Någon mer med särbegåvat barn?

Vet inte riktigt vad som är definitionen på "särbegåvat" men kan tänka mig att jag var ett sådant barn. Hade extremt lätt för allting i skolan. Detta märktes tidigt och såhär i efterhand har jag fått reda på att man pga detta satte mig i en 1-3 klass (nåt sorts experiment de gjorde på den tiden att ha 1or, 2or och 3or i samma klass) På så sätt kunde jag få fortsätta umgås med mina jämnåriga vänner men kunde utmanas mer i skolan. Minns dock fortfarande att jag i lågstadiet blev förbjuden att räkna vidare på 6ans mattebok. De tyckte jag hade kommit för långt... Så mina föräldrar köpte massa extra matteböcker till mig jag hade både hemma och i skolan. Jag älskade matte kan väl tilläggas. Jag är otroligt tacksam att mina föräldrar alltid stöttat mig och låtit mig arbeta vidare i min takt. Fram till gymnasiet kan jag bara minnas att jag varit "extralärare" i mina klasser. Självklart har man blivit kallad plugghäst. Blivit retad etc. Men har även varit duktig i sport (är tjej) och det har på nåt sätt ändå fått folk att se upp till mig och jag har fått respekt. Så tycker ändå inte det bara varit dåligt.

Minns också i högstadiet när jag inte nöjde mig med MVG utan skulle ha alla rätt för att vara nöjd med mitt resultat.

Det stora negativa jag kan komma på är att min självkänsla har utvecklats till att bli riktigt dålig. Jag har alltid varit duktig på saker jag tagit mig för och har kommit att identifiera mig själv med att vara duktig. Mår väldigt dåligt när jag misslyckas och känner mig värdelös som person då. Detta har lett till att jag nu i vuxen ålder inte ens försöker mig på saker som jag tror att jag är dålig på.

Har du nån fundering eller fråga från ett barns perspektiv kan jag försöka svara så gott jag kan och det jag minns.