Ja usch för barn som har känslor... och nej det är inte mammans uppgift att se till att barnen vill vara där så länge hon inte motarbetar det. Men i vanlig ordning skyller man på mamman och inte pappan som faktiskt har största ansvaret över sina umgängen.
Hur barnen beter sig: anki har verkligen introducerats på bästa tänkbara sätt i början, efter konstens alla regler. Hon har varit jätteglad när de träffades och över dessa barn, jag vet det, för min man hade många ölkvällar med ankis. Jag minns att jag blev väldigt fascinerad av det, blev liksom glad. Så vi fick jättefin kontakt och har haft sen dess. Jag fick se deras relation blomstra och hon fick sån fin relation med barnen, barnen tyckte jättemycket om henne och vice versa. Så höll det i sig några år. Sen blev hon gravid och äldsta dotter, då vad jag tror var ca 11 år, vände helt plötsligt och började faktiskt ogilla hela familjen! Hon berättade att hon helt enkelt hade svårt för delad uppmärksamhet och regler. Mamma hade inga regler, så för henne var det svårt. Jag såg hur anki kämpade, när vi hade plejdejts ville inte den dottern riktigt vara i närheten av anki och bebisen. Anki försökte prata om dagen, men nä hon ville inte. Anki köpte hem exempelvis vantar, strumpor och så vidare till sin son, automatiskt köpte hon med till flickorna med. Men den dottern ville inte ta emot nåt, för mamman hade typ redan köpt. Så hon slutade upp med det, men då blev dottern ledsen för det. Sen när pappan tog upp detta, sopade de under mattan enligt anki. När anki lagade mat smakade alltid maten bättre hos mamma, dottern rynkade på näsan och fnös åt att det var fel sorts sås osv. Så började dottern kräva endast egentid med pappan, men det funkar ju inte tyckte anki. Så hon sa till sin make att han måste köpa ut henne ur huset och köpa lägenhet när dottern var där. Då satte pappa ner foten. Då vägrade hon komma nåt mer. Helt plötsligt följde yngsta dottern med och ville bo med sin syster. Så vips är de på heltid hos sin mamma nu.. Anki gråter ut i min famn och vet inte vad hon ska ta sig till. Det märks så väl hur dåligt hon mår. Att hänga ut familjen gör jag knappast, för anki är egentligen inte ens hennes riktiga namn. Men jag vill veta hur jag ska hjälpa familjen.. Och spy över ungarnas beteende gentemot anki och deras pappa. Dom är verkligen super föräldrar.