jag vill helst inte att fler ska veta. Man får stålsätta sig och mentalt förbereda sig om man ska träffa släkten eller övriga bekanta.
    Vi har försökt sen maj förra året. Och ni?
  • Jompa79

    Har för en månad sedan lämnat in dom första proverna för en utredning, som kommer dra igång på allvar innan årsskiftet. Vi har försökt i 1 1/2 år. Känns otroligt nervöst, och jag hade verkligen hoppats på ett + innan dess. Men samtidigt känns det skönt att få det uträtt. Vet dock inte vad jag ska göra om det visar sig att det inte går.:( Sambon har redan två barn sen tidigare. Jag har inga.

  • anina
    tokfia84 skrev 2016-10-26 22:18:47 följande:
    Numera fasar jag för frågan. Ett fåtal vet vad vi går igenom; chefen, föräldrar och bästa vännerna. Och jag vill helst inte att fler ska veta. Man får stålsätta sig och mentalt förbereda sig om man ska träffa släkten eller övriga bekanta. 
    Vi har försökt sen maj förra året. Och ni?

    Nej det är svårt det där. Jag börjar bli lite sån att jag kanske bara ska svara "vi är under behandling inför ivf". Ni frågade och ni fick ett svar, men nu vill jag inte ha fler frågor.
    Vi har försökt sen oktober förra året så inte riktigt lika länge. Pratade med gyn idag. Läkaren skulle skicka remissen till ivf-kliniken den 10 men hade inte gjort det än. Ringde för att säga att jag har haft ont i äggledare/äggstock sedan spolningen för 17 dagar sen plus såna hugg igår. Men jag blev väl inte mycket klokare av det.
    Hans svar var ungefär: "Vissa läkare ger antibiotika efter spolning pga infektionsrisk, jag gör det inte men jag kanske borde. Du har haft ont för länge. Det är inga tecken på infektion. Jag skriver ut antibiotika." 


    Jompa79 skrev 2016-10-27 00:28:27 följande:

    Har för en månad sedan lämnat in dom första proverna för en utredning, som kommer dra igång på allvar innan årsskiftet. Vi har försökt i 1 1/2 år. Känns otroligt nervöst, och jag hade verkligen hoppats på ett + innan dess. Men samtidigt känns det skönt att få det uträtt. Vet dock inte vad jag ska göra om det visar sig att det inte går.:( Sambon har redan två barn sen tidigare. Jag har inga.


    Ja det är många funderingar när man väl börjar tänka. Hoppas det går bra för er. Det är en spännande resa. Har de hittat nåt fel på er?
    Det är samma hos mig, sambon har två barn sedan tidigare. 

  • bricken

    Anina, såklart får man skriva av sig, det är väl det tråden är till för och jag har i alla fall inget problem med för mycket text. Gillar att läsa hur andra tänker och känner kring det här, både känna igen sig i det som är jobbigt, men också hämta lite hopp och ta till sig av de positiva tankar som också finns. Jag har verkligen en förmåga att alltid tro det värsta om saker och måla allt i svart såna här situationer. I mitt huvud är jag liksom redan tre misslyckade landstings-ivf:er fram, vilket inte egentligen hjälper en ju, utan mest gör en ledsen och mer orolig.

    Hursomhelst, goda besked! Idag fick vi kallelsen till akademiska i brevlådan! Hurra, känns skönt att äntligen se ett ljus i den tunneln i alla fall! 10 november ska vi dit, så kanske, kanske, kanske hinner vi med första behandlingen före jul. Det gör mig spänd, förväntansfull och skräckslagen på samma gång!

    Man har ju förstått att det inte är en enkel behandling att gå igenom. Men för att se det på den ljusa sidan, som jag läste att nån skrev här på familjeliv har jag för mig, att det ju i alla fall är sjukvård som liksom ska lägga till något och förhoppningsvis resultera i något väldigt fint. Det är ju liksom alltid jobbigt att vara i sjukhusmiljö och behandlas, men hur jobbigt hormoner eller äggplock än må vara så tänker jag att det inte är i närheten av att operera bort något som är farligt för en eller som måste göras för att rädda ens liv...

    Och en sak till, som en kompis sa till mig när jag oroade mig för hur man skulle må med alla dessa hormoner i kroppen vid ivf. Att en graviditet ju alltid innebär en massa hormoner i gungning, ovisshet och ofta svajjigt mående. Nu är det ju dock den lilla skillnaden att IVF:en kan misslyckas och då har man stått ut med all skit utan att komma närmare det som man längtar efter, men det var ändå en skön tanke. OM IVF:en lyckas så är man ju liksom i vecka 1 när första sprutan tas och det känns som jag mycket lättare kan stå ut med biverkningar och besvär om jag fokuserar mer på vad det faktiskt kan leda fram till i slutändan, och inte på risken att stå barnlös efter tre behandlingar. 

    Ja det blev visst ett långt inlägg detta också, så förlåt om det blev för mycket (har en tendens att bara fortsätta skriva när jag väl börjat). Men summan av kardemumman är iaf: vi har ett första möte med kliniken inbokat!!!

  • anina
    bricken skrev 2016-10-27 20:19:48 följande:

    Anina, såklart får man skriva av sig, det är väl det tråden är till för och jag har i alla fall inget problem med för mycket text. Gillar att läsa hur andra tänker och känner kring det här, både känna igen sig i det som är jobbigt, men också hämta lite hopp och ta till sig av de positiva tankar som också finns. Jag har verkligen en förmåga att alltid tro det värsta om saker och måla allt i svart såna här situationer. I mitt huvud är jag liksom redan tre misslyckade landstings-ivf:er fram, vilket inte egentligen hjälper en ju, utan mest gör en ledsen och mer orolig.

    Hursomhelst, goda besked! Idag fick vi kallelsen till akademiska i brevlådan! Hurra, känns skönt att äntligen se ett ljus i den tunneln i alla fall! 10 november ska vi dit, så kanske, kanske, kanske hinner vi med första behandlingen före jul. Det gör mig spänd, förväntansfull och skräckslagen på samma gång!

    Man har ju förstått att det inte är en enkel behandling att gå igenom. Men för att se det på den ljusa sidan, som jag läste att nån skrev här på familjeliv har jag för mig, att det ju i alla fall är sjukvård som liksom ska lägga till något och förhoppningsvis resultera i något väldigt fint. Det är ju liksom alltid jobbigt att vara i sjukhusmiljö och behandlas, men hur jobbigt hormoner eller äggplock än må vara så tänker jag att det inte är i närheten av att operera bort något som är farligt för en eller som måste göras för att rädda ens liv...

    Och en sak till, som en kompis sa till mig när jag oroade mig för hur man skulle må med alla dessa hormoner i kroppen vid ivf. Att en graviditet ju alltid innebär en massa hormoner i gungning, ovisshet och ofta svajjigt mående. Nu är det ju dock den lilla skillnaden att IVF:en kan misslyckas och då har man stått ut med all skit utan att komma närmare det som man längtar efter, men det var ändå en skön tanke. OM IVF:en lyckas så är man ju liksom i vecka 1 när första sprutan tas och det känns som jag mycket lättare kan stå ut med biverkningar och besvär om jag fokuserar mer på vad det faktiskt kan leda fram till i slutändan, och inte på risken att stå barnlös efter tre behandlingar. 

    Ja det blev visst ett långt inlägg detta också, så förlåt om det blev för mycket (har en tendens att bara fortsätta skriva när jag väl börjat). Men summan av kardemumman är iaf: vi har ett första möte med kliniken inbokat!!!


    Man kan ju förstås välja vad man vill läsa och inte. =) 
    Det känns jättebra att skriva av sig och läsa vad andra skriver. Man önskar givetvis inte någon att gå igenom detta men det känns ändå bra att veta att man inte är ensam. Sen blir man orolig också när man läser om de som inte lyckas. Jag försöker att inte tänka så långt utan ta stegen ett i taget. 
    Sen har jag nästan skippat hormonsteget i mitt huvud. Min tanke går, nu nedreglering, sen in med lite hormoner och sen ägguttag. Så jag vet väldigt lite om hormonprocessen. Hur lång är den? 

    Åh vad kul, grattis. =) Så skönt det måste kännas, och förmodligen lite läskigt, att få ett datum. Jag pratade med läkaren igår som skulle ha skickat remissen för nästan 3 veckor sen, men har inte hunnit. Hoppas han gjorde det igår. Det blir så verkligt när man får ett datum. 

    Som du säger så får man ju tänka på det fina som förhoppningsvis kommer ut av detta. Läskiga tanken är ju att man inte får ut nåt av det. Men får man en liten bebis så är det helt klart värt alla jobbiga behandlingar och skit man går igenom och ska gå igenom. 

    Några kompisar pratade om sina barn igår, hur de stoppade upp saker i öronen och näsan och de fick åka till akuten med dem för det. Jag bara satt och längtade, de kunde inte skrämma mig med sånt. =)

    Du behöver inte be om ursäkt för det Bricken, skriv så mycket och långt du vill. =)
    Idag började jag med antibiotika. Har ev en infektion i äggledaren från spolningen.
  • tokfia84
    anina skrev 2016-11-01 10:09:14 följande:

    Hej tjejer.

    Hur går det för er?

    Kram


    Hej du!
    Inget nytt under solen. Har börjat ta mina Levaxin-tabletter och funderar på om jag kanske känner några biverkningar av dom. Kände du dig annorlunda efter att du börjat äta dom?
  • Okändtjej
    anina skrev 2016-11-01 10:09:14 följande:

    Hej tjejer.

    Hur går det för er?

    Kram


    Hej!

    Den här mensen kom när den skulle. Så nu hoppas vi på att nästa också gör det! Så det blir ett äggplock och insättning innan jul! Hur går det själv?
  • anina
    tokfia84 skrev 2016-11-01 14:04:10 följande:
    Hej du! 
    Inget nytt under solen. Har börjat ta mina Levaxin-tabletter och funderar på om jag kanske känner några biverkningar av dom. Kände du dig annorlunda efter att du börjat äta dom?
    Inte vad jag minns. Vad har du för biverkningar? Jag drömmer dock en väldig massa och konstig saker, vet inte om det är beror på dem.

    Okändtjej skrev 2016-11-01 16:04:06 följande:
    Hej!

    Den här mensen kom när den skulle. Så nu hoppas vi på att nästa också gör det! Så det blir ett äggplock och insättning innan jul! Hur går det själv?
    Vad skönt. =) Det hoppas vi på. =)
    Jodå jag har fortfarande lite ont i sidan men är bättre. Så går mest och väntar på att få ett datum till äggplock. Det är ju förmodligen 3 månader kvar, men ett datum hade varit trevligt. Väntar också på att känna av klimakteriet, det kommer nog snart, en vecka sen jag tog första sprutan. Det ser jag dock inte fram emot. =)
Svar på tråden IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?