Hej!
Min man och jag står i kö för att starta IVF till hösten. Förhoppningen är att vara i gång i september. Är det någon mer här som ska börja på samma resa? Det vore roligt att följas åt och dela erfarenheter och tankar.
Jag har tappat räkningen på vilket försök vi är på nu men vi har nog cirka 18 misslyckade försök bakom oss. Vi längtar mycket och hoppas att det nu äntligen ska bli ett barn.
Den här tråden verkar iaf vara aktiv, jag började i somras men inget plus än trots fler än ett försök.
Jag fick tillbaka ett femdagars idag och man blir lit nojjig så jag behöver nog höra er säga det också
Embryot kan väl inte åka ur om man går på toa och tar i från tårna för att magen är trög. Eller??
Gjorde det kanske 20min efter det att jag fått tillbaka embryot och blev lite nojjig sådär som jag kan bli
Hej !
Jag väntar på att få göra FET dock i stimulerad cykel efter ett fördröjt missfall. Väntar på att första mensen ska komma igång och sen blir det letrozol och sedan fet, så i feb blir det dags för mig.
Jag hoppas att jag har lyckats peppa mig själv tillräckligt psykiskt tills det är dags annars kommer jag vänta. Missfallet tog väldigt hårt på mig.
Förstod det som att du valde att vänta några månader efter ditt missfall ? Hur mår du nu psykiskt efter allt ?
Hej!
Det blev en ofrivillig väntan för oss. Ville köra på så fort som möjligt men mensen kom en vecka för tidigt så blev inget pga att kliniken var stängd. Skulle jag gjort FET i januari skulle det ha blivit den 8/1 och tyvärr var det just den dagen de var åter i tjänst och man kunde inte kontakta dem innan.
Psykiskt har det varit upp och ner men i det stora hela ganska ok. Men jag märker själv att jag är mer instabil nu än i september då vi gjorde vår första ivf. Vissa dagar är jag hoppfull andra dagar känns det skit. Vi har 4 blastocyster i frysen och jag hoppas att iaf någon överlever upptining och vill fästa. Skulle vara väldigt skönt att slippa stimulering igen och risken för överstimulering igen.
Hur känner du? Visst var det ett FET du gjorde nu innan oxå? Vi får peppa varandra! Kram
har idag vart på ultraljud och är på min sjunde sprutdag. det växte på bra och jag skulle fortsätta med sprutor till på lördag och sen ta ägglossningsprutan kl 23 på söndag för att sen ska det bli äggplock på tisdag kl 11
.hoppas få ut många fina ägg. detta är vårat andra ivf försök. har fyllt 40 nu .hoppas ni andra lyckas ochså :) mår förvånasvärt bra denna gång på sprutorna tack och lov.
har idag vart på ultraljud och är på min sjunde sprutdag. det växte på bra och jag skulle fortsätta med sprutor till på lördag och sen ta ägglossningsprutan kl 23 på söndag för att sen ska det bli äggplock på tisdag kl 11
.hoppas få ut många fina ägg. detta är vårat andra ivf försök. har fyllt 40 nu .hoppas ni andra lyckas ochså :) mår förvånasvärt bra denna gång på sprutorna tack och lov.
Jag höll på att bli tokig över jullovet jag med. Men allt löste sig för mig tillslut på ett bra sätt. Jag kör privat i Uppsala och bor 3tim i bil bort typ. Fick mens vid nyår och skulle behöva UL i omkring trettonhelgen och får inte tag på "min läkare" i min stad som brukar sköta UL så åker jag till Uppsala för äggplock och återförande bara. Backup planen var att jag kunde ha åkt till Uppsala för UL, men att åka 6tim ToR för ett UL lockar liksom inte. Men jag hittade en annan klinik som jag fick tag på och kunde ställa upp så jag slapp åka till Uppsala, det var skönt.
Men jag avskyr sådant, när man längtat så mycket efter att vara igång igen och så får man vänta för kliniken har stängt, fy sjutton asså.
Otur ni hade med datumen. Men nu har ni på g! Håller tummarna. Måste kännas skönt att ha fyra i frysen, måste ta udden lite av pressen. Förstår att du vill slippa sprutorna och jag känner samma sak.
Vi har en i frysen så det är lite psykiskt jobbigt. Dels för att vid mitt första äggplock fick jag inget ägg trots 40 äggblåsor. Andra omgången fick jag ta sprutor i så många dagar (Tror det var 17) eftersom äggblåsorna inte växte. Det är så psykiskt tungt och vill verkligen undvika det.
Förra återföringen var ett FET men som sagt det gick inte vägen. Idag ska jag träffa en kurator för att prata om missfallet. Har aldrig gjort något sådant innan men hoppas att jag kan gå starkare fram efter det samtalet. Har du pratat med någon kurator eller liknande efter ditt missfall ?
Hoppas verkligen att denna omgången lyckas för oss båda. Kram