Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)

Hej! Jag hoppar gärna in här med om jag får.

Plussade idag och har enorm ångest. Dels för att jag enligt uträkning är i vecka 6 och jag festade senast igår. Hade (såklart) inte en tanke på att jag kunde va gravid och vi har inte försökt alls. Tänk om barnet skadats av detta? ???? Märkte idag att jag är nästan en vecka sen med mensen och tog ett test som visade solklart gravid.

Dels för att jag precis skrivit på kontrakt och ska börja nytt jobb i augusti och det känns sjukt opassande att börja där gravid.

Försöker tänka att ett jobb bara är ett jobb.

Förutom dom två omständigheterna är vi såklart glada och ett barn är välkommet. För oss är det nummer 3.

Försöker fortfarande smälta allting. Dom två första var planerade men det här var verkligen en överraskning!!

Grattis till alla er som plussat förresten :)

Först och främst: grattis!

Du kan släppa oron ang alkoholen, graviditeten är såpass ung att fostret/embryot inte påverkas (nämnvärt åtminstone). Mååånga festar innan de vet att de är gravida.

Och gällande jobbet, ni verkar inte ha planerat att bli gravida nu men sånt händer. En graviditet kan inte alltid planeras. Kontraktet är ju dessutom redan påskrivet och klart så det är väl bara att du säger som det är (ifall någon frågar), att du upptäckte graviditeten efter att du hade skrivit under kontraktet. För övrigt anser jag att arbetsgivare inte har ett skit med ens privatliv att göra (förutom när det kommer till graviditets-/föräldraledighet)!

Tack! Och tack för ett grymt peppande svar, egentligen vet jag att du har rätt angående jobbet men på något löjligt sätt känns det ändå som att jag gjort fel. Men nej, graviditeten var inte planerad och nu är det bara att åka med på den här resan. Vi har hela tiden önskat en trea men tanken var väl att några år till skulle gå innan.

Skönt att höra det om alkoholen, jag hoppas du har rätt!

Dels för att jag precis skrivit på kontrakt och ska börja nytt jobb i augusti och det känns sjukt opassande att börja där gravid.

Försöker tänka att ett jobb bara är ett jobb.

Jag delar din jobbångest! Jag börjar också nytt jobb i augusti och har lite ångest över att bara hinna jobba 6 av de (minst) 8 månaderna som jag skrivit på för. Min graviditet var planerad, men det var väl inte riktigt väntat att det skulle ta sig på första försöket. Det känns dock bra för samvetet (även om jag avskyr att jag tänker så) att jag sökte, intervjuades, tackade ja och skrev på kontraktet innan jag var gravid.

Men jag försöker som du tänka att jobbet bara är jobb (även om det är en viktig och meriterande tjänst jag fått). Och att det går att vara ärlig mot chef/kollegor. Och det är ju svårt att bli arg på någon för att de väntar barn...