Barnen vill inte vara med pappan pga ny fru.

Ja stackars din kompis! Här kommer hon och är trevligt och allt och så har ungarna mage att inte vara supertacksamma över den nya situationen.

Synd att du som kompis måste må illa över sånt här. Du som inte ens är inblandad. Eller är det kanske så att det dig det handlar om?

Jag tycker att vuxna som har barn som inte trivs hos dem borde fundera rejält över situationen som deras barn är i och vad de som vuxna kan göra åt den. Inte lägga över ansvaret på barnen. Pappan borde fundera över sitt eget beteende, hur han introducerat den nya, hur snabbt på det kom en ny bebis i familjen. Han borde ägna sig åt självrannsakan istället för att bli "jättebesviken och ledsen".

Tänk dig själv att få nya "föräldrar" lite hit och dit. Nån ny som ska flytta in, ett nytt barn som ska vara "syskon". Och hoppsan, en ny bebis. Bara att tugga i sig. Sånt kan få barn att slå bakut, och det är som det ska, barn är också människor och borde få ha något att säga till om i sin egen tillvaro.  

När mina föräldrar hade skilt sig blev jag introducerad till inte mindre än 7 nya kvinnor som min pappa var tillsammans med. Och var och en av de kvinnorna krävde att jag skulle behandla dem som den drottning de tyckte att de var. 

Då kan man tala om att må illa! 

Din inställning gör mig mörkrädd. Vet du att barn är människor? Med känslor och behov?

Om det går snett mellan förälder och nya partners måste föräldrarna reda ut det med sina barn. Och tänka noga efter innan de skaffar nya ungar på löpande band. 

Och vad i hela friden har mamman med detta att göra? Det här handlar väl om pappan och hans  nya fru? Då är det väl pappan och den nya som får ta tag i situationen och hitta en lösning? Är det mamman som är egoistisk för att pappan har hittat en ny som ungarna inte gillar och även skaffat nya barn med henne? 

Varför ska barn foga sig i allt som vuxna hittar på? Det finns tyvärr gott om omogna, egoistiska vuxna som gör allt möjligt dumt mot barn. Varför ska barnen inte få protestera mot en situation de inte trivs i?

Du verkar ta väldigt personligt illa vid dig av den här situationen. Och du skriver så aggiterat och känslomässigt.

Barn har nästan ingen kontroll alls över sin tillvaro så det minsta man kan göra är att som vuxen vara hänsynsfull och mogen i de beslut man tar som påverkar barnen på olika sätt. 

Det är helt okej för mig att du mår illa. Det finns mycket att må illa över här i världen. Bland annat föräldrar och styvföräldrar som inte bryr sig om att göra barnens tillvaro dräglig under deras uppväxt.

Nä och vad vet du?

Man gillar inte alla. Du kanske inte skulle bli överlycklig om jag flyttade in hos dig och boade in mig. Vi skulle förmodligen inte gilla varandra särskilt. Så vi kan låtsas att du är barnet och jag är din nya styvmamma. Härligt och mysigt va?

Du fyller på lite efter hand här när du får mothugg. Och du är ju väldigt insatt i historien för att inte ens vara en av parterna.

Jag fattar inte ens vad du skriver där på slutet, du hamnar in nåt slags känslomässig återvändsgränd i ditt resonemang. Ta ett par djupa andetag och tänk efter hur mycket energi du ska lägga på att uppröras över din väninnas självvalda situation. 

Jag tycker att alla föräldrar har ett ansvar för barnens väl och ve och detta ansvar går rätt långt utöver deras egna behov. Det innebär att de måste tänka efter noggrannare innan de tar beslut som påverkar barnen, dvs flyttar ihop med någon ny, skaffar nya barn, flyttar långt bort från barnen. Alla såna beslut som tas kommer att få konsekvenser för barnen och i slutänden för hur relationen med barnen utvecklas. 

I din väninnas fall är det pappans ansvar att fixa. Dels borde han fixa relationen med barnen innan det är försent och dels borde han se till att hans familj fungerar för alla inblandade, alltså även barnen. 

Jag tycker inte att vuxnas kärleksliv går över barns behov. 

Vet de om att du hänger ut dem såhär på FL. Vet mannen om att du är så insatt i deras relation att det verkar som att du är själva nya frun?

Det kanske är dig ungarna inte gillar? Du verkar ju inte vara den smidigaste i världen så att säga. 

Tack, bara bra, tackar som frågar.

Det är ändå lite svårt att få en helhetsbild när det fylls på med info allteftersom du inte får de svar du hade hoppats på. 

Blir den yngsta brännmärkt för livet av en skilsmässa? Men det blir inte de äldre barnen?

Jag fattar inte varför du mår så illa? 

Och hur känns det då nu när jag ska bli din nya styvmamma och flytta in hos dig! Och om du klagar det allra minsta lilla så... 

Många fysiska och känslomässiga symtom du beskriver här. Du måste ha jobbigt att hantera den här situationen. 

Jag har inte skrivit att de borde skiljas. Jag tycker att pappan ska ta ansvar för situationen och reda upp det här med sina barn. Acceptera deras känslor och rätta till det som blivit fel.

Vuxna har stort ansvar för relationen till sina barn, de är alltid i överläge gentemot barnen och därför behöver de ta ansvar för att lösa konflikter. 

Att du skriver på FL lär ju inte hjälpa familjen ett dugg.

Vad är ditt alternativ då - att barnen fogar sig i en situation de vantrivs i och slutar att besvära pappan och nya frun med sitt missnöje?

Fattar inte det där med brännmärkt heller. Blir det alltid så vid skilsmässa att barnen blir brännmärkta? Eller är det bara barn med nya frun som blir det?