13-årig dotter på tvären

Jag känner igen mig, inte som förälder utan som 13 åringen. Nu var det visserligen 9 år sedan jag var 13, men kommer ihåg förloppet som det var igår.

Jag, liksom de flesta 13 åringar går in i en vilsen period. Man testar gränser, man leker lite vuxen, vill inte vara barn längre, vill ta eget ansvar (ansvar som man inte är redo för), man jämför sig med andra tonåringar, deras regler och vad dem får lov att göra. 

Mina föräldrar kämpade det året mycket med att jag skulle börja bry mig om reglerna, då ska det noteras att det inte handlade om hemmasysslor, utan rökning, alkohol, skolkning, ljög om vart jag befann mig (eftersom dem var så hemskt överbeskyddande).

Vad som tillslut fick mig att "lyda", var att mina föräldrar aldrig gav vika, det blev konsekvenser varje gång, inga stora, men det klassiska utegångsförbudet, om jag gick ut ändå så tog dem kanske mobilen, stängde av internet, visade en besvikelse (som tro det eller ej tonåringar reagerar på, även om vi låtsas inte bry oss).
Tillslut var det inte värt att komma hem och lukta rök om händerna längre.

Besvikelsen i deras ögon, tydligheten och konsekvenserna var nog det som fick mig att börja respektera dem igen, sen höll det i resten av tonåren. (Tror aldrig det gav någonting med bråk och skrik, då blir man provocerad)