Förälskelse på jobbet - någon mer?

Jag sitter i samma sits.. har dock själv tagit det ett steg längre och varit otrogen.. gör inte det! Jag lovar att det är inte värt det hur mycket känslor du än har för din kollega! Ta reda på varför du känner som du gör.. saknar du något hemma? Tycker du om kicken vid flörtandet? Vad är det du går igång på med din kollega helt enkelt?

Vad du än gör var inte otrogen, ta tag i livet innan det går för långt för du kan aldrig göra det ogjort..

Hej, jag har varit/är i samma situation. Dock är jag singel men han är väldigt upptagen. Det började helt oskyldigt med att vi pratade och umgicks lite mer än jobbet krävde, inget konstigt att vara kompis med en kollega liksom. Men rätt oväntat (för min del) gjorde han ett närmande och situationen förändrades. Jag blev nog lite besatt av honom... tänkte på honom jämt, även om vi höll oss från det fysiska... Men vi har fortsatt flörta och upprätthållit vad-det-än-är i flera månader nu, stämningen mellan oss har ibland varit plågsamt laddad. Och hade jag haft ett milligram mindre samvete i kroppen hade jag inte kunnat hålla mig... Mina tankar har under den här tiden gått runt i cirklar. Lust - dåligt samvete - förälskelse - ångest - rättfärdigande...

Men! Vi har inte gjort något mer än typ bara prata om hur läget är och nu verkar det som att förälskelsen börja ebba ut för mig! Det är en lättnad. Jag har verkligen brottats med mina tankar om att inte vara "den" tjejen. Jag tror att det är så man tar sig igenom det - att hela tiden påminna sig om konsekvenserna, allt som kan gå sönder, hur mycket är det värt i långa loppet etc. När man har chansen att tänka logiskt och sunt ska man pränta in "Du vill inte egentligen" i hjärnan.

Jag säger inte att det är enkelt, men det går. Och som svar på frågan om det går över - ja rent kemiskt så kan inte förälskelser vara för evigt, så där finns ju hopp. I sådana här lägen handlar det nog om hur mycket man tillåter sig att låta känslorna ta över. 

Och jag kan erkänna att det jag och kollegan har hållit på med inte är snyggt alls. Hans tjej skulle definitivt inte uppskatta att få höra detta. Men ändå, vi har inte rört varandra och nu verkar det släppa för mig. Med tanke på allt vi har gjort med varandra i mitt huvud ;) så har vi nog kommit billigt undan. Ville iallafall bara uppmuntra med att Håll ut så blir det bättre! (Om inte, säg att det går ett år till och inget förändras, då kanske du ska prata med din man om läget)

Ni kanske bör söka upp information om hur vi kan styra våra tankar! För det kan vi. Folk som hamnar i det ni beskriver i tråden blir ofta så hjälplösa: "jag är förälskad, kan inte hjälpa det". Jo, man kan tänka bort det men det kräver ju att man faktiskt vill det. Många verkar vilja ha kvar det här lite spännande förbjudna för att det ger en liten kick och så skyller man på att man inte kan rå för det