Någon mer med särbegåvat barn?

Jag kan uppleva att många barn som är särbegåvade lider av att inte vara så socialt kompetenta. Många av dem kommer dock till sin rätt när de får träffa likasinnade som faktiskt förstår vad de pratar om.

Min elev är arrogant, precis som någon här i tråden beskriver och vill gärna knäppa andra på näsan. (Tyvärr även andra elever vilket så klart leder till bråk). Förmodligen av total tristess och understimulans. Hen har också svårt att sitta still emellanåt och har tillstånd att gå ut och hoppa runt lite i korridoren så länge hen inte står andra. Detta är givetvis också pga understimulans då hen är klar med kapitlet nästan innan genomgången är gjord. Vi hoppas på att få föräldrarna med oss så att eleven iaf kan hoppa upp en klass eller att de för barnets skull byter skola. Att hoppa upp en klass fungerar här på vår skola då klassen över är ganska barnslig så hen skulle fortfarande kunna få leka, men hur det blir när de blir äldre är en annan fråga, så helst byta skola för barnets egen skull.

Vi i skolan får dock inte säga att vi inte klarar av att ge eleven det som eleven skulle behöva, alla ska ju kunna få det de behöver. Mycket dumt, men jag förstår varför. Hur många skolor skulle inte annars pga ekonomiska skäl säga att de inte klarar barn med adhd, ast etc? Men de särbegåvade barnen hamnar i kläm här.

Så i nuläget gör vi vad vi kan, ger eleven klurigare uppgifter etc.

Du har skrivit en väldigt generell trådstart med en rubrik som egentligen bara kan besvaras på två sätt ("ja" eller "nej"). Skriver man inte en tydlig frågeställning när du är ute efter en specifik diskussion får man kanske räkna med att tråden "spårar ur lite".

Hos oss handlar det inte om brist på resurser som så, men det är en liten skola och eleven kommer inte i längden att få tillräcklig stimulans hos oss då vi bara har upp till klass 6.

Eleven ligger nog eg redan i klass 5 på vissa ämnen men går i lågstadiet fortfarande.

Vad är det som gör att ditt barn har problem med regler? Att hen inte förstår varför reglerna finns? Ang keps kan man säga att det är för att man då kan 'gömma' sig med skärmen så att läraren inte kan se om man hänger med eller inte, ang att gå ut kan man förklara och även ta fram material som visar att alla bör vara ute en viss tid varje dag för att må bra. Hur skolan läger upp det hela beror så klart på hur ditt barn är, men viktigt är ju att ditt barn trivs och fungerar i skolan även om hen upplever att vissa uppgifter är enkla och understimulerande = ingen motivation att göra dem.

Vi har en annan elev som jag hjälper ibland som också är begåvad. Hen har dock också diagnos. Där förklarar jag utefter hens önskeyrke varför hen måste lära sig en viss sak.

Plus: jodå, nog brukar trådar som berör till exempel vuxenadhd locka människor som funderar på kännetecken - för att de funderar på om det kan beröra dem själva. Downs, gomspalt och kortvuxenhet är betydligt konkretare och med tydliga diagnoskriterier, så beröringspunkterna är få och jämförelsen är en aning fånig ärligt talat.

Jag har en (enligt psykolog) särbegåvad tonåring. Han tror/trodde själv på ADD och har blivit ordentligt utredd men utan diagnos. Största problemet är perfektionism och att hitta likasinnade vänner men han har hög social kompetens så det beror inte på någon brist där.

Vid 10 års ålder (som din som, TS) argumenterade han mycket med lärare, ifrågasatte regler och var klassens clown. Bokmal. Låg inte före i några ämnen, avskydde läxor. Alltid haft svårt med grovmotorik, lärde sig simma sent och ogillar idrott rent allmänt. Stillsam.

Som barn pratade han tidigt, läste tidigt, målade realistiskt mycket tidigt och hängde med i resonemang långt över jämnåriga barns nivå.

Nu går han i gymnasiet, har bra betyg, skolkar inte, röker inte, dricker inte. Har en flickvän som han varit tillsammans med i några år. Men som sagt perfektionist, har höga ideal och blir lätt uttråkad med sina jämnåriga.

Jag kan uppleva att många barn som är särbegåvade lider av att inte vara så socialt kompetenta. Många av dem kommer dock till sin rätt när de får träffa likasinnade som faktiskt förstår vad de pratar om.

Min elev är arrogant, precis som någon här i tråden beskriver och vill gärna knäppa andra på näsan. (Tyvärr även andra elever vilket så klart leder till bråk). Förmodligen av total tristess och understimulans. Hen har också svårt att sitta still emellanåt och har tillstånd att gå ut och hoppa runt lite i korridoren så länge hen inte står andra. Detta är givetvis också pga understimulans då hen är klar med kapitlet nästan innan genomgången är gjord. Vi hoppas på att få föräldrarna med oss så att eleven iaf kan hoppa upp en klass eller att de för barnets skull byter skola. Att hoppa upp en klass fungerar här på vår skola då klassen över är ganska barnslig så hen skulle fortfarande kunna få leka, men hur det blir när de blir äldre är en annan fråga, så helst byta skola för barnets egen skull.

Vi i skolan får dock inte säga att vi inte klarar av att ge eleven det som eleven skulle behöva, alla ska ju kunna få det de behöver. Mycket dumt, men jag förstår varför. Hur många skolor skulle inte annars pga ekonomiska skäl säga att de inte klarar barn med adhd, ast etc? Men de särbegåvade barnen hamnar i kläm här.

Så i nuläget gör vi vad vi kan, ger eleven klurigare uppgifter etc.

Hej!

Min son (9 år) är särbegåvad. Han presterar dåligt i skolan (utom vad gäller matte) men är besatt av lego och bygger i timtal egna avancerade modeller. Han är på en abstrakt nivå i resonemang och dylikt vilket gör att det går att ha en vuxenkonversation med honom. Han har svårt med grovmotorik. Är extremt glömsk och disträ. Vill hellre vara ensam och fundera över rymden än att leka med kompisar.