Hemmafru år 2017

Är du orolig vad samhället anser och fördomar så kan du ju utbilda dig till något du kan jobba med på deltid hemifrån typ översättare eller liknande. Så kan du vara hemmafru men jobba några timmar veckan och säga att du är översättare om någon frågar?

Rätt många förhållanden spricker. Vad händer då? Ska du i det läget bli självförsörjande är det inte så lätt att hitta jobb om ditt cv är tomt.

Du kanske hellre ska sikta på deltid? Så här du gott om tid att baka bullar o vara hemmafru, men hinner jobba några timmar eller några dagar i veckan.

När barnen börjar bli stora nog för skola är de i alla fall borta halva dagarna.

Min fru jobbar 50% o det passar oss bra

Jag håller med dig TS - många har fördomar om hemmafruar. Jag tycker också att man ska koncentrera på en sak - barn eller jobb. För mig karriär är viktigare - därför vill jag inte skaffa barn. Men tanke på att kvinnor fortfarande tar mer hand om hemmet och barn - så tycker jag att det är omänskligt att kräva att kvinnorna med barn måste jobba. De får jobba om dem vill , men barn och hushåll i sig är jättesvårt jobb. Det jag ser varje dag är sönderstressade kvinnor som försöker att få ihop vardagen och till slut blir sjukskrivna. Ingen människa kan klara jobb, barn och hushåll utan att få negativa konsekvenser för hälsan. Så tar det lugnt TS och gör som du tycker är rätt och skit i andras åsikter.

Inget jag känner igen. De allra flesta fixar det. Men det beror på vem de väljer att få barn med, självklart.

Flera av mina väninnor har fixat att vara framgångsrika inom arbetslivet och ha flera barn. Deras män är också framgångsrika.

Håller med om att det finns en förväntning om att alla ska jobba 100% och samtidigt ha barn, vara delaktig i alla aktiviteter, ha ett välstädat hem etc.

Jag har valt att jobba 50%, just för att ha tid med barnen - för oss har det funkat bra, jag ser en fördel att jobba en del, när barnen blir större kan jag gå upp i tid - det känns annars som en nackdel om man varit hemma i många år är det svårt att komma tillbaka till arbetslivet ( man saknar kunskap, referenser etc)

Vänta nu. Problemet är väl att för få män tar sin del av ansvaret för hus och hem? Man ska absolut inte behöva välja mellan familj och karriär bara för att man råkar vara född med en snippa.

TS, Jag tycker inte att du i första hand ska gå efter vad andra tycker. Känner du att hem och barn är din stora passion så kan du överväga att vara hemma men tänk i så fall noggrant efter innan du tar ett sådant steg. Vad händer om du och din man skiljer er (Jo, det kan VISST hända även om du inte tror det nu)? Och då menar jag inte bara att du inte har någon försörjning, du blir utan pension också när du blir gammal. Vad händer om din man dör? Hur blir det när barnen blir vuxna? Kommer det kännas ok att gå hemma och ha ingenting på ditt CV även då? De jämställdhetsideal vi har i Sverige kom till av en anledning.

Vi har förresten valt en modell där både jag och fv jobbar 80%, vilket funkar bra för oss. Vi delar då någorlunda jämnt på hemarbete, barnhämtning osv. Slutligen vill jag som man tillägga att jag aldrig skulle vilja ha en situation där min fv var den som framför allt tog hand om barnen. Jag vill ha en aktiv roll i mina barns liv och inte bli reducerad till en familjeförsörjare som är för trött för att umgås m barnen när han kommer hem.

Det finns massor av mellanting mellan superkarriär och hemmafru hela livet. Jag var hemma bortåt två år med vardera barn ( pappan 5 mån med varje), arbetade sen deltid med bara 60% först och ökade gradvis. Jag har en högskoleutbildning men inte ett karriärjobb utan bara ett vanligt ok arbete liksom. Det beror ju också på hur din kille gör. Det bästa är nog egentligen att arbeta deltid båda två så båda kan ha en eller ett par dagar på jobbet när man inte har bråttom hem utan kan arbeta längre eller träna eller uträtta ärenden. I vårt fall tjänade vi väldigt olika så vi prioriterade korta dagar på förskola/ fritids framför att dela men min man har ändå tagit stor del och vabbat lika mycket osv. Jag tror nog att du både klarar och kan komma att uppskatta en lagom kombination av arbete / hemmaliv bara man inte sättet ribban så himla högt. Även om man är helt hemma eller avstår familj så måste man ha rimliga krav på hur perfekt saker ska vara.

Klokt skrivet! Allt är verkligen inte svart eller vitt. Jag förstår verkligen inte hetsen med att allt ska vara så perfekt. Välj att inte köpa det. T ex är mitt hem långt ifrån perfekt. Jag brukar säga att det är ett levande hem och inte en inredningskatalog. Handen på hjärtat, hur många som ni bjuder hem kommer med synpunkter på städning eller att köket borde bytas ut?
99 gånger av 100 sitter det i ditt eget huvud. Dömande tankar om tillkortakommanden på olika områden. Var snälla mot er själva. Och sluta ursäkta er (om någon nu skulle göra det :) )

Att vara hemmafru behöver väl inte betyda att man siktar på att vara det hela livet? 

Men alla pappor ska klara av allt? Deras hälsa och relation med barnen är helt onödigt att bry sig om?