UTBRÄND Stödgrupp för dig som är sjukskriven för utmattningssyndrom

Intressant att du har fått vara sjukskriven 8 månader utan att försöka jobba. (Tyvärr redan glömt ditt "användarid" men antar du förstår problemen med korttidsminnet som också är utbränd..)

Jag skall prata med min läkare. Jag är dålig på att ställa krav. Jag är rädd att läkaren skall vända sig emot mig. Min första läkare sa till mig efter 1 månad att han inte kunde sjukskriva mig längre. Min psykolog ger mig heller inte något speciellt stöd i detta. Jag förstår faktiskt inte varför hon inte gör det. Jag pratade med försäkringskassan idag de sa att jag kunde få längre sjukskrivningsperioder än de 1,5-2 månader jag har fått hittills. Hur länge blir du/ni sjukskrivna åt gången?

Jag läste på Försäkringskassan att genomsnittlig sjukskrivning är 2 år. 
Dock vet jag inte om de menar 100% eller om de menar tills man är uppe och arbetar 100% igen. 

Jag vill inte äta medicin då jag, liksom en person tidigare här i tråden varit inne på, har en hel del att bearbeta som jag varit med om i mitt liv och tror att jag behöver gå igenom dessa känslor för att bli frisk på riktig igen - har mått psykiskt dåligt till och från väldigt länge. Men - jag är beredd att göra det om inget hjälper - men som du som jag glömt användar id påpekar - jag är fortfarande inom "normal" sjukskrivningsperiod för min åkomma så jag borde inte känna stress över detta ännu.

Det står på många ställen (Stressmottagningen i Stockholm och motsvarande enhet i Västra Götaland) att man skall vara restriktiv med medicin mot utbrändhet både lyckopiller och sömnpiller. Fanns tom studier som visade att de som äter medicin kommer tillbaka senare i arbete än de som inte tar medicin. Finns även studier som visar att placeboeffekten - dvs att äta sockerpiller ger nästan lika stor effekt som att ta medicin vid lätt till medelsvår depression. Dock RESPEKTERAR jag att andra människor har erfarenhet av att bli hjälpta av att äta medicin och jag förstår att det finns människor som kanske inte skulle överleva utan medicin (dvs de är riktigt djupt deprimerade). Inga problem -  ta medicin om du vill! Jag kanske också kommer att till slut bli tvungen att försöka med detta - men eftersom jag är så himla skeptiskt inställd så kanske jag inte kan räkna med någon placeboeffekt?!!  

Problemet för mig är att jag har så lite socialt stöd och det därmed blir svårare att klara av alla mina problem själv. 

Jag är även intresserad av att pröva kroppsliga terapier som någon skrev om ovan. Har också förstått att utmattning kan bero av tidigare trauma eller känslor på något sätt aktiveras från tidigare trauma. Samt att det går att bearbeta trauma-känslor på andra sätt än att prata. Mer info någon om detta? 

Anonym miss bränd - det går att komma tillbaka. Det tar lång tid men jag är övertygad om att jag skall arbeta igen. Även om jag inte klarar det just nu.

 Många andra kommer tillbaka - Jag svänger också fram och tillbaka - när jag utsätts för stress så kan jag inte gå ned i varv snabbt, men när jag får ta det lugnt och puttra på i eget tempo så återhämtar jag mig hela tiden och känner mer ork.

Problemet för mig är att jag oroar mig så fruktansvärt för avstämningar med läkare och Försäkringskassan att jag blir så oerhört mycket sämre i ca en månad kring varje ny sjukskrivningsperiod. Dvs. jag återhäntar mig inte då utan stressar bara - vaknar på nätterna osv. 

Rox, man behöver inte mediciner. Man kan välja själv. Du får bestämma vad som är bäst för dig. En del tycker det är bra andra inte.  

Alla läkare jag träffar i stort sett föreslår att jag skall ta medicin. Som tur har har jag fått stöd från psykolog att inte ta medicin så det har hjälpt mig att få stöd. Samt denna site:  beyondmeds.com/

Det går att leva utan att ta mediciner även med "värre" psykiska besvär än utbrändhet/depression. Men - om jag skulle må riktigt riktigt dåligt - så skulle överväga jag ta medicin. Jag tycker dock att jag klarar mig utan nu. Jag kan må riktigt dåligt några dagar sedan blir det bättre. Kanske skulle jag även klara längre perioder - men jag har små barn så jag kan inte bli liggande apatisk dygnet runt i i månader...Då hade jag nog fått medicinera. Tror jag, men jag vet inte säkert.

Många beskriver ju i början av utbrändheten och under utbrändhet att de bara ligger ned och känner sig just utmattade - det är inte det jag menar att jag skulle ta medicin mot. Utan jag får små slängar då och då av stark ångest och nedstämdhet - redan innan jag blev utbränd - det är de symptomen jag menar. Som tur är så upplever jag att dessa dagar kommer mer sällan och symptomen blir svagare och svagare efter att ha haft dem i tio år - men så har jag jobbat mycket med mitt liv och mina känslor de sista två åren tillsammans med en psykolog. Fantastiskt att se något resultat. Det går att bli bättre utan medicin helt enkelt!  

Tillbaka till utbrändheten I en period var jag nedstämd hela tiden - varje dag varje sekund. Nu har det släppt och jag kan känna mig ledsen flera gånger om dagen omväxlande med att jag känner mig som vanligt. Jag gråter och så släpper ledsamheten! Eller så vilar jag och sedan börjar jag göra något så känns det bättre. Någon beskriver liknande här ovan?? Jag tror det är någon slags läkeprocess som startat för så var det inte för mig i början. Då var allt bara kaos. 

Försöker vara ute och röra på mig varje dag. Springer / går på yoga när jag orkar. Men så kommer jag in i en "stress"period så fallerar allt igen...sover inte, inga rutiner, orkar inte träna osv. Lite slitigt att inte få känna att det kontinuerligt blir bättre utan hela tiden svänger så mycket. Men som sagt det beskriver ju någon annan liknande här ovan? Jag kommer inte ihåg användar-id. 

Miss bränd - hur menar du med symptom? Det är en ärligt ställd fråga och inte på något sätt ironiserande. 

Miss bränd, jag skulle också fråga dig, vad upplever du för nya symptom? 

i-o :. Absolut, mitt mående berodde på att jag hade människor omkring som inte behandlade mig väl. Medveten om det. Har du haft liknande erfarenhet?

Petternaul, jamen det var snabbt jobbat tillbaka! Smart att byta jobb. 

i-o, precis, det stämmer. tog dock ett tag att få den insikten. 

M-hej, Efter ca 2 månaders sjukskrivning kände  jag mig bättre och gick tillbaka till jobbet (efter påtryckning/hot från läkare) och föll ned i en djup svacka två månader därför att jag insåg hur illa det verkligen var ställt med mig och min hjärna. Det tar ett tag att få självinsikt - man vill ju helst inte må dåligt utan vill att allt skall vara bra. Förhoppningsvis är du i bättre skick än vad jag var och kommer inte få samma erfarenhet! En del återhämtar ju sig snabbt. Dock har det tagit tid för mig och så verkar det vara för de flesta.