Inlägg från: Hedda85 |Visa alla inlägg
  • Hedda85

    Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)

    Hej och välkommen till tråden för alla som väntar barn i februari 2018! Det här är tråden för dig som vill längta, glädjas, våndas och diskutera allt kring graviditeten och det som väntar, med andra här på familjeliv.

    Om du söker facebookgrupper istället kan du hitta info i denna tråd: www.familjeliv.se/forum/thread/77707152-februaribebisar-2018/1

    Tanke; istället för milslånga bf-listor, kan den som vill skriva sitt bf och ev annan info man vill ha med som sidfot i ens inlägg, så blir det lätt att hålla reda på varandra.

    Grattis, och välkomna!

  • Svar på tråden Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)
  • Hedda85

    Jag tänkte att om man vill får man gärna presentera sig och sin resa lite kort :)

    Jag heter Hedda, är 32 år gammal och bor med min sambo sedan knappt ett år tillbaka. Vi träffades ganska sent, skulle precis fylla 30 båda två, men det känns rätt att bilda familj nu! Vi hade planerat att börja försöka i maj, jag hade äl på kristi him, och, ja, det tog sig direkt... Plussade när jag testade den 12e juni på bim+1 och jag är fortfarande i chock över att det gick så snabbt!

    Nu hoppas vi att lilla larven är frisk och stark! Om allt går som det ska är den beräknad till 17 februari, som lustigt nog är prick på dagen 3 år efter vår första dejt.

    Hur ser din resa ut?


    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85
    bluebird6 skrev 2017-06-21 08:13:48 följande:

    Hej. Härligt att du tog tag i det, Hedda. 

    Jag är 39 år och min man 35.

    Vi väntar vårt 2:a barn och vår resa har varit lång, men jag hoppas den tar slut nu med denna graviditet. Sonen fyller 9 i dec, och om allt går som det ska så blir han äntligen storebror ett tag efter. 

    De senate åren: aug 2015-2017

    2 tidiga mf

    en operation för dermoidcysta på v. äggledare. 

    2 Ma, senaste i feb i år. 

    iaf. 


    Vilken tuff resa ni går igenom! Jag kan inte föreställa mig känslan av att gång på gång plussa bara för att sedan förlora det igen. Känner för er och håller alla tummar för att denna gången blir det bra <3
    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85
    Iowhannah skrev 2017-06-21 08:35:58 följande:

    Efter bara ett par veckor så bestämde vi oss för att försöka bli gravida och det tog sig på första försöket, så när sonen föddes hade vi inte ens varit tillsammans i ett år.


    Oj, efter bara ett par veckor! Haha, bra gjort! Då känner jag att min sambo och jag ändå har väntat enormt länge med våra drygt två år.. ;)
    Närärdetvårtur skrev 2017-06-21 08:37:25 följande:

    Hej,

    Jag är 34 och min man är 37. Vi har försökt bli gravida i 3 år, genomgått 4 IVF:er och efter 4e IVFen fick vi två embryon till frysen. Vi satte in det ena embryot den 5 juni och plussade en dryg vecka senare. Så nu är vi äntligen gravida för första gången. Åren av försök har tärt på oss väldigt mycket men vi hoppas vi går ur det starkare än någonsin och med ett litet knytte i famnen om nio månader. '

    Idag går jag in i v 6 (v5 +0) och har fått ett tidigt UL inbokat om drygt två veckor så jag hoppas att lilla fröet vill stanna kvar så att vi får se ett pickande hjärta på UL.


    Jag kan inte föreställa mig hur det sliter att ha en sådan resa och kamp tillsammans. Unnar er all lycka i världen och ett litet knyte om åtta månader <3
  • Hedda85

    Välkomna hit!

    Allas resor ser så olika ut. Jag undrar hur man ska balansera sin oro för mf/ma med glädje och förväntan. Jag tänker på alla som blivit gravida snabbt (eller efter längre tid) och sedan fått mf/ma, och det är svårt att inte tänka på att min första graviditet också kan sluta så.

    Och samtidigt vill jag ju gå och vänta ett barn, inte ett missfall. Så jag försöker stänga ute den där oron, läsa om vad som händer med fostret vecka för vecka, och tro att det är på riktigt. Hur gör ni för att hantera, både ni med egen erfarenhet av mf/ma och ni utan?


    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85
    Babyplan2018 skrev 2017-06-21 09:43:05 följande:

    Hej, 

    Är i vecka 7 (6+2) idag. Illamåendet tog fart i måndags, som ett brev på posten med V.7 hehe. Jobbigast på förmiddagarna och är så rädd att spy på jobbet. Hur mår ni andra? Och grattis allihop!! :) 


    Ah, jag bara väntar på att illamåendet ska kicka in ;)

    Jag är 5+4 nu och har lite blandade men ganska lindriga symptom; molvärk/'mensvärk', trött och lite gråtmild har jag varit sedan äl+7, sedan kom ömma bröst och halsbränna ganska prick när jag gick in i vecka 6. Sen känner jag mig fort mätt och blir svullen om magen, framförallt på eftermiddagar och kvällar. Håller tummarna för ett lindrigt illamående ;)

    Har ni märkt nån skillnad i smak-och luktsinne? Jag tycker att saker smakar och luktar lite starkare än vanligt.
    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85
    Iowhannah skrev 2017-06-21 13:51:14 följande:

    Den enda skillnaden jag har märkt i lukt- och smaksinne är ett extremt minskat sötsug, och att choklad knappt smakar gott längre. Med sonen klarade jag knappt av nån matlukt alls, sambon fick koka all mat eftersom stekos fick mig att vilja kräkas.


    Jag har också ett väldigt minskat sötsug, jag som annars älskar sött i alla former är inte alls sugen på det. Och om jag ändå äter (svårt att ducka för allt fikande under sommarhäng med familj) så känner jag mig lite illamående efteråt...
    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85
    Mammatil4trollungar skrev 2017-06-21 16:06:52 följande:

    Är det bara jag som i princip mår som vanligt?

    Kanske lite tröttare bara? Verkar som att alla har massor av symptom..


    Det är verkligen nackdelen med sådana här forum, att man nästan oundvikligen börjar jämföra sig med andra och undra om man själv är konstig/att det är något fel...

    Jag som inte mår illa läser om andra som spyr till höger och vänster från vecka tre och undrar om jag "borde" göra det med... Jag har lindriga symptom, om jag inte vetat att jag var gravid skulle jag nog inte ens tänkt på dem!

    Tänk om man kunde vila i att det är olika för alla? En del har många symptom, andra har få eller inga alls. Vissa har symptom som påverkar livet massor, andra kan leva som vanligt. Vissa har symptom konstant och hela tiden, andra växlar mellan olika saker och vissa växlar mellan symptom och symptomfri. Och ALLA de varianterna har resulterat i friska barn!

    Kanske behöver man påminna varandra och sig själv om det då och då :)
    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85
    bluebird6 skrev 2017-06-21 18:30:18 följande:

    vad kul att vi är några stycken. 

    Vul idag gick bra. 

    Ett starkt pickande hjärta var typ det enda vi såg.

    Mini var verkligen minimini ca 2.5 mm och gömde sig typ bakom gulkroppen.

    Så läkaren tyckte 5+6. 6+4 trodde vi beräknat efter ÄL.

    Vi får se vad nästa vul säger om 2 1/2 vecka. 


    Så fint med ett litet pickande hjärta! Helt otroligt att det börjar slå så tidigt <3
    Bf 17 feb, första barnet
  • Hedda85

    Välkomna hit alla nya till tråden!

    Idag kom mitt första riktiga illamående (5+5)... Har mått lite småkymigt då och då tidigare, men det har gått över snabbt. Idag började jag må illa efter halva frukosten och efter sista tuggan vände det sig. Hu, jag avskyr att kräkas, blir alldeles kall och darrig.

    Vad jag fått höra kräktes min mamma inte mycket under graviditeterna, så jag hoppas att jag brås på henne ;)

    Vet du hur graviditeten varit för din egen mamma, och "följer" du henne i symptom?


    Bf 17 feb, första barnet
Svar på tråden Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)