Ni som vart otrogna, har ni ångrat er?

Var inte otrogen!!! Prata med henne istället. Jag var otrogen mot min kille (vi är ännu tillsammans) för ett år sen och jag har ångest över detta varje dag. Gråter nästan varje dag pga att jag varit otrogen. Känner mig som världens sämsta människa... så gör inget utan att prata med henne innan!!!!!!!!!!

Nej, inte ett dugg.

Det har varit som en ventil. Annars hade jag blivit sinnessjuk.

Jag har levt i en relation liknande din.

Jag skulle avluta relationen om jag var som du. Så dä kan du inte leva i längden.

Jag har själv gått igenom samma sak, men kände mig inte redo att avsluta pga hus och barn. Skötte istället sexet helt vid sidan av. Hade ingen älskarinna utan betalade för det.

Har precis samma problem som du TS.

Har tyvärr ingen lösning att komma med, jag helt enkelt överlever. Men det suger i perioder (som nu på våren) när man är extra kåt, att få noll och ingen respons. Känner sig så totalt ignorerad och osedd liksom, samtidigt som det skapas ett avstånd till partnern som spiller över även till andra områden.

Nu funderar jag mest i banorna att lösa problemet en gång för alla genom att vara extremt på henne en längre period om detta med dagliga inviter och SMS mm, tills hon antingen dras med eller tröttnar för gott, jag har ingen lust att vara otrogen och riskera att separation med allt det skulle innebära, inte värt det.

Samtidigt kan jag inte förlikas med tanken att leva så här för all framtid heller så det är onekligen en skitsituation vi sitter i...

Jag är i samma situation också med en fru som tyvärr gradvis tappade intresset för sex. Nu är det fyra år sedan sist. Jag reser mycket i jobbet och har träffat ett tvåsiffrigt antal kvinnor de senaste tre åren för endast sex. Det är kvinnor som varit gifta, sambo, särbo och några singlar. Några par också. Jag har inte ångrat mig, det har gjort mig gladare och mer tillfreds med tillvaron. Frun får en glad man på hemmaplan och jag är också nöjd och glad. Många kommer nu kalla mig för egoist, så varsågod och gör det. Själv tycker jag min fru inte har någon som helst rätt till att beröva mig mitt sexliv bara för att hon inte vill ha något själv. Over and out.

Hur länge har du känt på det viset? Har det hänt något runt om som fått dig att ifrågasätta relationen ytterligare? 

För som jag kan se så verkar detta inte så ovanligt att man är i en relation med olika sexuella behov. Hur man väljer att hantera problemet måste bero på hur situationen ser ut i övrigt.  

Men vad ifrågasätter du mer specifikt kärleken? Relationen? Hennes icke behov av närhet? Eller försöker du förstå ditt egna behov av någon annan? Har du träffat någon som du inte vet vad du känner inför?

Som kvinna kan jag väl tycka att det som glöms bort efter en tid i ett förhållande är nyfikenheten och uppvaktningen. Vilket i sin tur kan spegla sig på vår lust till att ha sex. (Detta från mitt perspektiv, stämmer såklart inte på alla). Jag anser ändå att jag har ett stort behov av sex. Däremot hatar jag när min man endast rör vid mig för sex. Jag vill ha närhet utan "baktanke". Han får gärna smyga förbi och kyssa mig i nacken, ge mig en puss när jag hämtar upp honom, klämma lite på min rumpa när han går förbi eller bara ge mig en kram när jag står och lagar mat. Men att endast bli sedd för sex är fruktansvärt avtändande.

Menar nu inte att på något vis att vara nedlåtande mot män, eller säga att alla är på detta vis. Men än så länge har jag iaf ingen bättre erfarenhet. Tänker om detta kan vara något som kanske får igång hennes lust igen. Eller är det något du försökt?