Varför används HSP som det vore en diagnos?

HSP är ingen diagnos, det är en personlighetstyp. Det tillhör normalspannet och är inget psykiatrin sysslar med. Sedan kan ens diagnos mycket väl vara en del av än utan att det är något negativt, i övrigt håller jag med dig. Jag tänker mycket på autism också då jag läser en del berättelser av de som säger att de är HSP.

Jo jag förstår dig precis ! Är själv HSP och är med i en grupp på facebook om hsp men jag känner samma sak att vem som helst kan säga att man är hsp och eftersom det inte är en sjukdom utan bara en personlighetstyp så tycker jag inte man ska få fördelar eller bli annorlunda behandlad på grund av det.

Märker själv hur folk i den gruppen blandar ihop hsp med annat som t.ex ångest och social fobi och de  pratar om de själva som att de vore änglar på denna jord.. 

Kan bli riktigt irriterad ibland !

Jag fick ganska nyss veta att jag var hsp , hela min uppväxt har jag varit så känslig och haft lätt för att gråta, jag var en riktig crybaby när jag var liten och har fortfarande väldigt lätt för det idag , men nu förstår jag  t.ex att det fanns en anledning till varför jag grät varje gång vi hade vilostund på förskolan och lyssnade på avslappningsmusik.. musiken fick mig att tänka på döden :(

Men jag förstår dig och hur du menar , är nog ganska säker på att de finns folk som säger att de är hsp men egentligen inte är det. men hur ska man veta när man inte utreds för det, så det är väldigt svårt.

Jag tror att folk gillar att kategorisera. Möjligen att det ligger i vår natur, så att säga. Att sätta sig själv i en kategori kanske är en del av ett identitetssökande. Det skulle i så fall kunna få effekten att när andra "hamnar i" en kategori så känner man sig identitetslös om man själv inte tillhör någon, så då får man hitta på en ny kategori. Och på så vis uppkommer fler och fler kategorier.

Men folk gillar också att sätta in andra i kategorier. Det har hänt att jag, som har många olika åsikter från olika delar av det politiska spektrumet, har blivit kallad nyliberal, radikalfeminist, extremvänster och rasist, allt på en och samma dag. För att folk absolut måste försöka sammanfatta en som person så snabbt som möjligt baserat på mycket lite information. 

Jag har inte reagerat så mycket på just HSP, men däremot på introvert och extrovert. Det känns som att det inte kommer att dröja länge innan folk presenterar sig med sin -vert. "Hej, jag heter Anders, och jag är extrovert." Det blir kanske lättare att förhålla sig till sig själv och sina problem om problemen har ett flashigt namn som innebär att man är en del av någonting. 

En del av problemet är nog också att mycket i psykologi idag förklaras med biologiska orsaker. Forskning visar dock mer och mer att miljön har en mkt stor - om inte ofta större - påverkan på vår personlighet än medfödda egenskaper. Resultatet blir att drag orsakade av olika uppväxtvillkor och trauman (små som stora) lättare placeras i HSP-lådan. Eller någon av de tisentals andra som finns.

Tror inte folk alltid vill bli särbehandlade, det är ofta skönt att hitta förklaringar. Egenskaper förvärvade av miljön är ju inte per automatik lättare att jobba med än biologiskt grundade egenskaper. Tror det är en stor myt. Vi vet fortfarande för lite om hur hjärnan formas och kan förändras för att det ska gå att dra den slutsatsen. Så meningslöst egentligen att göra uppdelningen ur den synpunkten.

Nej, en person med hsp har inte per automatik svårt för sociala relationer. Däremot är inte egenskaper som följer med hsp så högt värderande i vår kultur vilket kan göra att man känner sig lite "fel" och försöker vara på ett annat sätt vilket man mår dåligt av. Bättre att ha förståelse för hur man fungerar och fokusera på de positiva sidorna.

Blyghet är ett inlärt beteende medan högkänslighet är medfött.

Här nedan har jag klippt in lite från www.hspsverige.se/vanliga-fraringgor-om-hsp.html Läs gärna mer där om du vill förstå bättre :)

"Forskning visar att högkänslighet är en medfödd egenskap, ett personlighetsdrag på biologisk grund. Biologer har funnit denna egenskap hos individer bland en mängd djurarter ? från bananflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater. Känsligheten speglar vad man tror är ett känsligare nervsystem hos vissa individer och detta leder till en viss överlevnadsstrategi, som ofta yttrar sig i en individ som hellre inledningsvis utforskar sin omgivning genom observation än att omedelbart röra sig runt i den. Individen kan således av andra uppfattas som överdrivet försiktig och tystlåten i t.ex. nya sociala sammanhang.

Man har också funnit att hjärnan hos högkänsliga personer fungerar lite annorlunda än hos icke-känsliga. Känsliga personer är ofta mer medvetna om subtila nyansskillnader och detaljer, vilket främst beror på att deras hjärnor bearbetar informationen annorlunda och reflekterar över den på ett djupare plan. Inte sällan leder det till att man som känslig individ känner sig överväldigad, överbelastad, av intryck. Man blir helt enkelt lättare överstimulerad när saker och ting blir för intensivt, komplext eller kaotiskt under en tid.

Detta personlighetsdrag är ingen ny upptäckt, men det har tidigare ofta misstolkats. Eftersom känsliga personer föredrar att observera framför att agera när de kommer in i nya situationer har de ofta kallats blyga. Men blyghet är ett inlärt beteende, inte ett medfött. I själva verket är ca 30% av de högkänsliga personerna också extravert utåtriktade, så känslighet behöver inte vara förknippad med en i övrigt introvert personlighet.

Känslighet har också tidigare kallats hämning, rädsla eller neuroticism. Vissa känsliga personer beter sig på detta sätt, men det är inte medfött och inte heller den mest grundläggande egenskapen hos dessa personer.

Slutligen, känslighet värderas olika i olika kulturer. I kulturer där det inte värderas så högt, som i vår västerländska, tenderar en känslig personlighet också att vara förknippad med låg självkänsla. I en sådan kultur blir de ofta tillsagda att inte vara så känsliga, vilket dock brukar bidra till att de känner sig än mer annorlunda och därför får ännu sämre självkänsla.

Det är ingen diagnos och därför är John22 mm inlägg i tråden meningslösa. Det är ingen diagnos, syftar inte på nån störning eller funktionshinder alls.

Jag tror att många läser om det och tror att dom känner igen sig för att dom lätt tar illa upp, missförstår andra, känner sig annorlunda eller går runt och är deppiga och introverta men det är INTE vad begreppet handlar om.

Begreppet är myntat av en professor i psykologi som forskat i ämnet väldigt länge, även inom djurvärlden.

Det är inte konstigare än så att det handlar om ett känsligare nervsystem än genomsnittsbefolkningen. Känslig betyder inte "crybaby", lättkränkt eller autistisk alls. Att ni tycker det påminner om varandra är för att ni är för okunniga om vad som betecknar Hsp.

Det har absolut inte med borderline att göra som är en personlighetsstörning som utvecklas genom trauman i barndomen. Människor med borderline förstår inte andra människor och är snarare okänsliga. Jag vet att ni tänker nu att borderline innebär känslighet för att man pratar om SÅRBARHET i samband med borderline men det är inte alls detsamma som menas med känslighet när man talar om Hsp.

Hsp är snarare motsatsen till en manipulativ och självcentrerad individ som är okänslig inför andra människor och utnyttjar dom som brickor i ett eget spel/drama.

Det är just såna här oklarheter kring begrepp som "känslighet" som gör att människor har svårt för "Hsp", tror att dom är högkänsliga utan att vara det eller tror att det är ännu en diagnos eller störning.

Människor med adhd är bara känsliga för stimuli för att dom har grava koncentrationssvårigheter. I övrigt är dom raka motsatsen till en högkänslig människa. Autism handlar om att inte begripa sin omvärld och just därför tål dom inte höga ljud, människor som försöker interagera med dom osv.

En högkänslig person förstår Väldigt bra social samspel och är tvärtemot autistiska människor mycket bra på att uppfatta subtila signaler.

En människa med Hsp kan få sig själv att må bra och reglera sina egna känslor tack vare sin höga känslighet. Hen vet precis vad som behövs ändras på och varför dom mår dåligt och är bra på att förebygga så dom inte mår dåligt, blir utbrända osv.

En person med borderline är tvärtom mycket destruktiv, gör sig själv illa, gör andra människor illa och ställer till med ett helvete för sina närmaste tack vare stor Okänslighet.

Att lätt gråta, skrika och skära sig är något man kan göra och ändå vara okänslig.

Men hallå, nej man har absolut inte svårt med relationer, tvärtom!

Jag får som feedback i relationer och på arbetsplatser osv att jag är lätt att ha att göra med, är en bra lyssnare, omtänksam, behaglig osv.

Skillnaden är att jag uppfattar subtila signaler snabbare än andra. Har arbetat med folk som förskingrat pengar på arbetsplatsen, varit drogberoende, manipulativa osv och det är något jag känt direkt eller efter att ha arbetat med dom människorna i en dag max. Andra har förstått det efter flera månader eller när dom blivit avslöjade.

Jag har också blivit bedragen men känt det på mig redan innan det hänt. Det var inte populärt såklart.

Annars har jag inte ett dugg svårt för relationer.

Jag känner absolut inte för mycket eller tänker för mycket. Vissa har sagt det till mig men det är förstår jag framförallt som äldre människor som inte velat bli genomskådade. Jag får aldrig utbrott och skriker eller ställer till med scener, måste poängtera att "drama queens" absolut inte har med känslighet att göra.

Nej det behöver jag inte, är mycket påläst om autism. Jag gav såklart inte en hel redogörelse för omfattningen av autism utan förklarade att det inte är samma sak att ha autism som att vara högkänslig.

Att autister är tex ljudkänsliga hänger visst ihop med deras svårighet att tolka omvärlden.

Nej, vadå god person? Var läser du in det, nu hittar du på och lägger ord i mun för det skrev jag inte. Har du en diagnos själv?

Ett känsligare nervsystem är inget hokus pokus utan vad läkare påpekat för mig som inte ens känner till begreppet högkänslighet. Jag tål knappt alkohol, dricker ytterst lite eftersom jag blir berusad och mår dåligt av små mängder.

Jag reagerar starkt på alla mediciner och droger jag provade i ungdomen.

Jag är som sagt också känslig på så sätt att jag är väldigt bra på att läsa av socialt samspel. Tvärtemot någon med autism alltså.

Jag känner min kropp väldigt väl och råkar därför inte ut för att ha pressat mig mer än vad jag klarar.