Någon mer med särbegåvat barn?

Jag har inte ett särbegåvat barn, men jobbar i en klass där det finns en särbegåvad elev så vissa frågor kanske jag kan svara på ändå

Har ett barn som säkert kan räknas som särbegåvat. Började också prata väldigt tidigt, vid 6 mån kom de första fullt begripliga orden (mamma, pappa, titta) och vid 10 mån kom 2-ordsmeningar.

Även annat som tex att räkna kom tidigt.

Så det är kanske ett tecken på särbegåvning?

Vet inte riktigt vad som är definitionen på "särbegåvat" men kan tänka mig att jag var ett sådant barn. Hade extremt lätt för allting i skolan. Detta märktes tidigt och såhär i efterhand har jag fått reda på att man pga detta satte mig i en 1-3 klass (nåt sorts experiment de gjorde på den tiden att ha 1or, 2or och 3or i samma klass) På så sätt kunde jag få fortsätta umgås med mina jämnåriga vänner men kunde utmanas mer i skolan. Minns dock fortfarande att jag i lågstadiet blev förbjuden att räkna vidare på 6ans mattebok. De tyckte jag hade kommit för långt... Så mina föräldrar köpte massa extra matteböcker till mig jag hade både hemma och i skolan. Jag älskade matte kan väl tilläggas. Jag är otroligt tacksam att mina föräldrar alltid stöttat mig och låtit mig arbeta vidare i min takt. Fram till gymnasiet kan jag bara minnas att jag varit "extralärare" i mina klasser. Självklart har man blivit kallad plugghäst. Blivit retad etc. Men har även varit duktig i sport (är tjej) och det har på nåt sätt ändå fått folk att se upp till mig och jag har fått respekt. Så tycker ändå inte det bara varit dåligt.

Minns också i högstadiet när jag inte nöjde mig med MVG utan skulle ha alla rätt för att vara nöjd med mitt resultat.

Det stora negativa jag kan komma på är att min självkänsla har utvecklats till att bli riktigt dålig. Jag har alltid varit duktig på saker jag tagit mig för och har kommit att identifiera mig själv med att vara duktig. Mår väldigt dåligt när jag misslyckas och känner mig värdelös som person då. Detta har lett till att jag nu i vuxen ålder inte ens försöker mig på saker som jag tror att jag är dålig på.

Har du nån fundering eller fråga från ett barns perspektiv kan jag försöka svara så gott jag kan och det jag minns.

Jag har inga direkta erfarenheter ännu att dela med mig av, men har däremot funderingar kring om mina småbarn är särbegåvade. Hur märkte ni det till att börja med? Min man tycker att våra barn är helt normala men han har inte så mycket att jämföra med och jag märker ju att andra reagerar på deras verbala förmåga tex.

Jag kan uppleva att många barn som är särbegåvade lider av att inte vara så socialt kompetenta. Många av dem kommer dock till sin rätt när de får träffa likasinnade som faktiskt förstår vad de pratar om.

Min elev är arrogant, precis som någon här i tråden beskriver och vill gärna knäppa andra på näsan. (Tyvärr även andra elever vilket så klart leder till bråk). Förmodligen av total tristess och understimulans. Hen har också svårt att sitta still emellanåt och har tillstånd att gå ut och hoppa runt lite i korridoren så länge hen inte står andra. Detta är givetvis också pga understimulans då hen är klar med kapitlet nästan innan genomgången är gjord. Vi hoppas på att få föräldrarna med oss så att eleven iaf kan hoppa upp en klass eller att de för barnets skull byter skola. Att hoppa upp en klass fungerar här på vår skola då klassen över är ganska barnslig så hen skulle fortfarande kunna få leka, men hur det blir när de blir äldre är en annan fråga, så helst byta skola för barnets egen skull.

Vi i skolan får dock inte säga att vi inte klarar av att ge eleven det som eleven skulle behöva, alla ska ju kunna få det de behöver. Mycket dumt, men jag förstår varför. Hur många skolor skulle inte annars pga ekonomiska skäl säga att de inte klarar barn med adhd, ast etc? Men de särbegåvade barnen hamnar i kläm här.

Så i nuläget gör vi vad vi kan, ger eleven klurigare uppgifter etc.

Du har skrivit en väldigt generell trådstart med en rubrik som egentligen bara kan besvaras på två sätt ("ja" eller "nej"). Skriver man inte en tydlig frågeställning när du är ute efter en specifik diskussion får man kanske räkna med att tråden "spårar ur lite".

Hos oss handlar det inte om brist på resurser som så, men det är en liten skola och eleven kommer inte i längden att få tillräcklig stimulans hos oss då vi bara har upp till klass 6.

Eleven ligger nog eg redan i klass 5 på vissa ämnen men går i lågstadiet fortfarande.

Vad är det som gör att ditt barn har problem med regler? Att hen inte förstår varför reglerna finns? Ang keps kan man säga att det är för att man då kan 'gömma' sig med skärmen så att läraren inte kan se om man hänger med eller inte, ang att gå ut kan man förklara och även ta fram material som visar att alla bör vara ute en viss tid varje dag för att må bra. Hur skolan läger upp det hela beror så klart på hur ditt barn är, men viktigt är ju att ditt barn trivs och fungerar i skolan även om hen upplever att vissa uppgifter är enkla och understimulerande = ingen motivation att göra dem.

Vi har en annan elev som jag hjälper ibland som också är begåvad. Hen har dock också diagnos. Där förklarar jag utefter hens önskeyrke varför hen måste lära sig en viss sak.

Plus: jodå, nog brukar trådar som berör till exempel vuxenadhd locka människor som funderar på kännetecken - för att de funderar på om det kan beröra dem själva. Downs, gomspalt och kortvuxenhet är betydligt konkretare och med tydliga diagnoskriterier, så beröringspunkterna är få och jämförelsen är en aning fånig ärligt talat.

Jag har en (enligt psykolog) särbegåvad tonåring. Han tror/trodde själv på ADD och har blivit ordentligt utredd men utan diagnos. Största problemet är perfektionism och att hitta likasinnade vänner men han har hög social kompetens så det beror inte på någon brist där.

Vid 10 års ålder (som din som, TS) argumenterade han mycket med lärare, ifrågasatte regler och var klassens clown. Bokmal. Låg inte före i några ämnen, avskydde läxor. Alltid haft svårt med grovmotorik, lärde sig simma sent och ogillar idrott rent allmänt. Stillsam.

Som barn pratade han tidigt, läste tidigt, målade realistiskt mycket tidigt och hängde med i resonemang långt över jämnåriga barns nivå.

Nu går han i gymnasiet, har bra betyg, skolkar inte, röker inte, dricker inte. Har en flickvän som han varit tillsammans med i några år. Men som sagt perfektionist, har höga ideal och blir lätt uttråkad med sina jämnåriga.