Inlägg från: Vikämparpå |Visa alla inlägg
  • Vikämparpå

    Allt känns värdelöst

    Filuren89 skrev 2017-03-08 21:28:20 följande:

    Har inga frågor eller så.. Men behöver bara skriva av mig för att jag känner mig så förbannat ensam och det känns inte som jag har någon som jag vill prata det här obekväma samtalet med...

    Jag har alltid innerst inne vetat att det inte skulle gå så lätt att få barn. Min mens har alltid varit oregelbunden sen start men så började jag med p-piller i 10 år och då kom den minsann punktligt varje månad. Förra året bestämde vi att jag skulle sluta med pillren. Det kom några blödningar som kan varit mens, vad vet jag. Och kroppen betedde sig väldigt märkligt. Det var en jobbig period, psykiskt och fysiskt innan kroppen blev återställd från p-pillren. Sedan väntade en konisering. Efter den fick jag en mens till, den var i oktober. Sedan dess ingenting! Ringde gyn och fick tid för vul. Där såg hon att jag hade typiska pco-äggstockar.

    "Jaha", tänkte jag. Det var det jag visste. Det är nåt fel på mig. Men hon ville ta blodprov också. Och så sa hon att det finns goda möjligheter att få barn trots detta. Fick primomut nor utskrivet och efter en omgång med dem kom en mens. Hoppet tändes lite igen och jag tyckte det var skönt att kroppen reagerade på nåt i alla fall. En vecka senare var det dags för blodprov. Exakt en vecka sen idag. Idag skulle jag också fått mens om det skulle varit så att jag fått ägglossning då som "en normal" person skulle haft. Men ingen mens i sikte och inget plus på stickan.. Hoppet sjönk igen och nu känns allt så jävla hopplöst.

    Runt omkring mig får alla barn eller blir gravida, kollegor, vänner och familj. Jag är jätteglad för deras skull men det påminner också mig om att jag inte kan få barn. Kollegor och familj undrar och "känner på sig" att jag år gravid. Varje gång någon frågar så ler jag och skojar bort det. Inuti dör jag lite varje gång. Jag vet att många har det sämre än mig och att mitt problem är en bagatell. Men jag kan inte låta bli att vara ledsen och uppgiven. Jag skäms och känner mig okvinnlig och fruktansvärt ensam i allt det här...


    Jag förstår precis vad du går igenom jag tror vi har gått igenom liknande! Jag har också alltid haft en känsla av att det kommer vara svårt att bli med barn, just för att min mens har varit otroligt oregelbunden innan jag började med mina p-piller. Avslutade till och med p-pillren tidigare än jag hade tänkt just för att känslan fanns det skulle ta tid innan den skulle komma igång. Och exakt så var det. Jag fick faktiskt min första "egen" mens efter p-pillrena bara några veckor efter jag slutade med dem, men därefter ingenting på över ett år!

    Jag fick som tur var tid för ultraljud väldigt tidigt så de kunde tidigt konstatera att jag har tendens till PCO och fick då börja med behandlingar med letrozole efter deras sommaruppehåll som hjälp för att få igång ägglossningen. Är nu inne på min fjärde behandling av letrozole och väntar nu på att ägglossningstest ska bli positivt så vi provar ännu en gång denna månad.

    Det är extremt jobbigt mentalt och som du säger finns det inte riktigt någon man kan prata med, i alla fall inte som förstår en fullt ut. Men ge inte upp det finns fortfarande stora chanser för oss med PCO att bli gravida! Min gynekolog säger vi i regel har väldigt fina ägg och det finns stor chans att bli gravid, men vi måste bara ha mer tålamod och ge det mer tid än andra. Vilket är mycket lättare sagt än gjort! Rädslan att inte kunna få egna barn blir bara större och större efter varje misslyckat försök.

    Hur långt har ni kommit i era behandlingar? Fick du pergotime/letrozole som skulle startat din ägglossning?
  • Vikämparpå
    Greennorthernlight skrev 2017-03-24 12:57:58 följande:

    Hej, du är inte ensam. Jag är i samma sits som dig. Har PCOS och har aldrig haft regelbunden mens, började med p-piller när jag var 17 och efter det blev min mens regelbunden. Slutade med p-piller i maj 2016 men mensen återkom aldrig. Eftersom jag visste att jag hade PCOS så sökte jag behandling hos en privat läkare.

    Jag fick börja med provera för att få en blödning och därefter letrozol för att få äggen att växa och mogna. Kroppen reagerade inte alls på tabletterna så övergick ganska snabbt till sprutor, gonal-f. Jag lyckades bli gravid med hjälp av gonal-f och ägglossningssprutan ovitrelle. Tyvärr slutade det i ett fördröjt missfall i vecka 11. Detta var i februari. Nu håller jag på med provera igen för att få en blödning och sen börjar karusellen med sprutor om igen. Så det är tufft, men om man har PCO/PCOS och väl får en ägglossning så är det ganska stor chans att det tar sig. Så det finns hopp :)


    Jätte tråkigt att höra du fick missfall, beklagar verkligen :(

    Men bra ändå att kroppen svarade på sprutorna och att du lyckades bli gravid med hjälp av dem. Då vet man ju att din kropp svarar på det och att det går att bli gravid, så förhoppningsvis fungerar det nu när du ska testa igen.

    Hur tycker du att det fungerade med att ta sprutorna? Hur länge tar man dem? Jag har bara testat letrozole men min gynekolog har inte ens tagit upp sprutor som ett nästa steg utan mer att IVF är nästa steg om man vill ha högre chans till en graviditet. Därför som jag undrar lite hur du upplever det, så ska jag höra med min gynekolog ifall det skulle kunna vara ett nästa alternativ ifall det inte fungerar och blir en graviditet denna gång heller.
  • Vikämparpå

    Ok men skönt att du har hittat en metod som fungerar och att det fungerar bättre med sprutorna än med tabletterna. Håller tummarna att det fungerar för er under nästa behandling :) Själv inväntar jag med spänning positivt ägglossningstest i dagarna.

    Jag känner också igen detta med omgivningens frågor/blickar och undrar när det blir barn. Jag är i ungefär samma ålder som dig och vi är dessutom gifta så direkt efter vårt bröllop började folk fråga och efter små tecken på graviditet som att man av en slump råkar välja läsk istället för vin så kommer direkt frågan: "Är du gravid?!". Är skit jobbigt att få den frågan och man försöker bara skratta bort det och vända samtalsämnet till nåt annat. De har ingen aning om vad man går igenom och behöver hantera. Omgivningens press gör allt värre och de menar ju verkligen inget ont, hade alla vetat hade de ju såklart inte frågat, men man vill ju heller inte dela med sig av detta till fler än de närmaste.

  • Vikämparpå

    Nej tycker definitivt inte du är naiv för att du inte tänkte på missfall. Självklart måste man utgå från att allt går som det ska och framförallt hoppas man ju mer på det i och med en längre och tuffare väg för att ens bli gravid. Har själv aldrig haft missfall då jag aldrig lyckats bli gravid men kan inte ens föreställa mig känslan av förlusten :( Men skönt att du bara hann säga det till några, så att man inte måste förklara och behöva berätta för så många, för antar att det är jätte jobbigt. 

    Ja just nu har jag hög fertilitet enligt Clearblues ägglossningstest och inväntar nu att det ska bli maximal fertilitet. Under denna period är det inte lika jobbigt utan man känner sig ganska "normal" (som om man inte hade PCO), för även de med regelbundna cykler måste ju genomgå dessa tester för att vara säkra på att pricka ägglossningsdagen :)

    En fråga - använder du temperaturmätning? Jag började med Natural Cycles när jag slutade med p-piller och använde det i ca ett år men slutade efter ett års abonnemang då den inte fungerade så bra i och med att jag hade jämn temperatur hela tiden (ingen ägglossning eller mens). Jag mäter dock fortfarande temperaturen varje morgon för att "hålla koll" och hittills har det stämt att temperaturen har gått upp efter ägglossning med hjälp av letrozole. Men min gynekolog menar att det inte är säkert att kroppens temperatur reagerar på samma sätt när vi sätter in hormoner för oss med PCO. Teorin säger ju att temperaturen är förhöjd efter ägglossning och förblir hög fram till mensen då den går ner igen. Eller om man är gravid så förblir den hög. Men jag funderade under förra cykeln att om det är så lätt borde man ju alltid kunna testa detta och veta nästan direkt att man är gravid.. Så tänkte ifall du gör detta och om det har stämt enligt teorin :)

  • Vikämparpå

    Nu var det länge sen jag var inne och skrev men lovade att uppdatera läget och jag kan glatt meddela att jag lyckades bli gravid med senaste behandlingen av letrozole och Ovitrelle! Glad Jag och min man är fortfarande i chock att det gick denna gång, men vi är otroligt glada och förväntansfulla! Nu räknar vi veckorna tills vi kommer förbi v. 12, då ju risken för missfall minskar drastiskt efter just den veckan.

    Så med andra ord, för er som kämpar på med behandlingar och inväntar plusset - ge inte upp! Plötsligt släpper det och det blir ett plus på stickan! Fråga gärna om det är något ni undrar över, vilken behandling vi fick och hela processen som till slut resulterade i en graviditet.

    Stort lycka till och kram till er alla!
     

  • Vikämparpå
    Ellencassandra skrev 2017-04-30 11:40:03 följande:
    Men Gud grattis!! Vad roligt! Har bara väntat på att nån ska skriva att man fått plus! :D själv ska man ha mens om nån dag eller två.. Dock känns mina ömma bröst precis som vanligt innan mens så känns inte så positivt :(
    Tack så mycket! :D Har du genomgått någon ägglossningsstimulering nu innan den inväntade mensen? Man vet aldrig, jag hade inga symptom när mensen beräknades komma, annat än mensvärk till och från som jag förstod sen inte var mensvärk utan växtvärk av livmodern. Symptomen kom mer ca. 1 vecka efter beräknad mens och det var att brösten var enormt ömma som de aldrig varit innan. Men något jag har lärt mig är att detta verkligen är olika från person till person. Ett tips jag kan ge som verkligen fungerade för mig är att mäta basaltemperaturen på morgonen. I och med att jag visste min "normala" temperatur visste jag klart och tydligt att ägglossning hade skett och när temperaturen var fortsatt förhöjd även efter förväntad mens var det ytterligare ett tecken :) Sen vet jag definitivt inte om detta funkar för alla men för mig stämde det och istället för att "leta" symptom fick jag det svart på vitt även innan plusset :)

    Håller tummarna att mensen uteblir för dig men om inte så försök bara igen :)Uppdatera gärna hur det går stöttar dig verkligen för vet exakt hur du känner dig just nu!
  • Vikämparpå
    Ellencassandra skrev 2017-05-01 08:37:46 följande:
    Ja jag är inne på omgång två! Alla prover å ul så är det ju så att jag har äl men fick aldrig positivt på äl test hur mycket jag än testa så fick letrozol å nu har jag fått positivt så :)
    Åh tack! Det känns jobbigt men man ger ju inte upp åndå! Men har sagt två omgångar letrozol till Sen ställer vi oss i kön till ivf! Försökt i två å ett halvt år så vill verkligen att det ska gå snart :(
    Ok men då har du en del omgångar kvar jag har hört man kan göra 6 behandlingar men min barnmorska sa hon hade en patient som är inne på sin 7:e behandling med letrozole så än har du en del försök kvar.

    Ett tips inför IVF är att be din barnmorska skicka en remiss till IVF redan nu. Behandlingstiden för att remissen ska gå igenom tar några månader, och både du och din sambo måste göra blodprov etc. Vi fick ok på remissen till IVF under behandlingen med Letrozole vilket betydde att vi kunde köra på med Letrozole behandlingen under tiden vi inväntade vårt möte till IVF. På så sätt har du hjälp från två ställen samtidigt och lyckas du inte med Letrozole har du IVF förberett och då är det bara att sätta igång där istället :) IVF verkar som ett väldigt bra alternativ, nu hann vi aldrig börja med det i och med att jag nu blev gravid innan men det verkar vara en relativ "snabb" process om man jämför med Letrozole där man inväntar att äggblåsorna ska växa vilket kan ta ett tag. Under IVF måste man ta fler sprutor men tror de flesta av oss tycker det är helt ok med den uppoffringen för det goda det resulterar i till slut :)

    Så bara ett litet tips :) För mig underlättade det jätte mycket mentalt att veta att jag hade IVF som ett alternativ och att allt var klart för det.
Svar på tråden Allt känns värdelöst