Inlägg från: Anonym (Miss bränd) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Miss bränd)

    UTBRÄND Stödgrupp för dig som är sjukskriven för utmattningssyndrom

    Vad bra initiativ med en stödgrupp!

    Jag har varit sjuk i 9 månader nu. Det går upp och ner hela tiden i princip. Symptom kommer och går. Ibland försvinner de, ibland kommer nya. 

    Min största rädsla är att jag förstört mitt liv (är 26 år). Just nu är jag så handikappad att jag inte kan rida, vilket alltid varit min fristad och glädje i livet. Kan bara köra bil väldigt bra dagar (vilket verkar ovanligt så måste ha åkt på en rejäl smäll). Min rädsla är att jag ska förbli såhär för alltid eller i många många år. Det är en sorg och en fruktansvärd sjukdom att leva med varje dag. Är man dömd till evig fattigdom t.ex.? Sådana tankar kommer ofta och är svåra att förtränga.

    I sjukvården är kunskapen väldigt dålig, och det är svårt att bli tagen på allvar och få rätt hjälp. Till och med överläkare inom psykiatrin har begränsade kunskaper. Jag har sökt hjälpt innan smällen och bara fått höra "det är BARA stress". Har blivit uppmanad att jobba emot och utsätta mig för det som är jobbigt. Nu inser jag att allt var varningssignaler.

    Just nu är jag inne i en period då jag svänger väldigt fort. Tidigare tog det veckor i svängarna ofta. Nu svänger det från dag till dag. På ett sätt är jag piggare, men på ett sätt sämre. Är mer ljudkänslig t.ex. men tål intryck bättre just nu.

    Rörelser och intryck har varit mitt största problem. Vad är era största problem?

  • Anonym (Miss bränd)
    Anonym (tröttochdeppad) skrev 2017-01-08 07:34:46 följande:

    Tillbaka till utbrändheten I en period var jag nedstämd hela tiden - varje dag varje sekund. Nu har det släppt och jag kan känna mig ledsen flera gånger om dagen omväxlande med att jag känner mig som vanligt. Jag gråter och så släpper ledsamheten! Eller så vilar jag och sedan börjar jag göra något så känns det bättre. Någon beskriver liknande här ovan?? Jag tror det är någon slags läkeprocess som startat för så var det inte för mig i början. Då var allt bara kaos. 

    Försöker vara ute och röra på mig varje dag. Springer / går på yoga när jag orkar. Men så kommer jag in i en "stress"period så fallerar allt igen...sover inte, inga rutiner, orkar inte träna osv. Lite slitigt att inte få känna att det kontinuerligt blir bättre utan hela tiden svänger så mycket. Men som sagt det beskriver ju någon annan liknande här ovan? Jag kommer inte ihåg användar-id. 


    Jag har precis som du kommit in i en period där det svänger fort. Jag kan vara deppig och allt känns hopplöst, sedan mår jag bättre igen. Vila och ibland aktivitet hjälper mer nu (tror jag?). På ett sätt skönt att läsa att man inte är ensam om detta. Hoppas det är en del av läkningsprocessen! Det som är konstigt är att jag har fått en del nya dåliga symptom på sistone med så det talar ju emot kanske?

    Det är som en berg och dalbana att vara utbränd. Tydligen väldigt vanligt och inget konstigt. 

    Får man fråga vad dina symtom är? 
  • Anonym (Miss bränd)

    Kan tillägga att det alltså nu svänger under dagarna. Kan bli helt orkeslös och sedan få lite energi t.ex. Innan var jag totalt utmattad i dagar/veckor eller på benen (begränsad dock).

  • Anonym (Miss bränd)
    Socionom o bränd skrev 2017-05-04 09:18:45 följande:

    Jag är utbränd sen 4,5 år tillbaka. Har jobbat heltid sista året men fick en hudsjukdom som gav svår klåda o har nu varit sjukskriven i ett halvår. Jag har insett att jag inte orkar eller kan gå tillbaka till mitt gamla jobb. Sökte nytt o har blivit erbjuden att jobba 60% där. Vill jättegärna men hur ska jag klara mig ekonomiskt om jag säger upp min heltid o tar en tjänst på 60? Vad borde jag tänka på? Hur ska jag göra?


    Hur länge var du heltidssjukskriven?
Svar på tråden UTBRÄND Stödgrupp för dig som är sjukskriven för utmattningssyndrom