Diabetes och jobbet - ledsen!!!
Jag behöver nog mest skriva av mig, kanske är det någon som varit i nån slags liknande situation eller om det finns någon som har lite stöd och pepp att ge mig. Ursäkta om inlägget blir långt och rörigt...
För ett par månader sen fick jag plötsligt veta att jag har diabetes. Har ett både stressigt och ansvarsfullt jobb men i och med att jag fick diabetes har min arbetsgivare inte låtit mig jobba med mina ordinarie arbetsuppgifter utan istället saker som inte innebär huvudansvaret på arb.platsen, jag är inte inräknad i ordinarie bemanning för att om jag skulle få blodsockertoppar eller dalar ska jag kunna gå undan om jag mår dåligt av det.
Saken är den att de tillfälliga arbetsuppgifter som jag fått istället innebär stor fysisk belastning som jag har svårt att klara av pga en tidigare skada i rygg och nacke så jag har varit tvungen att vara hemma i omgångar pga ryggen - men min diabetes är i bra schack så ur det perspektivet mår jag bättre än på hemskt länge. Vet ju inte hur länge jag har gått med sjukdomen utan att veta om det. Jag har sagt ifrån att jag inte klarar att fortsätta jobba på det här sättet och att nu när min diabetes är under kontroll så klarar jag absolut att få tillbaka mina vanliga arbetsuppgifter. Häromdagen fick jag veta att chefen bokat tid hos företagshälsovården, först ett besök när jag ska ensam till läkaren och en vecka senare ska jag dit tillsammans med chefen och någon från HR. Detta pga att jag har haft ett visst antal frånvarotillfällen - men som har berott på ryggen i huvudsak men även en envis förkylning och en släng av magsjuka, så vad ska företagshälsovården göra åt det? Jag har välfungerande vårdkontakter för mina besvär och det känns bara konstigt.
På min arbetsplats har man informerat om att jag drabbats av diabetes och det känns som att jag kan bli bemött ganska underligt sedan jag fråntogs mina ordinarie arbetsuppgifter, det som jag gått på universitet på flera år för att ta examen inom och har många års erfarenhet, jag går till jobbet med en klump i magen och känner mig ledsen och så fort jag är på väg hem och har satt mig i bilen vill jag bara börja gråta. Jag vet inte när jag får börja jobba "som vanligt" igen och jag vet inte hur det kommer bli, hur jag blir bemött av de andra på jobbet. Chefen sa att jag verkar tystare än vanligt, att folk inte riktigt känner att de lär känna mig ordentligt osv men jag känner mig faktiskt inte så himla glad eller supersocial nu... Alla tassar på tå som katten kring het gröt och ingen kommer direkt till mig om nånting utan går liksom bakvägen och pratar med chefen eller nån annan så det känns som att jag är den som faktiskt vet minst om situationen!!
Så där, det var min story. Kommentera eller fråga vad ni vill.
