Har du gråtit av smärta som vuxen?

Ja, kallbrand.

Ja, var förmodligen uttorkad en extremt varm dag (inte i Sverige) ochfick ett vidrigt migränanfall typ. Fast var inte som migrän brukar vara för mig (synbortfall och så), men en fruktansvärd huvudvärk som bara blev värre och värre. Aldrig vart med om något liknande, trodde på riktigt att mitt huvud skulle explodera och att jag skulle dö. Åkte till sjukhus och fick dropp (vätska och salt/socker tror jag) samt morfin intravenöst. Fy fan.

Egentligen inte av smärtan. Jag stänger liksom av när det gör riktigt ont. Långvarig smärta som hindrar mig från att sova däremot, då börjar tårarna rinna efter något dygn. Njursten t ex. När jag inte sovit på 36 timmar och smärtan är ihållande, då orkar jag bara inte längre.

Ja vid en ridolycka men inte förrän chocken/adrenalinet lagt sig.

Ja. Av ett missfall som inte kunde ta sig ur kroppen naturligt. Fick åka ambulans in med morfin.

Av migrän också.

Ja, i början av amningen och sen när jag fick mjölkstockning..!

Nej inte vad jag kan komma på. Har dock inte varit vuxen särskilt länge egentligen. Tror det skulle behövas mycket till, för att jag skulle göra det. Är ganska tuff på det planet. Grät nästan aldrig när jag var rätt så liten heller.

Dock gråter jag ofta när jag är ledsen/blir psykiskt sårad, nästan mer nuförtiden, än förut till och med. När det gäller det är jag alltså däremot väldigt känslig. Tror till exempel det är ganska troligt att jag skulle gråta om jag fått/haft ganska fysiskt ont någonstans (kanske även om jag bara fick lite psykiskt ont) och samtidigt blev/var ledsen/sårad psykiskt. Har typ alltid varit i såna sammanhang jag haft lättast att börja gråta.

Öroninflammation, har aldrig haft så ont och då är jag ett öronbarn men den här smärtan var illa.
Är annars rätt smärt tålig och fått höra det många gånger.

Vid njursten och gallsten.