Min 10-åring med add fick springa ute i kylan...

Svarar som lärare och förälder. Jag hade nog hjälpt till att leta om jag förstått att det behövdes, dvs om jag kände barnet tillräckligt bra. Normalt tror jag man ju på en 10-åring som säger att hen inte har några långbyxor i väskan. Om jag inte hittat några byxor hade jag sagt att barnet kan ha sina vanliga byxor. Jag hade aldrig ringt om en sån sak, den tiden finns omöjligt! Telefonsamtal tar man när barnen gått hem, inte innan en idrottslektion.

Som förälder hade jag nog inte tagit det så hårt, men mina barn hade antingen glatt sprungit i kylan eller sagt ifrån och gått in.

Vi har ingen uttalad gräns utan man får, som pedagog, ta ett eget beslut. Generellt gäller att barnen ska försöka delta i de ynka två idrottslektioner de har varje vecka. Men man får försöka lösa situationen så bra som möjligt. Lånebyxor finns alltid men alla barn vill inte ha det.

Ja gör det! Även om man får ha viss förståelse för den mänskliga faktorn och att vara idrottslärare är sjukt stressigt ibland så borde ni kunna komma fram till ett bra förhållningssätt, det har din flicka rätt till. Jag kämpar själv för min son i skolan, han har språkstörning och kanske add också, och jag har lärt mig att man får absolut bäst resultat om man har förståelse för lärarna och de misstag som sker. De allra flesta kan man prata med och så fort jag märker positiv förändring mailar jag och tackar, då anstränger de sig ännu mer:) Vissa lärare är omöjliga, då går jag genom rektorn. Men oftast behövs det inte.

Kanske prata med läraren först?