Hej
Har religiös/filosofisk fråga som lyder så här: Om det är så att det inte finns liv efter detta och man slutar existera, vad är då livet värt? Vad skulle upplevelser, nöje, pengar och allt man upplevt bidra när man är väl död? Och med tanke på att livet är så kort och att 40% av livet är sömn och 30-40% arbete, så är det väl inget speciellt med liv? Eller?
Är själv varken troende eller icke troende, är agnostiker.
Såg en film där de definierade en förälders största uppgift är att vara ett minne för sina barn ;)
Är inte det liv man har mer värt om man bara har ett?
Normalt brukar ju värdet öka på det som är sällsynt och attraktivt.
Vad är livet värt om det inte finns något efter? Allt! Det här är allt du får, så se till att leva livet och göra saker du tycker om.
Frågan är väl snarare vad livet är värt om det bara är ett väntrum för något annat.
Men JUST DÄRfÖR är ju livet så oerhört värdefullt. JUST DÄRFÖR ska vi ta vara på varenda sekund vi får, så gott vi kan. JUST DÄRFÖR ska vi vara bra människor och göra ett så gott avtryck av våra liv vi kan. För det enda som finns är här och nu, det enda som finns är DET HÄR livet. Det är DET HÄR LIVET som vi måste göra vårt ytterst för att leva, för det är det ENDA LIVET VI HAR.
När du är död så är du död, men det betyder inte att livet du levde inte gjorde avtryck. Se på de stora filosoferna, författarna, vetenskapsmännen, krigarna. Vi pratar fortfarande om folk som varit döda i tusentals år. Visst alla kan inte bli stora män och kvinnor som omtalas i tusentals år, men de flesta av oss kan ändå bli omtalade i lite mindre skala, eller till och med vara omtalade trots att ingen vet att det är just oss de talar om. Vi ärver våra föräldrars och andra släktingars livs avtryck i led efter led, genom kunskap och vishet. Visst, de är döda, men deras avtryck finns kvar.
så, för att citera mig själv..... Ta vara på livet, min älskade, det enda liv du har.
Man kan ju också hävda att det inte finns något värde i ett liv, och att allt liv är skräp som förorenar och måste förbrännas. Det är också ett sätt att se på tillvaron.
Då får man göra det bästa möjliga av det enda liv, som man säkert vet att man har.
Förresten - skulle det vara särskilt kul att sitta på ett litet moln och spela harpa i evigheters evighet? Särskilt inte om man är omusikalisk.
Man kan ju också hävda att det inte finns något värde i ett liv, och att allt liv är skräp som förorenar och måste förbrännas. Det är också ett sätt att se på tillvaron.
Resultatet blir plus, minus noll alldenstund även olyckan försvinner från klotet. Frågan är emellertid komplicerad. Ett gammalt, filosofiskt spörsmål lyder:
-Vad är att föredraga - en värld fylld av lyckligt belåtna svin eller en värld befolkad av konstant trätlystna, missnöjda filosofer.
Själv skulle jag avgjort finna det senare alternativet mest intressant.
På samma sätt misstänker jag att de intressantaste personligheterna inte hamnar i himlen utan på ett helt annat ställe.
Är det inte meningen, att man ska få slippa fortsätta, när detta livet är slut? ????