Inlägg från: piink |Visa alla inlägg
  • piink

    Pappan till vårt barn vill inte veta om oss

    Hej!

    Jag bara måste få prata med någon som har upplevt som jag.

    Så ser historia ut:

    Först träffade jag en kille som var så underbar och vi blev tillsammans efter halv år kontakt utan att ha träffat. Sen tog vi besluten att träffas och vi blev tillsammans kort tid efter. Och sen skulle jag flytta 100 mil till honom och allt funkade jätte bra och sen var vi sugna att skaffa barn, då började mardrömmen då jag fick många missfall och sen fått en änglabebis som hade akrani (utan skallben) så vi var tvungna att göra abort och vi bråkade ganska mycket efter också om allt, mest för jag var så förstörd. Men det hindrade oss inte att försöka igen. åter missfall, trodde aldrig jag skulle bli mamma nån gång och flyttade tillbaka för jag var så krossad och behövde återkomma mig. Det behövde han med en tid och vi träffades fortfarande och vi hade ofc sex också utan skydd och jag var inte så inne i att skaffa barn längre men sen PANG så blev jag gravid och nu är jag i vecka 26 och allt har gått jätte bra. En liten frisk pojke som är BF i juni. Men jag flyttade aldrig tillbaka till honom för jag var så rädd att allt skulle gå fel igen pga jag fick sköldskörtel sjukdom och graviddiabetes så jag beslöt mig att stanna här tills jag föder så jag får vara i lugn och ro.fattade inte killen (pappan till bebisen) och så det ledde till det tog slut mellan oss, för jag inte orkade tänka på något annat än mig och barnet i magen själv utan stress och press. Men det accepterade han inte och inte har nån respekt så han blockerar mig typ vid varje bråk. Jag förstår själv inte varför han gör så medan jag bara vill komma överens och tänka på sonens bästa med att han ska tänka på sonen och inte mig. Men nu har han beslutat att han inte vill ha sonen med att göra heller. Jag får bara hjärtskärande av att tänka på att sonen kommer leva utan pappa. Jag är så rädd.. för jag ska nu bli ensamstående mamma. Jag är också rädd att han skulle plötsligt ändra sig och ta barnet ifrån mig, har drömt mardrömmar om det också.
    Vet inte var jag ska ta mig till.

    / ensam gravid mamma

  • Svar på tråden Pappan till vårt barn vill inte veta om oss
  • piink
    Tofflans skrev 2017-03-03 07:47:59 följande:

    Men jag förstår honom, du har ju stängt ute honom under graviditeten, så hur ska han reagera tycker du? Han har väl lika rätt att vara närvarande som dig?


    Hur jag skulle reagera? Så klart reagerade jag hårt när han sa massa dumma saker till mig och ändrade helatiden medan jag står på samma plats. Jag som faktiskt flyttade 100 mil från mina nära och kära för att leva med honom men han var inte närvarande för han höll på med bilar varje dag, hela tiden och tjatade alltid att jag inte gör något hemma som laga mat när jag inte vill det. Hur tror du jag orkar då med allt de här och om han verkligen vill vara närvarande så skulle han kanske satsa mer som flytta hit eller vara mogen med att säga han kommer finnas för sonen. Men så har han inte gjort nu än bara sagt att han inte vill veta något om sonen även om vi inte är tsm. Jag som har försökt anpassa till allt med att ge många olika förslag. Den enda han gör är smita från problemet och blockera som ett barn? Man börjar undra om varför jag ska ge honom mer chans när han bara sabbar det, bara så du vet att jag har förlåtit honom så många gånger för vad han har gjort. Vad tycker du jag ska ta för beslut då nu när sonen i magen snart kommer ut?
  • piink
    Griseknoen35 skrev 2017-03-03 08:32:53 följande:

    Du har ingen lätt graviditet och eftersom han inte verkar ha någon som helst förståelse för hur du mår så har du gjort rätt i som inte flyttat. När ni haft oskyddat sex har han ju vetat vart du bor och att risken finns att du blir gravid och inte flyttar. Varför har inte han kunnat flytta till dig?

    Barnet kan han inte ta ifrån dig. Umgänge har barnet rätt till sen när han är född. Det hänger dock mycket på om pappan vill träffa barnet eller inte. Går inte att tvinga. I början sker umgänget med dig närvarande.


    Nej precis, vad ska jag göra när han inte alls förstår något med vad jag försöker göra. Allt jag vill är han ska fokusera på barnet och inte oss två för vi är ju inte tsm längre men det verkar han inte förstå riktigt med det. Sen kan jag inte göra allt så allt blir bra, han måste göra något själv också. Jag har sagt att jag vill han ska prova bo här för att se om hur det funkar men han vägrar. Även också för barnet skull. Han har blockerat mig överallt så jag inte kan nå honom tex om när barnet är ute så han kommer inte veta nåt hur läget är och jag tycker själv det är omoget att göra så. Sen har jag svårt att släppa honom in i mitt liv igen för det han gjort. Han kan ju plötsligt komma hit och låtsas som inget har hänt och vill träffa hans barn och vad fan ska jag göra då? Så går ju inte med det tricket han håller på. Suck.
  • piink
    WiJu skrev 2017-03-03 08:36:59 följande:

    Jag förstår att han blev ledsen, arg och besviken och jag förstår om du inte vill flytta 100 mil hemifrån till ett förhållande i gungning.

    Det är ju så att om du bor där med barnet och sen vill flytta så kan du inte det. Inte om ni har gemensam vårdnad iaf. Jag hade inte flyttat i ditt läge. Att ha familj och vänner nära är viktigt. Att pappan är nära är också viktigt så klart. Men då kanske han helt enkelt får flytta ner till er. Om han ångrar sig och vill vara delaktig så är det ju jättebra. Att ett barn får ha båda sina föräldrar är självklart det bästa.


    Ja, vi är inte gifta. Så jag får vårdnaden om barnet så fort han är ute men det jag vill är han ska finnas för sonen även om vi inte bor nära. Jag behöver mycket stöd nu och det fick jag inte av honom när jag bodde hos honom och även hans mamma så kändes meningslöst att flytta tillbaka så klart. Så jag vill hellre vara här när jag har min familj som finns där för mig om jag behöver stöd och hjälp. Men det har han inte stor förståelse för utan bara ge upp och vill inte veta nåt om oss båda. Jag fattar inte varför han inte är intresserad av sonen om han nu vill jag ska flytta tillbaka honom. Vad är det för lek han leker liksom?
  • piink
    Tofflans skrev 2017-03-03 13:17:39 följande:
    Tja, sonen behöver två föräldrar som alla andra barn.

    Ja så klart behöver sonen det. Men han vill det inte, är du kille eller tjej?
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-03 13:35:26 följande:
    Trots att han var sådär och ni knappt kände varandra så valde du att försöka få barn med honom? Lite går du faktiskt skylla dig själv. Man kan inte skaffa barn med en kille som man har ett dåligt förhållande med och sedan bli förvånad när det går åt skogen. Det är ju faktiskt ett oskyldigt barn man sätter till världen och väljer pappa till.

    Men förhoppningsvis så har du lärt dig något. Och kanske kan någon som funderar på att göra samma misstag läsa denna tråden och tänka om.:)

    I värsta fall så bli du i praktiken ensamstående men med en pappa som kräver halva vårdnaden och därmed får hälften av föräldraledighetsdagana samtidigt som han aldrig träffar barnet.

    I bästa fall så engagerar han sig och att barnet i framtiden kan bo varannan vecka med honom och hans eventuellt framtida fru och familj. Att ha ett förhållande med varandra ska ni nog glömma om ni haft det så dåligt. Då passar ni helt enkelt inte ihop.

    Du kan bara vänta och se. Han har bollen.
    Kan faktiskt säga vi var tsm i 4 år så vi inte kände varandra knappt. Så dåligt hade vi inte i början. Det var båda vi som ville ha barn och sen blev det som det blev så nu ska han plötsligt backa ifrån det? Så jag ska nu plötsligt tänka om enligt dig? Hur tänker du när det är inte jag som backar ifrån allt för det är han som har varit falsk mot mig med allt när han visste att det är stort ansvar att ha barn med att göra. Så jag tycker du var lite hård nu. Problemet är han inte vill veta ett skit om barnet så han vill inte ha delad vårdnaden om barnet så nu säger du att jag har mig själv att skylla?
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-03 14:09:37 följande:
    Men du beskriver ett skitdåligt förhållande. Att han bara höll på med bilarna och tyckte att du skulle sköta hemmet. Du borde väl ha fattat att han inte skulle vara intresserad av barnet heller då han inte ens visat intresse för dig och bara valt bilarna? Eller du trodde att han magiskt skulle bli en ny person med nya värderingar när barnet kom?

    Oavsett om han sagt sig vilja ha barn eller inte så borde du backat. Man skaffar inte barn i ett skitkast förhållande. Att flytta 100milvar ju spiken i kistan. Du stängde faktiskt honom ute totalt. Han har ju inte möjligt att ta resa ledigt och resa så långt för varje ul, spark ch bm besök. Du har faktiskt aktivt och väldigt tydligt sett till att han missar hela sitt barns fostertid och ev förlossning. Så hans val är att omedelbart dra upp hela sitt liv, flytta 100mil till en stad som han inte vill bo i eller kan jobba i, ett förhållande som är dödsdömt eller bo kvar och ta avstånd.
    Jag väljer att inte svara på de här för det sårade mig djupt. Jag trodde jag skulle få stöd här men nä så fel har jag. Tack.
  • piink
    Griseknoen35 skrev 2017-03-03 14:41:49 följande:
    Men varva ned nu! Hon flyttade innan hon blev gravid. Han fortsatte ha oskyddat sex med henne trots att han visste att hon nu bodde 100 mil från honom. Han tog själv risken att hon skulle bli gravid och bo kvar där hon bor. Och ett förhållande kan bli dåligt med tiden. Det finns dessutom många som inte inser hur dåligt förhållandet var förrän det är slut. Dessutom har de gått igenom en hel del jobbigt med missfall osv och sådant tär fruktansvärt mycket på förhållandet och inte konstigt att ts då väljer att bryta och flytta hem igen när hon inte fick det stöd hon behövde. Hon blev gravid där hon bor nu, så skulle nu ts väldigt omogna ex vilja vara pappa och ha en nära relation till sitt barn så är det väl han som får flytta, han gjorde ju en tjej som bor 100 mil ifrån honom gravid. Varför ska ts ta tyngsta lasset? Varför ska hon flytta till honom, där hon inte har något alls? Du anser att han inte ska behöva flytta ifrån sitt men varför ska ts behöva göra det? Han har väl för tusan ansvar i situationen också men han har ju valt att skita i den istället för att vara vuxen och komma fram till en lösning som fungerar trots avståndet när ingen vill flytta.
    Du har exakt rätt i det du skrev. Så har jag. Tack för du förstår mitt situation. Båda har lika stor ansvar när barnet är med i bilden. Men så är inte fallet med honom tyvärr, så jag är väldigt vilse och vet inte vad jag ska göra. :(
  • piink
    Tofflans skrev 2017-03-03 14:52:37 följande:
    Ja, sanningen kan göra ont och svida ordentligt.
    ? Vad menar du med det?
  • piink
    Tofflans skrev 2017-03-03 14:57:45 följande:
    Att inlägg 11 var sanningen.
    Ah. Jag tror inte du har förstått riktigt. Men aja.
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-03 20:03:48 följande:

    Men har ingen av er jobb? Du kan flytta fram och tillbaka 100 mil och du förväntar sig att ditt ex ska kunna flytta 100 mil i en handvändning. Är ni arbetslösa båda två? Bor du i en stad där det är ett överflöd av bra bostäder eller ska ni bo alla tre hos din mamma?


    Saken är att du inte vet hela historia så var försiktig med att döma redan då. Vem har sagt att jag bor hos min mamma? Det är du som har hittat de här. Och sen är det ingen ide att du fortsätter skriva här för jag behöver inte negativa människor i mitt tråd.
  • piink
    Haringetslutatjata skrev 2017-03-03 22:05:45 följande:

    Jag blir helt matt när jag läser vissa inlägg till TS. Hon är min bästa vän och jag känner till en väldigt stor del av hennes historia då jag funnits där för henne under hela den tiden. Ni må tycka att det ni säger är sanningen, och att man inte borde bli förvånad över utgången av den här situationen men det behöver man inte säga. Fan vill du/ni komma med det? Hur hjälper det henne?

    TS letar efter stöd, inga fler taskiga kommentarer för det har hon fått tillräckligt jävla mycket av. Har ni något negativt att säga så scrolla förbi den här tråden och hitta något annat att klanka ner på. Det här gör mig fly förbannad, hur kan man vara så okänslig när det handlar om en så känslig situation. Karma is a bitch, det som väntar dig/er förtjänar säkerligen det.

    TS, jag kommer ner och hjälper dig så ofta jag kan. ?


    Du är bäst, min fina vän <3 ofc kom hit ofta du vill.
  • piink
    Summerchild skrev 2017-03-04 23:11:49 följande:
    Vill hon verkligen inte ha honom då? Är det helt kört? Mår ni inte bra om ni försöker igen för allas skull... flytta tillbaka och pröva lyckan? Jag hade möjligen gjort det om inte han nu är otäck i munnen och säger hemska saker som är svåra att förlåta....men prata med varandra om framtiden! Kram
    Jag kan inte ha honom tillbaka igen för jag har svårt och förlåta honom när jag gett honom kanske mer än 5 chanser. Ändå förstår han inte att chanser inte är gratis längre. Jag har försökt allt jag kan, tro mig. Han kastar bort det varje gång. Att prata om framtiden handlar oftast om barnet, jag har säkert ställt många frågor om hur han har tänkt göra med hans barn om jag inte finns med i bilden. Han kunde ens inte svara på det och bara blockera varje gång. Hur ska det hjälpa då för mig när jag faktiskt har försökt? Det är han som inte vill tänka på barnets bästa förutom bara att jag måste vara tillsammans med honom. Jag vet inte om han verkligen har insett allvarligt med barnet ännu, som han inte är mogen och bli pappa på riktigt eller? Sen kan jag tilllägga att det är första barn för oss båda.
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-05 14:42:05 följande:
    Jag vet inte om det var till mig. Men jag har alltid varit väldigt rak och ärlig och det har gett mig ett väldigt bra liv. Så karma stämmer nog. :) Ett annat uttryck är " som man bäddar får man ligga".

    Jag ville absolut inte vara elak mot ts. Jag ville bara visa på ett annat sätt att se på det. När man skriver på ett.öppet forum så antar jag att det är för att få nya infallsvinklar på ett problem. Vill man bara höra hur dum han är så pratar man med sina vänner.
    Jo du är en av dom hon menade, sen var jag också tydlig med att jag behöver prata med någon som HAR upplevt som jag. Jag anar att du aldrig upplevt det så du inte ens kan förstå hur jag har det. Plus sen ser du inte i texten att jag behövde stöd, istället är du helt tvärtom. Tänk på om du hade varit i min situation så hade du nog inte gillat om jag sagt så som du gjorde. Peace^^
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-05 19:50:30 följande:
    Det är nog få som upplevt samma sak som du.

    Jag skulle nog bli glad om någon fick mig att se saken ur ett annat perspektiv. Du är arg, ledsen och sårad. Du ser bara hans fel. Han är ond och dum och en ansvarslös idiot för att han inte vill riva upp allt och flytta 100mil.

    Du kan inte göra ett skit åt hans fel. Så länge du utgår från att bara han gör fel så kan du inte förändra ett skit. Men om du kan se dina fel och misstag så kan du faktiskt förändra något. Du kan då börja förstå hans besvikelse och sorg, slutar se honom som den elaka och försöka hitta andra sätt. Du kan bara påverka ditt egna beteende aldrig hans. Fundera på vad du kräver av honom. Han trodde antagligen att du flyttade hem tillfälligt och snart skulle vara tillbaka eller hur? Nu blev du gravid och nu måste han omedelbart flytta 100 mil bort, sälja/sälja upp bostad, hitta en bostad som passar barn, säga upp sig från jobb, hitta nytt jobb och flytta från sina vänner och sitt liv. till dig trots att ert förhållande är stendött. Bara för att få träffa sitt barn några timmar ibland när du hat lust och tillåter honom med dig närvarande. Han missar hela fostertiden och alla dom delar som brukar vara viktiga för att knyta an till barnet under graviditeten.och han har sumpat alla chanser till en lycklig kärnfamilj. Låt honom sörja.

    Du undrar också om han inte är mogen att bli pappa. Det har du ju svaret på. Det visste du ju faktiskt innan du blev gravid. I ärlighetens namn så skrev du att ni hade en dålig relation, att han sket i dig, bara gnällde och att du inte ens orkade bo med honom. Det tyder inte på något sätt på en man som är redo för familj.

    Sen KAN du ju faktiskt inte bli gravid i en så dålig relation och bli förvånad när det inte går så bra. Och jag hade inte blivit sur om någon sa dessa saker till mig. När man ska bli mamma så plockar man bort sina egna känslor och sitt egna ego. Barnet blir det absolut viktigaste i universum. Valet av sitt barns pappa är extremt viktigt, där lyckades du inte så bra. Men du har ju alla möjligheter att bli världens bästa mamma till ert barn och ha en hyfsad relation med pappan i framtiden.

    Jag har inte varit i din sits. Men jag har två små barn.
    Okej. Så klart är jag arg, ledsen och sårad efter han sagt en massa saker om mig, personliga saker. Jag beter mig alltid vuxen och vill alltid diskutera om hur vi ska lösa. Så problemet är att han inte har sett sina misstag, Jag har försökt med allt. förändra mig, vara snäll, lyssna på vad han vill ha och gjorde som han ville. men han var aldrig nöjd.
    Till och med kom jag tillbaka till honom varje gång för jag hade hopp fortfarande och ville alltid göra allt bra. 

    Sen flyttade jag faktiskt 100 mil från min familj, vännerna och allt till honom och nu har jag inte sagt att han skulle flytta hit, aldrig sagt. Han gör som han vill bara om han är en pappa till sonen. anstränga sig. Det jag sa i texten om hur hela hände var då. det har hänt och det är inte detsamma nu. Men problemet är att han inte ens är vuxen som kan lösa. istället är han så fokus på att vi blir vi igen men jag har sagt många gånger att det inte blir vi igen förutom att han ska fokusera på vad han vill med barnet. Det var ju vårt val att skaffa barn och det blev som det blev nu så vi inte kan ändra så bebisen försvinner. Så nu ska han tänka hur hans framtid ska bli med hans son. hur han vill ha. Jag ställer upp om han vill träffa barnet bara om han är mogen och vuxen. 

    Sen ser jag att du skyller mycket på min beslut och att jag inte borde ha skaffat barn. Det var lite grov tycker jag. Alla har ju sin dröm att ha barn nån gång och jag är faktiskt snart 30 år och sen har jag kämpat med att få barn.
    Så klart att man mår skit dåligt på vägen då och sen poff blev jag gravid plötsligt så var jag inte beredd men beslöt att behålla för jag kanske inte kommer kunna bli mamma senare i livet. Jag kommer inte förlåta mig för det. Och sen var pappan också med på att behålla det för han ville också ha det så du kan inte komma och säga att jag inte borde ha barn. Det är ju inte konstigt att du aldrig upplevt som jag gjorde. Om du hade ha svårt att bli gravid, fått många missfall och sen få missbildning som du kommer tvingas att göra abort i nästan halva vägen under graviditeten tror jag faktiskt inte du kommer tänka som du gör nu. 
  • piink
    piink skrev 2017-03-05 21:51:06 följande:
    Okej. Så klart är jag arg, ledsen och sårad efter han sagt en massa saker om mig, personliga saker. Jag beter mig alltid vuxen och vill alltid diskutera om hur vi ska lösa. Så problemet är att han inte har sett sina misstag, Jag har försökt med allt. förändra mig, vara snäll, lyssna på vad han vill ha och gjorde som han ville. men han var aldrig nöjd.
    Till och med kom jag tillbaka till honom varje gång för jag hade hopp fortfarande och ville alltid göra allt bra. 

    Sen flyttade jag faktiskt 100 mil från min familj, vännerna och allt till honom och nu har jag inte sagt att han skulle flytta hit, aldrig sagt. Han gör som han vill bara om han är en pappa till sonen. anstränga sig. Det jag sa i texten om hur hela hände var då. det har hänt och det är inte detsamma nu. Men problemet är att han inte ens är vuxen som kan lösa. istället är han så fokus på att vi blir vi igen men jag har sagt många gånger att det inte blir vi igen förutom att han ska fokusera på vad han vill med barnet. Det var ju vårt val att skaffa barn och det blev som det blev nu så vi inte kan ändra så bebisen försvinner. Så nu ska han tänka hur hans framtid ska bli med hans son. hur han vill ha. Jag ställer upp om han vill träffa barnet bara om han är mogen och vuxen. 

    Sen ser jag att du skyller mycket på min beslut och att jag inte borde ha skaffat barn. Det var lite grov tycker jag. Alla har ju sin dröm att ha barn nån gång och jag är faktiskt snart 30 år och sen har jag kämpat med att få barn.
    Så klart att man mår skit dåligt på vägen då och sen poff blev jag gravid plötsligt så var jag inte beredd men beslöt att behålla för jag kanske inte kommer kunna bli mamma senare i livet. Jag kommer inte förlåta mig för det. Och sen var pappan också med på att behålla det för han ville också ha det så du kan inte komma och säga att jag inte borde ha barn. Det är ju inte konstigt att du aldrig upplevt som jag gjorde. Om du hade ha svårt att bli gravid, fått många missfall och sen få missbildning som du kommer tvingas att göra abort i nästan halva vägen under graviditeten tror jag faktiskt inte du kommer tänka som du gör nu. 
    Nu såg jag också att du är van via att ha hög status och du är van att ha det för bra. Du har stor problem med att förstå hur andra egentligen har det.
    Jag trodde först du var en kille, haha. men nä. blev ärligt lite förvånad. Sen måste du också inse att alla lever faktiskt olika typ av liv. Alla är ju inte perfekta och lever inte perfekt. 
  • piink
    Jw83 skrev 2017-03-06 06:05:27 följande:
    Jag är på inget sätt alls född med silversked i munnen. Jag har haft motgångar i livet men arbetat mig till det livet jag vill ha. Jag har arbetat otroligt hårt och har tagit svåra beslut.

    Delvis därför så var jag noga med att inte få barn med fel person. Jag väntade till jag var över 30 för först då hade jag hittat rätt man och pappa och skapat ett liv som dög för mina barn. Missfall har jag sluppit uppleva. Men jag kan tänka mig att jag hade blivit mer målinriktad när det gällt framtida barn uppväxt. Och när det gäller barns rättigheter och väl så är jag rätt hård. Har mött många barn som råkat väldigt ilka ut pga sina föräldrar :(

    Man behöver inte vara perfekt. Det jag reagerade mest på var att du var förvånad över hur allt blev. För det kan du väl seriöst inte vara?

    Och jag står fast vid vad jag skrev innan. Att du säkert kan bli en jättebra mamma och att pappan säkert kommer ändra sig och i framtiden vara en varannavecka pappa. Ni behöver bara sörja kärnfamiljen ett tagbarn innan ni kan prata igen. För visst hade du blivit ledsen och rädd om det var han som bar på ert barn och var 100mil bort ?
    Otroligt att du fortfarande skriver. Du kan ens inte släppa de här så jag behöver inte svara dig. För så piss negativ som du behöver jag inte ha här.
Svar på tråden Pappan till vårt barn vill inte veta om oss