Förälskelse på jobbet - någon mer?

Hej, jag har varit/är i samma situation. Dock är jag singel men han är väldigt upptagen. Det började helt oskyldigt med att vi pratade och umgicks lite mer än jobbet krävde, inget konstigt att vara kompis med en kollega liksom. Men rätt oväntat (för min del) gjorde han ett närmande och situationen förändrades. Jag blev nog lite besatt av honom... tänkte på honom jämt, även om vi höll oss från det fysiska... Men vi har fortsatt flörta och upprätthållit vad-det-än-är i flera månader nu, stämningen mellan oss har ibland varit plågsamt laddad. Och hade jag haft ett milligram mindre samvete i kroppen hade jag inte kunnat hålla mig... Mina tankar har under den här tiden gått runt i cirklar. Lust - dåligt samvete - förälskelse - ångest - rättfärdigande...

Men! Vi har inte gjort något mer än typ bara prata om hur läget är och nu verkar det som att förälskelsen börja ebba ut för mig! Det är en lättnad. Jag har verkligen brottats med mina tankar om att inte vara "den" tjejen. Jag tror att det är så man tar sig igenom det - att hela tiden påminna sig om konsekvenserna, allt som kan gå sönder, hur mycket är det värt i långa loppet etc. När man har chansen att tänka logiskt och sunt ska man pränta in "Du vill inte egentligen" i hjärnan.

Jag säger inte att det är enkelt, men det går. Och som svar på frågan om det går över - ja rent kemiskt så kan inte förälskelser vara för evigt, så där finns ju hopp. I sådana här lägen handlar det nog om hur mycket man tillåter sig att låta känslorna ta över. 

Och jag kan erkänna att det jag och kollegan har hållit på med inte är snyggt alls. Hans tjej skulle definitivt inte uppskatta att få höra detta. Men ändå, vi har inte rört varandra och nu verkar det släppa för mig. Med tanke på allt vi har gjort med varandra i mitt huvud ;) så har vi nog kommit billigt undan. Ville iallafall bara uppmuntra med att Håll ut så blir det bättre! (Om inte, säg att det går ett år till och inget förändras, då kanske du ska prata med din man om läget)

Tillägg: Ser nu att jag antagit att du är kvinna gift med man... Kan ju vara vilken annan sorts kombination också 

Jag vet, man är så kluven i frågan, vill och vill inte på samma gång. 

Det här med att det börjar avta är väldigt nytt, jag vet inte ens om jag ska våga ropa hej ännu... Jag är osäker på varför jag inte känner lika starkt. Förmodligen av kombo av frustrationen över att inget händer, att han egentligen inte är mer speciell än någon annan kille och att mina känslor inte pallar med denna berg o dalbana längre. Det har varit intensivt i 2-3 månader, och bara blivit värre och värre fram till nu. 

Jag hoppas att det kommer gå bra att avveckla vår flört och att hans intresse svalnar när jag inte är lika på längre. Jag hoppas faktiskt att han kan se det som något positivt - typ hans fribiljett till ett lyckligt familjeliv.

Jag är hyfsat övertygad om att det ska gå bra att fortsätta jobba ihop. Vi har under hela tiden ändå varit ganska öppna med varandra och situationen, så förhoppningsvis kan vi behålla öppenheten och vänskapen, men släppa suget på att hoppa i säng med varandra :) Tiden får avgöra. I detta läge är jag sååå glad att vi inte gjort något mer än bara prata och sett på varandra - då hade vi nog inte kunnat lösa det så smidigt.

Hej. Nja jag tror du missförstår hur jag menar. Fram tills nu har jag faktiskt inte velat lägga ner och ta kontrollen. Förvisso har jag insett att det är en omöjlig situation och moraliskt fel, men känslorna har funnits ändå. Nu när de svalnat något hoppas jag att hans ska göra samma sak, men jag kan ju inte kontrollera hans känslor och hur han agerar? 

Nej jag är inte orolig över att jag ska springa i hans armar bara för att han fortsätter ha känslor för mig (har ju inte ens gjort det när jag åtrådde honom som mest). Och jag håller med dej om att jag kan skita i hans känslor i det avseendet (han har ju liksom en fantastisk tjej han varit beredd att bedra, det är inte synd om honom - cry me a river typ..). Men hans känslor spelar roll när det kommer till jobbsituationen. Vi arbetar ganska nära varandra och om han kommer bete sig sur, sårad eller svartsjuk kommer det att påverka arbetet en del. Sen gillar jag honom fortfarande som människa och vill att han ska må bra också.