Son vars beteende blir värre, hjälp eller råd ngn?

Vadå va? Indikatorerna i beteendet som TS beskriver antyder att det inte kommer bli folk av den där.

Sedan att fadern drar från modern är en annan issue, måste vara rejält dysfunktionell relation där.

Sanningen är elak ibland. Vad vill du att jag ska göra, ljuga? Det är i mina ögon värre. Men man kanske blir bättre på att ljuga som äldre och klokare?

Dessutom det här med samtalskontakter. Det är bara en distraktion för barnet/unga människan. Det löser inte någon problematik på djupet, den kommer ändå triggas igen senare i livet och skapa ohälsa då istället. Det är mina erfarenheter.

Men det kanske är så livet är tänkt att vara.

Ja det var kanske ointelligent att vara provocerande, men du nappade. Och det var inte direkt oväntat med tanke på innehållet i din post. Det var därtill ett handgripligt sätt för mig att möjliggöra ett sätt för dig att ventilera din frustration och det dåliga samvete som en förälder borde känna inför den situation med din son, som du beskriver. Ingen orsak btw.

Föreslår lite reflektion över hur ditt och din sambos bemötande mot barnet faktiskt isolerar honom ytterligare trots er vetskap om att han inte har några kompisar? Det ni använder mot ert eget barn är osynliggörande istället för inkludering. Det är hänsynslöst.

Sådant bemötande kommer att få konsekvenser när han är äldre speciellt när ni i breda ordalag beskriver mestadels antisociala drag så som problem med gränssättande, lögner, ringaktning för andras prestationer, saker eller berättelser och/eller att kritisera är kan man betrakta som en klar indikation på att något är väldigt fel.

Att det det är först nu ni märker problemen (13 år) som visat sig långt tidigare, förmodligen innan skolålder (eller lågstadiet) är oroande. Det framstår inte som att ni känner ert barn alls eller har försökt att lära känna det.
Om detta inte bara är en ihopdiktning, för det hela får mig att undra vart föräldraskapstesterna är någonstans. Ni framställer det dessutom som att öppenhet gentemot sitt eget barn inte är en självklarhet. Man har inget privatliv med barn.

Barnet i fråga har fått det här beteendet ifrån någon och det är inte allt för otydligt att dragen står att finna hos en eller båda föräldrarna. Hurdana är/var mor-/far- föräldrarna?

 

Ni bör vara beredda på att ett barn med dessa drag kräver oerhört mycket energi och omsorg och aktivering för att utvecklas normalt och det är i senaste laget. Fråga er om ni ens är kapabla att investera den tiden och energin som behövs.