Någon som är anhörig vid psykos???

Hej! Jag har dels arbetat i 15 år med människor med psykoser och är nära anhörig till en person med psykos (vilket är två helt olika upplevelser i sig). Det är hemskt att vara anhörig, overkligt, skräckfyllt men idag finns bra hjälp och ju förr desto bättre. Som någon skrev ovanför så lever många ett gott liv med dagens mediciner. Kanske var detta en engångsföreteelse för din son. På avdelningen så har hn troligtvis en kontakt bland personen tilldelat sig. Fråga hen ang stöd för dig som anhörig. Kanske är någon i personalgruppen utbildad inom detta eller så borde någon kunna vägled dig vidare. Kan även vara skönt för ev syskon att få stöd och få ställa frågor, prata av sig.

Allt ordnar sig alltid på något vis och detta kan drabba alla! Ands, ta en dag i taget. Försök att göra något litet varje dag som fyller på just din energi. Något bara för dig. Få inte dåligt samvete. Umgås med de barn du har hemma och försök vila i tanken att han är på rätt plats där hjälp finns. Inom en framtid kommer medicinerna börja hjälpa och han kommer få hjälp att komma tillbaka. En dag i taget. Kram