Hur skall jag bära mig åt med amningen?!

Nu blir jag jätteglad över era svar!! Jag är också helt övertygad om att ersättning är ett dumt beslut då jag vill helamma och jag var själv förvånad över att läkaren inte alls stöttade min vilja att amma utan sa att när hon gått upp ordentligt i vikt så kan jag börja helamma igen och att många får ge tillägg och att detta var något vanligt att man hade för lite mjölk. Var så lättad över hennes viktuppgång nu men blir nojig om läkaren kommer tycka att det var en nöjsam uppgång. Och att de tycker jag gjorde mitt barn illa som ignorerade deras beslut om ersättning.

För mig känns det helt overkligt att ett friskt barn som hela tiden ökar i vikt skulle behöva läggas in på sjukhus när de inte hittar något avvikande över huvudtaget. Och jag kände faktiskt att det var mer ett hot än välvilja. Sjukhusvistelse skulle innebära så mycket mer stress och press för mig och framförallt min dotter där jag också är helt säker på att de hade gett henne ersättning utan att ta någon hänsyn till min vilja att amma vilket hade krossat mig totalt känner jag så jag tycker det hela känns så konstigt.

Men era svar får mig att känna mig betydligt säkrare på mig själv och mitt beslut. Bvc har varit väldigt bra hittills då de alltid har sett till hennes välmående och har lagt mer vikt vid det än hur kurvan ser ut och hon vet att både jag och pappan är små. Det är samma bvc sköterska som jag hade som bebis :) men det gjorde mig så förvånad att hon tyckte jag skulle ge ersättning nu iallafall efter att min "taktik" verkligen har fungerat.

Jag fortsätter att göra på mitt sätt! :)

Bvc har nu pratat med läkaren som igen hade sagt att jag skulle ge ersättning efter Varje mål och väga igen på onsdag. Detta då för att vara säkra på att hon fick i sig mat så de kan utesluta att vikten berodde på något annat. Vill ju varken riskera sjukhus eller att de skall tycka jag är helt jävla galen som riskerar att svälta mitt barn, känns iallafall som att de tycker att jag gör det.

Jag blir så irriterad över att jag inte "får" göra på detta sättet. Vad kan hända om jag skiter i vad jag blir tillsagd? Det låter så hemskt att säga att det är mitt barn så jag gör som jag vill. Känner mig nästan hjälplös ju.

Jag är också så förvånad av att de är så påstridiga med ersättning, jag trodde att läkare osv var positiva till amning. Att mata ett mål med ersättning efter Varje amning skulle ju innebära att hon hela tiden blev så mätt att det dröjer längre till nästa amning osv.. Vilket resulterar att jag producerar mindre och mindre mjölk och sen är amningen förstörd. Jag känner mig jätteirriterad och känner mig tvingad till att ge ersättning. Bvc tror jag är rädd för vad läkaren kommer säga om hon skulle vara på min sida om detta, men som det lät i torsdags så trodde bvc också att man skall låta bli att ge nåt tillägg om det inte är absolut nödvändigt för det skulle bara förstöra. Men nu fick jag bara kommandot "ersättning efter varje amning punkt slut vi ses på onsdag" typ.

Jag har alltså inte fått några andra anledningar än att hon är liten. Tvärtom så tycker alla att hon är så pigg och nöjd osv.

Fan så jobbigt det skall vara då..

Hej jag har varit och vägt och erkänt att jag fortfarande inte gett ersättning och planerar inte att göra det heller, och BVC skulle höra av sig till läkaren under dagen som jag bad skulle kontakta mig sedan så jag får prata om vad jag tycker och så slipper bvc ta konflikten de verkar vara rädda för.

Så nu får vi helt enkelt se hur de tycker om vikten som vid besöket idag landade på 3580, alltså plus 110 gram från i torsdags då, kanske inte så mycket jag hade hoppats att det skulle stå men det är ju fortfarande mer än vanligt och ett tecken på att vi är påväg åt rätt håll, det tar väl tid att töja ut den lilla magsäcken. Varje gång jag matar henne med det jag pumpar ut så kräks hon i 9 av 10 fall upp det så jag tolkar det som att stackarn är riktigt mätt.

Jag känner mig absolut säkrare på mig själv i detta nu och skulle läkaren besvära sig med att skriva in henne på sjukhus så skall jag fortsätta stå på mig att jag isåfall får hjälp så amningen fungerar.

Just nu tänker jag bara att det vore så skönt att bara få vara hemma och ifred från vikthysterin och slippa stressa upp sig över bvc besöken eller ens behöva tänka på att gå dit ett tag. Vi har ju inte fått vara ifred ens en hel vecka sedan hon föddes utan varit och vägt HELA tiden och jag bara känner mig så less över att jag inte bara kan få ta det lugnt och ha det mysigt med min bebis någon gång. Älskar verkligen att amma henne och det har hela tiden fungerat så bra men jag är så trött på att ha ständig ångest över vikten och inte kunna njuta fullt ut av bebistiden som snart är förbi. Det slog mig idag hur fruktansvärt mycket av vår tid som gått åt till att stressa upp sig över detta, känns nästan sorgligt.

Skulle behöva en semester från BVC!

Jag påstår inte att det skulle vara normalt, hon ligger ju ändå längs botten på den nedersta kurvan men vad jag menar är att det inte behöver vara massa fel på henne för det? Särskilt när de aldrig hittat minsta avvikande på någon utav alla kontroller vi gjort. Och eftersom längd och huvudmått ökar normalt så växer hon ju iallafall.

Syftet med tråden var väl att få veta ifall det var ok att kämpa mer med amningen än att ge ersättning eller om folk skulle tycka att jag var fullkomligt tappad som ville fortsätta. Men jag är såklart också oroad över hennes vikt, jag har inte påstått annat, samtidigt säger min magkänsla att det inte finns något att oroa sig för. Men det är skönt att få lite andra åsikter från andra föräldrar och inte bara bvc :)

Tack för att du delar med dig! Vad jag känner är att en extrem viktuppgång kanske inte heller är så bra. Är snittet på 65 gram i veckan så känns det inte helt rätt att tvinga på henne så hon ökar 200 gram eller mer på en gång. Man måste ju ändå tänka på att ta det i hennes takt.

Det kan absolut vara så att vi hamnat i en ond cirkel där jag inte gör mer mjölk än vad som behövs men jag känner att det vänder nu :)

Däremot så måste jag bara klargöra att hon absolut inte är slö på något sätt så att problemet skulle vara att hon inte orkar äta sig mätt. Hon har alltid följt samma dygnsrytm och sover djupt på natten men lätt på dagen då hon är mycket vaken och är allmänt nöjd och pratar, ler, rör sig och är väldigt stark i rygg och nacke vilket bvc har sett och därför aldrig oroat sig utan det var detta läkarbesöket som "ställde till det" om man får säga så :)

Jättebra tips ni kommer med! Skall kolla in amningshjälpen på Facebook och kompressioner skall jag absolut börja använda mig av!

Skall försöka sparka igång pappan så han hjälper till lite mer, som det är nu så bär jag hela ansvaret ensam och jag tror att han har svårt att förstå hur mycket tid och energi detta kräver.

Tror ni det kan ha stor betydelse om man äter dåligt? Dricker väldigt mycket vatten men har svårt att få i mig mat under dagen, både på grund av tidsbrist och att jag helt och hållet saknar aptit känns det som. Haha usch vad sorgligt detta men man glömmer lätt känna efter hur man själv mår i detta..

Bra tips med trikåsjalen! Det har jag helt glömt av att jag har en. Skulle passa bra för lillan är inne i en period där man helst måste gå runt och bära samtidigt som man ammar så hon vaggas till sömns. Att jag inte tänkt på att stoppa ner henne i sjalen :)

Har märkt nu när jag börjat pumpa att det mycket väl kan vara så att utdrivningen har funkat riktigt dåligt ett tag vilket förmodligen resulterat i att jag haft mindre mjölk, på senare tid har inte brösten känts sådär fyllda ens på morgonen men nu när jag kunnat få igång utdrivningen bättre både när jag ammar och pumpar så känner jag stor skillnad! Jag har nog försökt vara för effektiv och hinna med massa annat när jag ammar vilket stört utdrivningen och all stress runt om kring detta med vikten har ju varit en vardag redan från början så jag har inte alls tänkt på hur det påverkat mig!

Hallonbladste har jag läst om innan, finns det att köpa i vanliga matbutiken? Tack så jättemycket för input :)

Vill bara tacka igen för allt pepp och alla tips jag fått! Åkte förbi bvc idag och vägde min lilla som hade gått upp 150 gram sedan onsdag så alltså på lite mindre än en vecka och det känns helt fantastiskt att jag har börjat få ordning på detta! Bvc var också jätteglada och hon var imponerad över att jag inte hade gett upp vilket många gör när det börjar strula såhär vilket jag verkligen förstår, och det kändes så skönt att få en klapp på axeln och kunna lämna bvc och känna sig nöjd och glad!!