Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Fast L har ju minst sagt konstiga idéer, t.ex att byta bostäder mot vapen tror jag inte värst många vill
Mer troligt är att väljarna vill se ännu mer av bostadsbyggande, och mer av satsningar på välfärden så vi får nån ordning på skolan och vården så fort det bara går.

Men ingen vet ju vad dom vill i Alliansen, det saknas en tydlig politik.
Att dom vill göra en budget är ingen politik, det är ett konkret innehåll som väljarna vill höra om.
Men istället för politik så ägnar dom sig åt maktspel, och det duger bevisligen inte.
Väljarna har sagt sitt, och dom har alltid "rätt", så varför gör M inget för att rädda partiet?

Jag tror jag förstår varför, faktiskt - Ms politik skulle troligen inte locka tillbaka så värst många om den kom ut. Mer nedskärningar, inga förbättringar för skola, vård och omsorg eller pension (såvida man inte tror att "privatisera mera" är något slags magisk fix förstås), och pengarna som kommer av det går till mer jobbskatteavdrag och lyxrabatter av typen RUT/ROT. Jag tvivlar starkt på att det är ett vinnande koncept i nuläget. Så vad har de att erbjuda då som säljer? Inget. Så de försöker köra populistleken, men de har ingen chans där mot SD, och det är inte heller vad (icke-SD) väljarna vill ha.

Visst. L eller snarare Björklund är ju en utspelsmaskin - men ett visst mått av eftertanke borde det finnas utrymme för även där. Frågan borde ju ha ställts ett flertal gånger i partiet varför det är så få av dem som flyr från det moderata partiskeppets seglats till kloakhavet som väljer att söka sig till L.

Svaret är sannolikt inte bara politiskt utan även personligt - ett socialliberalt parti med en socialliberal partiledare borde egentligen attrahera fler väljare än C som visserligen tonat ner nyliberalismen väsentligt men  där den ändå är klart märkbar.

Det borde ju rimligen finnas stor potential för ett socialliberalt parti att utgöra ett borgerligt alternativ till skränhögern - Fredrik Virtanens beteckning för skrikhögern.

Var det för övrigt inte Folkpartiet som en gång på tiden ville att Sverige skulle skaffa kärnvapen som skydd mot Sovjet.

Fast L och Björklund är ju vare sig sociala eller liberaler. Att M-röstare flyr till L är högst logiskt, då L senaste gänget partiledare har styrt tydligt mot stockkonservatism, med paternalism, kontrollbehov och halvpopulism.

Fast nu flyr ju inte M-väljarna till L utan till C, antagligen för att C står för en annan syn på invandring än M och L och förmodligen också för att de har varit hyfsat konsekventa sen de fick en viss kritik för idéer om månggifte och fri invandring och pysslade med självkritik ett tag.

Men några socialliberala alternativ finns det knappast inom svensk politik - om man bortser från S som väl är det svenska riksdagsparti som har den tydligaste socialliberala inriktningen. Vilket säger mer om svensk partipolitik än om S.

Jag skulle kalla S mer marknadsliberal än socialliberal. V är det närmaste vi har socialliberaler, skulle jag säga, i nuläget.

Inte om du utgår från V:s partiprogram där de skriver att de arbetar för förverkligandet av ett socialistiskt samhälle.

Dorianskalan stämmer väl inte särskilt väl för de andra partierna heller?

V = Socialliberaler
S = Liberaler
L = Stockkonservativa

Tja, fast det politiska landskapet har överhuvudtaget förskjutits rejält åt höger - eller åtminstone krympt. Nu kan jag inte mycket om V men deras stora fråga är väl att vinster i välfärden ska tillfalla välfärden och inte aktieägare, inte mycket till socialism där inte. V är väl vår tids reformister.

Att S är liberala numer kan jag nog hålla med om, reformism som politisk ideologi finns inte kvar hos S och vad omfattar då socialdemokratin för politisk ideologi? Socialdemokrati vad är det idag?

Vad L står för beror väl mest på vad Björklund har vaknat på för humör.