• piink

    Pappan till vårt barn vill inte veta om oss

    Hej!

    Jag bara måste få prata med någon som har upplevt som jag.

    Så ser historia ut:

    Först träffade jag en kille som var så underbar och vi blev tillsammans efter halv år kontakt utan att ha träffat. Sen tog vi besluten att träffas och vi blev tillsammans kort tid efter. Och sen skulle jag flytta 100 mil till honom och allt funkade jätte bra och sen var vi sugna att skaffa barn, då började mardrömmen då jag fick många missfall och sen fått en änglabebis som hade akrani (utan skallben) så vi var tvungna att göra abort och vi bråkade ganska mycket efter också om allt, mest för jag var så förstörd. Men det hindrade oss inte att försöka igen. åter missfall, trodde aldrig jag skulle bli mamma nån gång och flyttade tillbaka för jag var så krossad och behövde återkomma mig. Det behövde han med en tid och vi träffades fortfarande och vi hade ofc sex också utan skydd och jag var inte så inne i att skaffa barn längre men sen PANG så blev jag gravid och nu är jag i vecka 26 och allt har gått jätte bra. En liten frisk pojke som är BF i juni. Men jag flyttade aldrig tillbaka till honom för jag var så rädd att allt skulle gå fel igen pga jag fick sköldskörtel sjukdom och graviddiabetes så jag beslöt mig att stanna här tills jag föder så jag får vara i lugn och ro.fattade inte killen (pappan till bebisen) och så det ledde till det tog slut mellan oss, för jag inte orkade tänka på något annat än mig och barnet i magen själv utan stress och press. Men det accepterade han inte och inte har nån respekt så han blockerar mig typ vid varje bråk. Jag förstår själv inte varför han gör så medan jag bara vill komma överens och tänka på sonens bästa med att han ska tänka på sonen och inte mig. Men nu har han beslutat att han inte vill ha sonen med att göra heller. Jag får bara hjärtskärande av att tänka på att sonen kommer leva utan pappa. Jag är så rädd.. för jag ska nu bli ensamstående mamma. Jag är också rädd att han skulle plötsligt ändra sig och ta barnet ifrån mig, har drömt mardrömmar om det också.
    Vet inte var jag ska ta mig till.

    / ensam gravid mamma

  • Svar på tråden Pappan till vårt barn vill inte veta om oss
  • Långbenopluto

    Men jag förstår honom, du har ju stängt ute honom under graviditeten, så hur ska han reagera tycker du? Han har väl lika rätt att vara närvarande som dig?

  • Griseknoen35

    Du har ingen lätt graviditet och eftersom han inte verkar ha någon som helst förståelse för hur du mår så har du gjort rätt i som inte flyttat. När ni haft oskyddat sex har han ju vetat vart du bor och att risken finns att du blir gravid och inte flyttar. Varför har inte han kunnat flytta till dig?

    Barnet kan han inte ta ifrån dig. Umgänge har barnet rätt till sen när han är född. Det hänger dock mycket på om pappan vill träffa barnet eller inte. Går inte att tvinga. I början sker umgänget med dig närvarande.

  • WiJu

    Jag förstår att han blev ledsen, arg och besviken och jag förstår om du inte vill flytta 100 mil hemifrån till ett förhållande i gungning.

    Det är ju så att om du bor där med barnet och sen vill flytta så kan du inte det. Inte om ni har gemensam vårdnad iaf. Jag hade inte flyttat i ditt läge. Att ha familj och vänner nära är viktigt. Att pappan är nära är också viktigt så klart. Men då kanske han helt enkelt får flytta ner till er. Om han ångrar sig och vill vara delaktig så är det ju jättebra. Att ett barn får ha båda sina föräldrar är självklart det bästa.

  • piink
    Tofflans skrev 2017-03-03 07:47:59 följande:

    Men jag förstår honom, du har ju stängt ute honom under graviditeten, så hur ska han reagera tycker du? Han har väl lika rätt att vara närvarande som dig?


    Hur jag skulle reagera? Så klart reagerade jag hårt när han sa massa dumma saker till mig och ändrade helatiden medan jag står på samma plats. Jag som faktiskt flyttade 100 mil från mina nära och kära för att leva med honom men han var inte närvarande för han höll på med bilar varje dag, hela tiden och tjatade alltid att jag inte gör något hemma som laga mat när jag inte vill det. Hur tror du jag orkar då med allt de här och om han verkligen vill vara närvarande så skulle han kanske satsa mer som flytta hit eller vara mogen med att säga han kommer finnas för sonen. Men så har han inte gjort nu än bara sagt att han inte vill veta något om sonen även om vi inte är tsm. Jag som har försökt anpassa till allt med att ge många olika förslag. Den enda han gör är smita från problemet och blockera som ett barn? Man börjar undra om varför jag ska ge honom mer chans när han bara sabbar det, bara så du vet att jag har förlåtit honom så många gånger för vad han har gjort. Vad tycker du jag ska ta för beslut då nu när sonen i magen snart kommer ut?
  • Långbenopluto
    piink skrev 2017-03-03 13:14:21 följande:
    Hur jag skulle reagera? Så klart reagerade jag hårt när han sa massa dumma saker till mig och ändrade helatiden medan jag står på samma plats. Jag som faktiskt flyttade 100 mil från mina nära och kära för att leva med honom men han var inte närvarande för han höll på med bilar varje dag, hela tiden och tjatade alltid att jag inte gör något hemma som laga mat när jag inte vill det. Hur tror du jag orkar då med allt de här och om han verkligen vill vara närvarande så skulle han kanske satsa mer som flytta hit eller vara mogen med att säga han kommer finnas för sonen. Men så har han inte gjort nu än bara sagt att han inte vill veta något om sonen även om vi inte är tsm. Jag som har försökt anpassa till allt med att ge många olika förslag. Den enda han gör är smita från problemet och blockera som ett barn? Man börjar undra om varför jag ska ge honom mer chans när han bara sabbar det, bara så du vet att jag har förlåtit honom så många gånger för vad han har gjort. Vad tycker du jag ska ta för beslut då nu när sonen i magen snart kommer ut?
    Tja, sonen behöver två föräldrar som alla andra barn.

  • piink
    Griseknoen35 skrev 2017-03-03 08:32:53 följande:

    Du har ingen lätt graviditet och eftersom han inte verkar ha någon som helst förståelse för hur du mår så har du gjort rätt i som inte flyttat. När ni haft oskyddat sex har han ju vetat vart du bor och att risken finns att du blir gravid och inte flyttar. Varför har inte han kunnat flytta till dig?

    Barnet kan han inte ta ifrån dig. Umgänge har barnet rätt till sen när han är född. Det hänger dock mycket på om pappan vill träffa barnet eller inte. Går inte att tvinga. I början sker umgänget med dig närvarande.


    Nej precis, vad ska jag göra när han inte alls förstår något med vad jag försöker göra. Allt jag vill är han ska fokusera på barnet och inte oss två för vi är ju inte tsm längre men det verkar han inte förstå riktigt med det. Sen kan jag inte göra allt så allt blir bra, han måste göra något själv också. Jag har sagt att jag vill han ska prova bo här för att se om hur det funkar men han vägrar. Även också för barnet skull. Han har blockerat mig överallt så jag inte kan nå honom tex om när barnet är ute så han kommer inte veta nåt hur läget är och jag tycker själv det är omoget att göra så. Sen har jag svårt att släppa honom in i mitt liv igen för det han gjort. Han kan ju plötsligt komma hit och låtsas som inget har hänt och vill träffa hans barn och vad fan ska jag göra då? Så går ju inte med det tricket han håller på. Suck.
  • piink
    WiJu skrev 2017-03-03 08:36:59 följande:

    Jag förstår att han blev ledsen, arg och besviken och jag förstår om du inte vill flytta 100 mil hemifrån till ett förhållande i gungning.

    Det är ju så att om du bor där med barnet och sen vill flytta så kan du inte det. Inte om ni har gemensam vårdnad iaf. Jag hade inte flyttat i ditt läge. Att ha familj och vänner nära är viktigt. Att pappan är nära är också viktigt så klart. Men då kanske han helt enkelt får flytta ner till er. Om han ångrar sig och vill vara delaktig så är det ju jättebra. Att ett barn får ha båda sina föräldrar är självklart det bästa.


    Ja, vi är inte gifta. Så jag får vårdnaden om barnet så fort han är ute men det jag vill är han ska finnas för sonen även om vi inte bor nära. Jag behöver mycket stöd nu och det fick jag inte av honom när jag bodde hos honom och även hans mamma så kändes meningslöst att flytta tillbaka så klart. Så jag vill hellre vara här när jag har min familj som finns där för mig om jag behöver stöd och hjälp. Men det har han inte stor förståelse för utan bara ge upp och vill inte veta nåt om oss båda. Jag fattar inte varför han inte är intresserad av sonen om han nu vill jag ska flytta tillbaka honom. Vad är det för lek han leker liksom?
  • piink
    Tofflans skrev 2017-03-03 13:17:39 följande:
    Tja, sonen behöver två föräldrar som alla andra barn.

    Ja så klart behöver sonen det. Men han vill det inte, är du kille eller tjej?
  • Jw83
    piink skrev 2017-03-03 13:14:21 följande:

    Hur jag skulle reagera? Så klart reagerade jag hårt när han sa massa dumma saker till mig och ändrade helatiden medan jag står på samma plats. Jag som faktiskt flyttade 100 mil från mina nära och kära för att leva med honom men han var inte närvarande för han höll på med bilar varje dag, hela tiden och tjatade alltid att jag inte gör något hemma som laga mat när jag inte vill det. Hur tror du jag orkar då med allt de här och om han verkligen vill vara närvarande så skulle han kanske satsa mer som flytta hit eller vara mogen med att säga han kommer finnas för sonen. Men så har han inte gjort nu än bara sagt att han inte vill veta något om sonen även om vi inte är tsm. Jag som har försökt anpassa till allt med att ge många olika förslag. Den enda han gör är smita från problemet och blockera som ett barn? Man börjar undra om varför jag ska ge honom mer chans när han bara sabbar det, bara så du vet att jag har förlåtit honom så många gånger för vad han har gjort. Vad tycker du jag ska ta för beslut då nu när sonen i magen snart kommer ut?


    Trots att han var sådär och ni knappt kände varandra så valde du att försöka få barn med honom? Lite går du faktiskt skylla dig själv. Man kan inte skaffa barn med en kille som man har ett dåligt förhållande med och sedan bli förvånad när det går åt skogen. Det är ju faktiskt ett oskyldigt barn man sätter till världen och väljer pappa till.

    Men förhoppningsvis så har du lärt dig något. Och kanske kan någon som funderar på att göra samma misstag läsa denna tråden och tänka om.:)

    I värsta fall så bli du i praktiken ensamstående men med en pappa som kräver halva vårdnaden och därmed får hälften av föräldraledighetsdagana samtidigt som han aldrig träffar barnet.

    I bästa fall så engagerar han sig och att barnet i framtiden kan bo varannan vecka med honom och hans eventuellt framtida fru och familj. Att ha ett förhållande med varandra ska ni nog glömma om ni haft det så dåligt. Då passar ni helt enkelt inte ihop.

    Du kan bara vänta och se. Han har bollen.
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-03 13:35:26 följande:
    Trots att han var sådär och ni knappt kände varandra så valde du att försöka få barn med honom? Lite går du faktiskt skylla dig själv. Man kan inte skaffa barn med en kille som man har ett dåligt förhållande med och sedan bli förvånad när det går åt skogen. Det är ju faktiskt ett oskyldigt barn man sätter till världen och väljer pappa till.

    Men förhoppningsvis så har du lärt dig något. Och kanske kan någon som funderar på att göra samma misstag läsa denna tråden och tänka om.:)

    I värsta fall så bli du i praktiken ensamstående men med en pappa som kräver halva vårdnaden och därmed får hälften av föräldraledighetsdagana samtidigt som han aldrig träffar barnet.

    I bästa fall så engagerar han sig och att barnet i framtiden kan bo varannan vecka med honom och hans eventuellt framtida fru och familj. Att ha ett förhållande med varandra ska ni nog glömma om ni haft det så dåligt. Då passar ni helt enkelt inte ihop.

    Du kan bara vänta och se. Han har bollen.
    Kan faktiskt säga vi var tsm i 4 år så vi inte kände varandra knappt. Så dåligt hade vi inte i början. Det var båda vi som ville ha barn och sen blev det som det blev så nu ska han plötsligt backa ifrån det? Så jag ska nu plötsligt tänka om enligt dig? Hur tänker du när det är inte jag som backar ifrån allt för det är han som har varit falsk mot mig med allt när han visste att det är stort ansvar att ha barn med att göra. Så jag tycker du var lite hård nu. Problemet är han inte vill veta ett skit om barnet så han vill inte ha delad vårdnaden om barnet så nu säger du att jag har mig själv att skylla?
Svar på tråden Pappan till vårt barn vill inte veta om oss