Om man inte håller med om diagnos

Det är dock inte så det gick till. Jag har alltid haft problem och känt mig annorlunda, men jag googlade inte för mig, utan för min dotter som fått den diagnosen. Har även en bror med det.

Hon har aldrig sett mig i de situationerna där det blir tydligt, jag har många runtomkring mig som tror samma sak och min bror har kämpat för att få utredning i flera år och fick den nu först vid 36 efter att alltid ha viftats bort.

Jag har ingen energi över till att pusha vidare något just nu, men jag står fast vid att jag inte tror på hennes slutsats.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om saker jag insett om mig själv och hur jag är i olika situationer.

Fast att du alltid har haft problem och känt dig annorlunda behöver inte bero på autism, det kan finnas andra orsaker till det. Du har helt klart bestämt dig för vilken diagnos du har och nu kräver att vården ska hålla med dig. Du verkar inte vara öppen för andra möjligheter alls. Jag tvivlar inte på att du har problem, men du måste våga lita på att vården kan sin sak.

Varför berättade du inte om dessa situationer för psykologen? Du fick dessutom fylla i olika formulär där en diagnos brukar framgå.

Jag är i allra högsta grad öppen, men jag har väldigt bra självkännedom. Hon ansåg att jag har social ångestsyndrom och det håller jag inte med om alls.

Fyllde inte i något formulär, hon ställde några ja och nejfrågor som lät som de kom från ett självhjälpstest på nätet.

Jag försökte berätta, men kändes inte som hon tog mig på allvar. Hon sa att "autism märker man av direkt genom kroppsspråket".

Förr i tiden. Jag för inte alls särskilt länge sedan så var psykläkare VÄLDIGT försiktiga med att stämpla sina patienter med diagnoser för alla som har ngt hum öht om människans psyke inser att en diagnos kan bli som en självuppfyllande profetia och man blir sin diagnos helt enkelt. Visst finns det glasklara fall där ingen tvekan råder men när det gäller dessa "luddiga" diagnoser som bara är en fråga om tolkning utifrån ett "ja och nej-formulär i några olika steg av typen "ibland" "sällan" så blir det så godtyckligt så det är väl bättre för alla parter om man bara säger till patienten att gå ut och LEV.