Tycker du själv att du förhåller dig neutral när du skriver "och som det inte finns några som helst bevis för är sanna"?
Varför skulle inte TS få visa sin religion, precis som du visar din tro för dina barn (antar jag). Som jag skrev förut kommer dessa barn att under många år få höra hån och kritik från TV, kamrater, lärare och andra som är lika okunniga och fördomsfulla som du.
Nonsens. Att inte tro på gud är att ha tagit ställning. Hade du istället sagt att du inte har bildat dig en uppfattning eller att du inte bryr dig eller att du inte vet om det finns en Gud så hade det varit neutralt.
Det går att vara neutral. En ateist är inte neutral ifråga om Guds existens.
Hur ska satanisten, som är vår kristna TS livskamrat, göra vid religionssamtal med barnen? Ska han försöka övertyga ungarna om Hornpelles faktiska existens? Med bockfot, svans, eldgaffel, svaveldoft och allt?
Det påstås att Dagens Nyheter i 1900-talets början avskaffade den nyssnämnde potentaten.
Avslutningsvis en liten anekdot från förrförra seklet. En framstående teolog, som skrivit en uppmärksammad doktorsavhandling om helvetesläran, blev utnämnd till biskop.
På den tiden uppsökte man kungen - som var den glade Karl XV - för att tacka för högre utnämningar. Så skedde, varpå majestätet muntert replikerade:
-Det ska du inte tacka mig för.
-Vem ska jag då tacka Eders Majestät?:
-Det ska du tacka f-n för!
Satanism utan satan? Verkar kufiskt. Menar du att en sådan satanist mest ägnar sig åt att vara lite lagom satanisk?
Du är neutral till frågan: "Vilken är din Gud?"
Du är inte neutral till frågan: "Finns det en Gud?" Du har ju besvarat det!
Håller fullständigt med. Även vi som har kommit till slutsatsen att det inte finns några gudar har tagit ställning i frågan om gudarna existens. Att påstå något annat är helt orimligt. Men jag tror inte att man ska vara så rädd för att berätta för barn hur man själv tänker kring saker och ting. Men bör i mina ögon vara resonerande, tala om varför man tror eller tänker på det ena eller andra sättet. Att ingjuta en tro på gudar genom att prata om straff och helvete anser jag dock vara vidrigt.
Har du samma inställning till alla gudar? Anser du att det är lika osäkert om Poseidon existerar som att Jahve existerar? Är Kali lika möjlig som Jesus? Vad säger du om annat som folk tror eller har trott på; änglar, vettar, varulvar?
Skulle du också säga att "de flesta (alla?) vet inte om Tomten finns"?
Ateism är förvisso ingen tro, där är vi överens, men att säga att inte tro på någon av alla gudar som påstås finnas är ändå ett ställningstagande.
"Det går att urskilja tre huvudtyper av satanism..."
Jag kan bara se att texten tar upp en typ.
Vilka är de två andra?
Om människan Jesus har existerat så betyder det inte nödvändigtvis att han var gudomlig på något sätt.
Det är två saker som måste bevisas:
1) Att människan Jesus funnits, vilket inte är helt orimligt.
2) Att Jesus var gudomlig på något sätt, vilket är svårare att bevisa, tämligen osannolikt och inte alls en nödvändig följd av att människan Jesus fanns.
Det går att ta ställning och att samtidigt vara neutral. Ateism är ett aktivt ställningstagande mot gudstro. Agnosticism är ett mer neutralt förhållningssätt. En agnostiker tror inte heller på någon gud men menar att vi inte kan veta någonting om guds existens. Agnostikern är därmed öppen för möjligheten vilket åtminstone jag menar är mer neutralt och respektfullt gentemot människor som faktiskt har en gudstro.
Det är inte jag som har hittat på begreppen och jag anser att det finns en skillnad. Jag är agnostiker, inte ateist, och den distinktionen är viktig för mig. Jag har ingen egen gudstro, men jag är öppen för möjligheten och jag respekterar också andras gudstro.
Absolut inte, din starkt troende släkting verkar vara bokstavstroende. De flesta av dagens bekännande kristna är mer sansade än så. Skulle jag tro, får jag för säkerhets skull tillägga, men jag känner en del och ingen av dem är bokstavstroende.
För att även människor med en gudstro är intelligenta? Saknar du egen förståelse för vad en text som bibeln eller koranen är, eller tror du bara att religiösa människor gör det?
De kan inte på allvar hävda att bibeln är helt sann eftersom den är full av motstridiga budskap. Visst kan man hävda att de cherrypickar när de väljer delar av bibeln som är enklare att acceptera i vårt sekulariserade samhälle, men det är väl deras sätt att "make sense" av sin religiösa skrift? Jag har inget problem med det, eftersom det inte är människors gudstro utan själva religionen som är beroende av skriften. Det går trots allt att argumentera både för och emot homosexualitet med hjälp av bibeln och åtminstone jag är tacksam ju fler som väljer att ta fasta på det som vi uppfattar som gott i bibeln, än tvärtom.
Det som skiljer kristendomen från andra religioner, och som också är vad som gör kristendomen extra svårsmält för mig personligen, är ju tron på synden och syndaförlåtelsen genom kristus. Vad du tror och hur du lever i övrigt är underordnat så länge du accepterar kristus som frälsare. Mycket av det som står i nya testamentet som är ren etik återfinns också i andra religioner och grekisk filosofi, som den gyllene regeln t ex., så det är ju fullt möjligt att komma fram till utan bibeln.
Jag vet inte vad exakt jag är ute efter med den kommentaren, men jag antar att jag inte tycker att det är lika fjantigt som du tycker. Jag har själv varit bekännande kristen i min oskyldiga ungdom och jag minns både hur jag tänkte då och hur lite jag egentligen visste. Jag tror dock att det finns många kristna som har ett helt annat förhållningssätt till sin religion och som vet och förstår betydligt mer än vad jag gjorde då, till exempel om hur bibelns texter kan förstås och sättas i ett större sammanhang. De uppstod ju inte i ett kulturellt och religiöst vakuum, och man kanske kan betrakta dem som guds ord även om man förstår att de är traderad kunskap, som människor har både skrivit och tolkat.
Bibeln är självklart helt sann, men den är inte avsedd för ateister eller rena Gudshatare så de som är det kan sluta läsa den.
Det finns gott om bra barnbiblar. De kan TS med fördel läsa för sina barn.
Hur kan man då tro på evolutionen om bibeln samtidigt är helt sann?
Och alla motstridiga budskap i den då?
Det handlar om kunskap, man kan diskutera människors åsikter, tro och ifrågasätta för att lära sig om människor även om tron i sig är likgiltig för min egen del.En agnostiker som är ateist menar att rent intellektuellt kan man inte veta när man inte kan bevisa något och vill inte ta ställning, det handlar om kunskap.
Man kan ta avstånd från religion genom att inte leva efter det man inte tror på och samtidigt respektera att andra tror på högre makter, det är inte detsamma som att ta aktivt motstånd mot religion eller ta ställning till andra människors tro som antiteister gör.
Gissar att Palestrina syftar på antiteister. Antiteism är ett aktivt ställningstagande mot gudstro.
Jag kan inte välja att tro eller inte, varför var öppen för möjligheten när man inte tror på högre makter? För mej blir det ett tredje alternativ i en ja eller nej fråga, det tredje alternativet är likgiltig eftersom jag inte tror tror på det. Avsaknad av tro handlar inte om kunskap.
Något en agnostiker har svårt att förstå om den tror att en gud kan finnas
För mej är det som att tänka "storsjöodjuret kanske finns" för det kan finnas en möjlighet att de som letat har missat något.
Om man tycker att man inte kan säga varken eller p.g.a att man tror på möjligheten hamnar man någon stans mellan teister och ateister, den agnostikern är inte ateist och är neutral för att ta den säkra utvägen.Jag får inte ihop att inte ha en gudstro men inte vara ateist. Agnostiker/ateist?